Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaakson, Jüri - Jab - Jabal - Jabalpur - Jabbok - Jaberg, Karl - Jabiru - Jablonec - Jabłonicapasset el. Tatarpasset - Jablonojbergen - Jabłonowski, ätt - Jablunkapasset - Jabne - Jaborandiblad - Jabot - Jac - Jac. - Jaca - Jacana - Jacanae - Jacaranda - J’accuse - Jáchymov - Jack (elektroteknik)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACK
och efter det misslyckade kommunistiska
kuppförsöket i dec. 1924 riksäldste 1924—25, varvid
han genomförde en rad viktiga lagar till
demokratiens skydd. Han var därefter president för
statsbanken. Under den ryska ockupationen
deporterades J. 1941 till Ryssland, där han dog i
fångenskap. A.Pe.
Jab [jäbb] (eng.), boxningsterm, se Boxning,
sp. 912.
Jabal, enl. 1 Mos. 4:20 son till Lemek och Ada,
Jubals broder, stamfader för nomader och idkare
av boskapsskötsel.
Jabalpur, stad i Indien, se Jubbulpore.
Jabbok, nuv. IP adi Zerkä, en bäck, som från ö.
genom en djup klyfta flyter in i Jordan, omtalad
bl.a. i Mos. 32:22 m.fl.
Jaberg [-bärk], Karl, schweizisk romanist (f.
1877), e.o. prof, i romansk filologi i Bern 1907,
prof, där sedan 1908. J. är en av de ledande
inom romansk språkgeografi, främst genom
”Sprach- und Sachatlas Italiens und der
Süd-schweiz” (9 bd, 1928—43; tills, med J. Jud) samt
genom ”Der Sprachatlas als
Forschungsinstru-ment” (1928; tills, med J. Jud), ”Aspects
géo-graphiques du langage” (1936),
”Sprachwissen-schaftliche Forschungen und Erlebnisse” (1937).
Han fick 1937 festskriften ”Donum natalicium
C. J.”. A.Lbd.
Jabiru’, Mycte’ria america’na, art av fam.
storkfåglar, en av de största storkarna med en längd
av c:a 1,35 m. Den
bebor Syd- och
Mellanamerika samt
s. Nordamerika, där
den är särsk. vanlig
i Floridas
sumpmarker. J. liknar
något marabun, är
vitgrå utom huvud
och hals, som äro
nakna och
svartfärgade. En fläck
i nacken och en
ring kring halsen
äro köttröda. J.
häckar kolonivis i
höga träd och
lever mest av fisk
men även av
krabbor, grodor och
smärre kräldjur.
Jab’lonec [-[-lå-näts],-] {+[-lå-
näts],+} ty. Gablonz,
stad i n.ö.
Böh-men, Tjeckoslovakien, vid floden
Neisse; 23,112 inv. (1947). J. är ett centrum för
den böhmiska glasindustrien och för
framställningen av imiterade ädelstenar.
Jablonicapasset [-låni’tsa-] el.
Tatarpasset, pass i s.ö. Karpaterna på gränsen mellan
Polen och Tjeckoslovakien, 931 m ö.h.
Strategiskt betydelsefullt på gr. av den genom passet
gående järnvägen Kolomyja—Sighet var J.
under 1 :a världskriget en av de mera omstridda
punkterna på östfronten.
Ja’blonojbergen, ry. Jablonovyj chrebet, till det
sönderstyckade transbajkalska berglandet hörande
horstbergkedja i ö. Sibirien, på gränsen mellan
Burjät-mongoliska ASSR och Tjitaområdet. J.
äro huvudsaki. uppbyggda av gamla kristallina
bergarter, ha i s.v. en bredd av c:a 85 km, i
n.ö. 30—50 km, och en höjd av 1,200—1,500 m ö.h.
Högsta toppen, Bolsjoj Saranakan, n.n.ö. om
Tjita, når 1,576 m ö.h. Kedjan, som sluttar
betydligt brantare mot s.ö. än mot n.v., bildar
vattendelaren mellan Ishavet
(Vitim-Lena-flod-systemen) och Stilla havet
(Sjilka-Amur-syste-men). J:s högre delar utgöras av jämförelsevis
flackt, platåartat bergland, bevuxet med
barrskog (särsk. lärkträd). Dalarna äro ofta
för-sumpade. Klimatet är i allm. strängt; ständigt
frusna marker ha stor utbredning. J. fortsätta åt
s.v. i Malchanbergen. Edg.K.
Jablonowski [-lånå’skii], polsk ätt, som särsk.
under republiken Polens två sista årh. genom
makt och rikedomar spelade en framträdande roll
i landets historia. Ättens mest kände medl. är
storhetmanen Stanisiaw Jan J. (1634—1702),
som utmärkte sig i krigen mot svenskar och
turkar och blev senator. Dotterson till honom
var konung Stanislaus Leszczyriski. En hans
sonson, Jözef Aleksandr J. (1712—77), vojvod i
Nowogrodek, vann ryktbarhet som mecenat. Han
lämnade 1768 hemlandet och bosatte sig i
Leipzig, där det av honom grundade lärda sällskapet
Societas Jablonoviana in i vår tid verkat genom
att prisbelöna och utge vetenskapliga skrifter. B.
Jablunkapasset [-on’-], pass i Jablunkabergen, i
tjeckoslovakiska Schlesien; 551 m ö.h. Genom
J. går järnvägen Cieszyn—Sillein. I n. vid Olsa
ligger staden Jablunkov, 4,370 inv. (1939),
som 1645 intogs av svenskarna under
Königs-marck.
Jabne, stad, se Jebna.
Jaboran’diblad, farm., se Pilocarpus.
Jabot [zabå’] (fra., eg. fågelkräva), halskrås,
brukad till mansdräkten under 1600—1700-talen
(se Halsduk), till kvinnodräkten under 1800-talet,
motsv. en mindre fischy*.
Jac, sign, för tecknaren C. A. Jakobsson.
Jac., sign, för skämttecknaren Oscar Jacobsson.
Jaca [za’ka], stad i prov. Huesca i n. Spanien,
belägen i floden Aragons dal vid foten av
Pyrenéerna och vid järnvägen Pau—Zaragoza; 7,703
inv. (1940). Katedral från 1000-talet i bysantinsk
stil, gamla stadsmurar och portar. J. är befäst.
Jaca’na, fågelsläkte, se Jassan.
Jaca’nae, fågelordn., se Bladhöns.
Jacaran’da, sydamerikanskt växtsläkte av fam.
Bignonia’ceae med o. 40 arter, träd el. buskar,
med motsatta, ofta dubbelt parbladigt delade blad
och stora, i toppställda klasar samlade blommor.
Den viktigaste arten är J. obtusifoVia (se
Jaka-randa).
J’accuse [zaky’z] (fra., jag anklagar), se
Dreyfus-affären.
Jåchymov [ja’zimåf], tjeckiska namnet på
Jo-achimsthal.
Jack [eng. utt. Jäkk] (eng.), elektrotekn.,
hyls-formig anordning med kontaktfjädrar, till vilken
— 921 —
— 922 —
Jabiru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
