Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacobi, Friedrich Heinrich - von Jacobi, Moritz Hermann - Jacobi, Carl Gustav - Jacobi, Hermann - Jacobinia - Jacobowsky, Bernhard - Jacobs, Friedrich - Jacobs, William Wymark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOBS
de systematiker men
en skicklig filosofisk
skriftställare (även
förf, av filosofiska
romaner: ”Allwills
Brief-sammlung”, ”Wolde-mar”), därtill
inflytelserik genom sina
förbindelser med de mest
skilda samtida
tänkare och sin
omfattande korrespondens
(bl.a. med Goethe,
Herder, Hamann,
Fichte). Han tillhör
de tänkare, som förmedla övergången från
kan-tianismen till romantikens filosofi. Med Kant
antager han principiella gränser för
beståndskun-skapen men betonar, att begreppet ”ting i sig”
utgör ett motsägelsefullt men tillika oundvikligt
element i den kantska filosofien. Realiteten i sig är
föremål för tro, icke för bevis; utan ett dylikt
troselement finns det emellertid ej någon
meningsfylld kunskap. Denna ”tro” är icke väsensskild
från den religiösa, från tron på en personlig Gud
och på den sedliga friheten. Här tager alltså J.
avgjort ställning till förmån för en kristlig teism.
Ställer man sig icke på denna teisms ståndpunkt,
återstår blott en annan konsekvent
världsuppfattning, en annan tro: determinismens och
panteis-mens, d.v.s. Spinozas, lära. Om han än förkastar
Spinoza, har dock J. som en av de första åter
hänvisat på dennes betydelse. J:s förnämsta
arbeten äro ”David Hume über den Glauben oder
Idealismus und Realismus” (1787), ”Sendschreiben
an Fichte” (1799), ”Über das Unternehmen des
Kriticismus, die Vernunft zu Verstand zu bringen”
(1801) och ”Von den göttlichen Dingen” (1811;
mot Schellings panteism). E.v.A.
von Jacobi [-kå’bi], Moritz Herman n, tysk
fysiker (1801—74), prof, i Dorpat 1835, i
Petersburg 1837. J. började 1836 praktiskt utveckla
gal-vanoplastiken och sysslade även med försök att
tekniskt utnyttja elektriciteten som drivkraft och
som värmekälla. Ett förslag av J. att som enhet
för motstånd använda motstånd hos en
koppartråd, 1 m lång och med arean 1 mm2, visade sig
mindre lämpligt på gr. av det starka inflytande,
även mycket små mängder föroreningar ha på
trådens motstånd. A.B.L.
Jacobi [-kå’bi], Carl Gustav Jakob, tysk
matematiker (1804—51), 1829—42 prof, i
Königs-berg, fick 1842 av hälsoskäl avsked med pension
och bodde sedan mestadels i Berlin. J:s
arbetsfält var i mångt och mycket detsamma som N. H.
Abels. Samtidigt med denne upptäckte J. de
ellip-tiska funktionerna genom inversion av de
ellip-tiska integralerna. J. införde härvid även de s.k.
Ø-funktionerna, som bl.a. ha intressanta
talteoretiska användningar. Även betr, de allmänna abelska
funktionerna och integralerna har J. gjort
betydande insatser. Vidare ha särsk. hans resultat
inom differentialekvationernas teori varit
banbrytande såväl ur rent matematisk synpunkt som
även genom sina tillämpningar inom fysiken.
Berömd är i synnerhet en metod för integrering av
partiella differentialekvationer, i vilken han gör
bruk av den av honom införda
funktional-de t ermin an ten, även kallad J:s de t er m
i-n a n t. Liksom Abel hävdade J. i opposition mot
Fourier o.a. ledande forskare, att matematiken har
intresse i och för sig, oberoende av dess tillämpning
i det mänskliga livet. J:s samlade arbeten utgåvos
i Berlin 1881—91 (7 bd jämte suppl.); biogr. av
L. Königsberger (1904). [H.DJN.E.F.
Jacobi [-kå’bi], Herm ann Georg, tysk
indo-log (1850—1937), 1876 prof, i München, 1885 i
Kiel, 1889 i Bonn; bereste 1873—74 och 1920—21
Indien. Främst i J:s mycket värdefulla
författarskap stå hans arbeten på den indiska epikens
(”Das Råmåyana”, 1893, ”Mahäbhärata”, 1903),
medelindiskans och den indiska tideräkningens
och kronologiens områden. Betydande är även
arbetet ”Compositum und Nebensatz” (1897).
Jacobin’ia (CyrthantheVa), bot., släkte av fam.
Acantha’ceae, 35 arter, halvbuskar, utbredda i
tropiska Amerika. En bekant krukväxt är J.
magnif’ica, som är omkr. meterhög med
4-kan-tiga stammar, elliptiska blad med på undersidan
rödaktiga nerver och rosenröda blommor i c:a
10 cm långa, axlika ställningar.
Jacobow’sky, Jakob Bernhard, psykiater (f.
9/u 1893), med. dr 1929, överläkare vid V. Marks
sjukhus i Örebro 1931, prof, i Uppsala sedan
1932, överläkare vid Ulleråkers sjukhus 1932—46,
överläkare vid Akademiska sjukhusets
psykiatriska klinik sedan 1946, medl. av
Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd sedan 1935. J :s
vetenskapliga arbete har framför allt varit inriktat på
experimentella
undersökningar ang.
kroppsliga företeelser vid
olika psykiska
sjukdomstillstånd. I sin
gradualavh.,
”Liquor-studien bei
progressiver Paralyse mit
be-sonderer Berücksich-tigung der
Veränder-ungen während der
Impfmalaria”, vilken
grundar sig på
omfattande serologiska och
kemiska
undersökningar, har han påvisat
prognostiskt betydelsefulla förändringar i
rygg-märgsvätskan vid malariabehandling av
para-lysi. [T.V.Sn]Å.G.
Jacobs [ja’kåps], Christian Friedrich
Wilhelm, tysk filolog (1764—1847), gymnasiallärare
1785—1810, därefter överbibliotekarie i Gotha,
utgav utmärkta uppl. av Achilles Tatius (2 bd,
1821) och ”Anthologia graeca” (13 bd, 1794—1814),
därjämte övers, av bl.a. Heliodoros (3 bd, 1837)
samt läroböcker. J:s ”Vermischte Schriften”
ut-kommo i 8 bd 1823—44.
Jacobs [jei’kabz], W i 11 i a m W y m a r k,
engelsk författare (1863—1943), tjänstgjorde 1883—99
i postsparbanken men övergick därefter helt till
författarskap. Huvudparten av hans verk består
av sjömanshistorier och kortare berättelser,
präglade av en frisk och humoristisk syn på livet.
Mera kända äro ”Many cargoes” (1896), ”The
skipper’s wooing” (1897), ”Sea urchins” (1898),
SU 14. — 929 —
30 — Red. avsl. 16/is 49.
— 930 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
