Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jack the Ripper - Jackträd, jakträd - Jacob, familj - Jacob, Max - Jacob, Naomi - Jacobaea - Jacobæus, Hans Christian - Jacob-Desmalter, François Honoré Georges - Jacobi, Stephan Ludwig - Jacobi, Friedrich Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACK THE RIPPER
Jack the Ripper [jäkk’ Öa ripp’a] (eng.), se Jack.
Jackträd, jakträd (eng. jacktree), se
Brödfruktträd.
Jacob [zakåbb’], familj av möbelkonstnärer i
Paris. Georges J. (1739—1814), mästare 1765,
utförde 1789—90 för konstnären L. David efter
dennes ritningar möblerna till hans ateljé, vilka blevo
förebildliga för samtiden. 1793 gjorde J.
inredningen till konventets nya sessionssal i Tuilerierna
efter ritning av arkitekterna C. Percier och P.
Fontaine i den strängare klassicistiska stil, som
kallas direktoar. Hans i denna stil utförda
möbler utmärkas av släta, polerade träytor, oftast
ma-hogni, med en sparsam förgylld ornering. Sonen
F r a n q o i s Honoré Georges J. (1770—
1841), även kallad J a co b-D e sm al t e r,
fortsatte faderns verksamhet under kejsartiden, vars
främste möbelkonstnär han var och vars flesta
inredningar han utförde. Hans arbeten utmärkas av
en rikedom i utsmyckningen, som stundom kan bli
alltför prunkande och överlastad. — Litt.: E.
Du-monthier, ”Les sièges de G. J.” (1922). E.F.F.
Jacob fzakåbb’], Max, fransk författare av
judisk börd (1876—1944). J. var född i Bretagne,
studerade juridik, prövade de mest skilda yrken,
var journalist, musiklärare och butikssopare,
försökte sig som målare och förf., var nära vän
med bl.a. G. Apollinaire och Picasso under
början av 1900-talet, blev troende katolik, drog bort
från Paris och levde i avskildhet i landsorten.
Han blev avrättad i ett tyskt
koncentrationsläger under 2:a världskriget. — J. skrev romaner,
ss. ”Saint Matorel” (1909), ”Filibuth, ou la montre
en or” (1920) och ”Le terrain bouchaballe”
(1923), noveller (”Cinématoma”, 1920, ”Le
ca-binet noir”, 1922, ”Le tableau de la bourgeoisie”,
1929), skådespel, biografier och konstkritik men
gjorde sin viktigaste insats som poet, en förnyare
av stil och motiv. ,Av särskild betydelse voro
hans prosapoem i saml. ”Cornet ä dés” (1917)
och ”Vision infernales” (1924). Av hans
dikt-saml. kunna nämnas ”La défense de Tartufe”
(1919), som berör hans övergång till
katolicismen, ”Fond de l’eau” (1927), ”Le sacrifice
im-périal” (1928) och ”Rivage” (1931). Sina
estetiska åsikter framförde han i ”Art poétique”
(1922). Postumt utkom bl.a. ”La rencontre avec
M. J.” (1946), som innehöll brev och dikter, utg.
av Y. Belaval. J., som med Apollinaire hävdade
inspirationens absoluta frihet och som gärna bröt
stämningen i sina dikter genom att fälla in
ironiska och burleska inslag, framstår som en
föregångare till modernismen inom fransk litteratur.
— Litt.: A. Salmon, ”M. J., poète, peintre
mys-tique et homme de qualité” (1927); A. Billy, ”M.
J.” (1946); M. Béalu, ”Dernier visage de M. J.”
(s.å.); J. Rousselot, ”M. J., 1’homme qui faisait
penser å Dieu” (6 éd. s.å.). E.
Jacob [j€i’kab], Naomi Ellington, engelsk
författarinna (f. 1889). J. stammar på fädernet
från en spansk-holländsk judesläkt, på mödernet
från bönder i Yorkshire, där hon föddes. Vid
15 års ålder blev hon lärarinna vid en
”kyrkskola” i n. England, var sedan anställd vid en
varieté, arbetade vid en ammunitionsfabrik under
1 :a världskriget, vårdades på lungsanatorium,
uppträdde som skådespelerska på londonscener,
filmade, debuterade som förf., har sedan
1930-talet mest vistats i Italien av hälsoskäl. J., som
är mycket produktiv, har skrivit en rad
skickligt utförda skildringar i populär stil med motiv
främst från engelskt landsortsliv, ss. ”That wild
lie —” (1930; sv. övers. ”Huset Gollantz”, 1936),
”Roots” (1931), ”Young Emmanuel” (1932; sv.
övers. ”Två bröder Gollantz”, 1936), ”Groping”
(1933), ”Four generations” (1934; sv. övers.
”Fyra generationer Gollantz”, 1936), ”The founder
of the house” (1935), ”Fade out” (1937; sv.
övers. ”Rampljus”, 1939), ”The lenient god”
(1938), ”Straws in amber” (s.å.), ”This porcelain
clay” (1939; sv. övers. ”Gudars avbild”, 1940),
”They left the land” (1940; sv. övers. ”Fädernas
gård”, 1941), ”The cap of youth” (1941; sv.
övers. ”På väg mot målet”, 1942), ”Under new
management” (1941; sv. övers. ”Foresthotellen”,
1943), ”Private Gollantz” (1943; sv. övers.
”Emanuel Gollantz vänder åter”, 1944), ”Susan
Crow-ther” (1945; sv. övers. 1947), ”Honour’s a
mist-ress” (1947) och ”Gollantz” (1949). Självbiogr.
innehåll ha ”Me: a chronicle about other people”
(1933), ”Me — in the kitchen” (1935), ”Me —
again” (1937), ”Me — in war-time” (1940), ”Me
and the Mediterranean” (1945), ”More about me”
(1946) och ”Me — over there” (1947)- B.
Jacobaea [-be’a], artnamn på växten stånds,
Se-nec’io Jacobaea, syftande på blomningstiden, som
vanl. inträffar o. 25/?, den helige Jakobs dag.
Jacobæ’us, Hans Christian, läkare (1879
—1937), med. dr vid Karolinska inst. 1907, doc.
där i medicin 1908—
16, överläkare på
medicinska avd. av Maria
sjukhus i Stockholm
1914—16, prof, i
medicin och 2:e överläkare
vid Serafimerlasarettet
1916, medl. av
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses vetenskapliga råd för
medicin 1920 och av
Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd för
tuberkulosvård 1928, ordf, i
Karolinska inst:s
No
belkommitté 1932. J. var som vetenskapsman
särsk. bekant genom arbeten över bröst- och
bukhålans endoskopi. af K.
Jacob-Desmalter [zakåbb’-demaltä’r], F r a
n-qois Honoré G e o r g e s, se Jacob
(konstnärs-familj).
Jacobi [-kå’bi], S t e p h a n L u d w i g, tysk
fiskodlare (1709—84), utarbetade under förra hälften
av 1700-talet en metod för konstbefruktning och
kläckning av rom av lax och laxöring (se
Fiskodling). Hans metod beskrevs först 1763 av en
anonym förf, och sedan närmare av J själv 1765.
J. kläckte rommen i en trälåda med lock, kortsidor
av metallduk och bottnen belagd med grus (J:s
kläckningslåda). Lådan sänktes ned i en bäck.
Jacobi [-kå’bi], Friedrich Heinrich, tysk
filosof (1743—1819), först köpman, senare
ämbetsman, 1804—13 president i Münchens Akademie der
Wissenschaften. J. var icke någon särsk. betydan-
— 927 —
— 928 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
