Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jamaica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAMAICA
rådet samt de s. kustslätterna. J :s högsta del är
det ö. bergsområdet, Blue Mountains (2,240 m),
som delvis är uppbyggt av äldre eruptiver
(granit), gnejser, konglomerat, vulkaniska tuffer samt
lösa skiffrar och delvis av kretaceiska och
oligo-cena kalkstenar. Detta berglandskap, som på
sina ställen har en mycket vild natur, övergår
åt v. i småkuperad terräng och sedan i det
centrala J:s kalkstensplatå. Ytan är ej jämn
utan genomdrages i v.—ö. riktning av smärre
bergsryggar, varför en mera adekvat benämning
vore kullandskap. Denna trakt är J :s bördigaste.
I dess n.v. hörn ha vind och vattenerosion
utformat ett typiskt karstområde, det s.k.
cock-pits-distriktet, vars mest utmärkande drag är upp till
150 m djupa doliner. Hela detta område är
täckt av en synnerligen bördig röd jord av
samma slag som Cubas röda jord (tierra colorada).
Det v. bergsområdet har ej på långt när
samma vilda karaktär som det ö. Berggrunden
ut-göres här av kretaceiska och tertiära kalkstenar.
Längs J :s s. kust ha vid flodmynningarna bildats
alluvialslätter. Hela v. J. är omgivet av
korallrev.
J. har tropiskt havsklimat.
Temperaturvariationerna mellan kallaste och varmaste mån. äro
vid havsytan små. Huvudstaden Kingston har
en årsmedeltemp. av 26°’ med en årsamplitud
av 3°3. På högre nivåer bli
temperaturvariationerna större. Hill Gardens (1,650 m ö.h.) har
en årsmedeltemp. av i6°s och en årsamplitud av
3°s. De förhärskande vindriktningarna äro
n.ö.-passaden under vinterhalvåret och s.ö.-monsunen
under sommarhalvåret. De nederbördsrikaste
trakterna på ön äro följaktligen de höga bergen
i n.ö., medan öns s.v. delar komma att ligga i
regnskugga under halva året. Kingston har en
årsnederbörd av 964 mm, därav 734 under maj—
okt. I n.ö., där nederbörden är jämnt fördelad
under året, är nederbördsmängden vid kusten
1,400—2,000 m och på Blue Mountains’ Peak
5,010 mm. J. ligger dessutom inom Västindiens
cyklonområde.
Växtvärld. Den s. kustslätten har som följd
av den relativt ringa nederbörden (1,000 mm el.
mindre) lågvuxna skogar med taggiga träd och
buskar av xeromorf karaktär. Förhärskande är den
lövfällande, här blott 3—4 m höga skärmakasian
Proso’pis juliflo’ra-, vidare märkas guajakträd
(Gua-ja’cum officina le), kampeschträd (HaematoPylon
campechia’um) samt arter av Acac’ia, Cass’ia,
Pi-thecolo’bium och kaktéer, t.ex. den pelarformiga
Lemaireoce’reus hystrix och den trädformiga
Opun’-tia spinosiss’ima. Av örter observeras särsk.
Bro-me’lia Pinguin, som har äggstora, ätliga bär och
vars mer än meterlånga rosettblad lämna starka
bastfibrer. Även epifyter (Tillan’dsia) och lianer
(Rhip’salis, Ce’reus) spela en framträdande roll.
De s. bergssluttningarna täckas upp till 800—1,000
m av tät, högstammig lövskog, med bl.a.
kapok-trädet (Cet’ba pentan’dra), Cedre’la odora’ta, som
lämnar ”västindiskt cederträ”, och mahognyträdet
(Swiete’nia Mahago’ni), det senare genom rovdrift
starkt decimerat. Här ligga strödda negerbyar,
där kakao, melon (Ca’rica), mango, kaffe och
sockerrör odlas för lokalt behov. Denna region
ersättes högre upp av macchialik skog, där
ljung
växter (Clethra, Vacci’nium), myrtenväxter
(Eugenia) och även barrträd (Junip’erus, Podocar’pus
Urba’nii) äro viktiga._I fältskiktet spela
ormbunkar (Elaphogloss’um, Eupteris, Gleiche’nia) stor roll;
lianer och epifyter äro talrika. N. sidan av J. har
högre nederbörd. Blott föga är kvar av
ursprunglig vegetation i nedre regionen (upp till 1,200 m).
Här märkas kålpalmen (Oreodox’a olera’cea),
Helico’nia- och Philoden dron-artex. Negrerna ha
egna, små odlingar av bananer (Musa sapientium
och M. paradisi’aca), mango, kakao, kaffe, kassava,
sötpotatis, jams, ingefära. Här finnas de stora
plantagerna för de berömda jamaicabananerna.
Ovan 1,200 m ersättes denna tropiska regnskog
av en montan, likaledes tropisk, ständigt drypande
fuktig regnskog, karakteriserad av trädormbunkar
(Alsoph’ila- och Cyath’ea-arter), lianer
(Actino-phyll’um, Bla’kea, Clu’sia, Marcgra’via, Passiflo’ra)
och epifyter (Hymenophyll’um, Polypo’dium,
Tri-chom’anes och mossor).
J:s befolkning är till största delen renrasiga
negrer. Enl. 1943 års census voro 965,944 negrer,
216,250 mulatter, 21,396 indier, 14,793 vita och
6,894 kineser. Negrerna äro ättlingar till slavar,
som infördes till de engelska plantagerna på J.
under 1600- och 1700-talen. Jamaicanegern är känd
i hela Västindien för att vara en mycket duglig
arbetare. Till United Fruits bananplantager i de
centralamerikanska staterna ha jamaicanegrer
införts, och likaså utgjorde de den främsta
arbetskraften vid Panamåkanalens byggande. Efter
slaveriets avskaffande 1836 visade det sig, att
negrernas nyvunna frihet hos dem framkallade
obenägenhet för regelbundet arbete. I syfte att
upphjälpa bristen på arbetskraft vid plantagerna
importerades då indiska och kinesiska kulier. Den
vita befolkningsdelen är huvudsaki. verksam i
städerna som tjänstemän, affärsmän och tekniker
samt på landsbygden som plantageägare.
Befolkningstätheten är 107 pr km2. Tätast befolkade
äro de s.ö. kustslätterna, det ö. platåområdet samt
de v. bergländerna. Glesast är befolkningen i
Blue Mountains samt i karstområdet.
Folkspråket är engelska. De största städernas folkmängd
var 1943: Kingston 109,056, Spanish Town 12,007
samt Montego Bay 11,547.
Av J:s areal äro io°/o åker och 20% äng.
Återstoden utgöres av skog och sterila bergstrakter.
Åkerbruket är J:s huvudnäring. Under 1600- och
1700-talen var ön Storbritanniens rikaste koloni.
Det var framför allt rörsockerodlingen, som var
grunden till öns välstånd. Men med slavarnas
frigörelse 1836 började en period av ekonomisk
tillbakagång, som först under det senaste årh.
har efterträtts av en långsam återhämtning.
Sockerröret spelar ej längre den främsta rollen bland
J :s åkerbruksprodukter. Det intar dock 2:a
platsen i öns export. 1945 producerades 155,000 t
råsocker. Bananodlingen har under 1900-talet
varit öns främsta inkomstkälla med en årlig
export av 24 mill. stockar före 2:a världskriget.
Krigsåren medförde en tillfällig stagnation, men
bananodlarna ha fått subsidier av moderlandet
för att hålla produktionen uppe i förkrigsnivå,
varför J :s ställning som världens främsta
bananexportör torde kunna bibehållas. Kokosnötter
äro J:s 3:e stora exportartikel. Odlingen av ko-
— 999 —
— 1000 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
