Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaltakonferensen el. Krimkonferensen - Jalu - Jaluit - Jalu-kiang - Jalusi - Jam - Jamagata - Jamaica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAMAICA
Jaltakonferensen el. Krimkonferensen
hölls 4ä—W2 1945 mellan ”de tre stora”, USA,
Sovjetunionen och Storbritannien, främst
representerade av Roosevelt, Stalin och Churchill samt
utrikesministrarna Stettinius, Molotov och Eden,
generalstabschefer o.a. militärer, övriga deltagare
voro bl.a. amerikanerna J. Byrnes och H.
Hop-kins. Huvudfrågan var behandlingen av Tyskland
efter dess förestående nederlag. Man enades om
att uppdela detta land i ockupationszoner och att
upprätta en gemensam kontrollkommission i
Berlin. Stalin biföll motvilligt, att även Frankrike
skulle bli ockupationsmakt (se vidare Tyskland,
historia). Man beslöt, att Tyskland skulle
avkrävas skadestånd, dels av nationalförmögenheten,
dels ur den löpande produktionen; dessutom skulle
de allierade tvångsvis kunna ta tysk arbetskraft
i anspråk. En skadeståndskommission skulle
utarbeta närmare planer på grundval av ett ryskt
förslag, att Tyskland skulle erlägga skadestånd
till ett värde av inalles 20 milliarder $, varav
hälften till Sovjetunionen; Churchill reserverade
sig, enär han icke ville fixera någon summa (jfr
Potsdamkonferensen). Långa överläggningar om
Polens framtid ledde till enighet om att
Curzon-linjen* med smärre ändringar till polsk förmån
skulle bilda gräns i ö. och att Polen i n. och v.
skulle kompenseras territoriellt på bekostnad av
Tyskland. Churchill uttalade starka
betänkligheter, då Stalin förklarade, att Polens västgräns
borde förskjutas ända till Neisse och Oder.
Ryssarna läto bl.a. också förstå, att de önskade en
revidering av konventionen om de turkiska
sunden. Denna fråga hänsköts till de tre
utrikesministrarna för senare behandling. Förslaget om
en internationell säkerhetsorganisation
behandlades åter, och man uppnådde en viss kompromiss
(”Jaltaformeln”) i den omstridda
omröstningsfrågan (se Dumbarton Oaks-planen och Förenta
nationerna). En konferens för organisationens
definitiva utformning skulle samlas i San
Francisco 25A s.å. Stalin utverkade, att de ukrainska
och vitryska sovjetrepublikerna fingo sända
särskilda, röstberättigade delegationer. — Från J.
utfärdades en principförklaring om behandlingen
av befriade länder i Europa. ”De tre stora” skulle
samarbeta för att återupprätta dessa länders
suveränitet och självstyrelse i överensstämmelse
med Atlantdeklarationen*. De förbehöllo sig rätt
att ingripa för att säkra freden, för att med
extraordinära medel ge materiell hjälp och för att
påskynda bildandet av provisoriska regeringar.
Dessa regeringar skulle vara så representativa som
möjligt för alla demokratiska element i de
befriade länderna samt förpliktade att snarast
anordna fria politiska val. I detta sammanhang
dryftades vid J. särsk. Jugoslavien och Polen.
En ny jugoslavisk regering skulle bildas enl. ett
i Moskva i nov. 1944 träffat avtal mellan
marskalk Titos ombud och jugoslaviska
exilregeringens ministerpresident I. Subasic (se Jugoslavien,
historia). Den polska provisoriska regeringen
Osöbka-Morawski (Lublin-regeringen) skulle
ombildas på bredare demokratisk grundval och
dessutom uppta representanter för polackerna i
utlandet. Skilda tolkningar av dessa
överenskommelser och brott mot dem föranledde senare
tvister mellan segrarmakterna (se
Folkdemokrater och Polen, historia). Vid slutet av J.
undertecknades en hemlig klausul (publ. i febr. 1946)
om att Sovjetunionen senast 3 mån. efter
Tysklands kapitulation skulle gå med i kriget mot
Japan på följ, villkor: Status quo, d.v.s. rysk
kontroll, skulle bibehållas i Yttre Mongoliet.
Sovjetunionen skulle erhålla Kurilerna och s. Sachalin
samt få arrendera Port Arthur som flottbas,
medan hamnen Dairen skulle internationaliseras
under tryggande av ryska intressen där. De
syd-manchuriska och östkinesiska järnvägslinjerna
skulle förvaltas av ett blandat kinesiskt-ryskt
bolag. — Besluten vid J. ha blivit mycket omstridda
och kritiserade på gr. av i sht Roosevelts
eftergifter till Stalin; ännu 4 år efter 2:a världskrigets
slut ha konferensens gång och innebörd icke
fullständigt klarlagts. — Litt.: J. Byrnes,
”Spea-king frankly” (1947; sv. övers. ”Rakt på sak”,
1948); J. R. Deane, ”The stränge alliance” (1947);
”Protocol of the proceedings of the Crimea
con-ference” (utg. i London s.å.); H. L. Stimson &
McG. Bundy, ”On active service in peace and
war” (2 bd, 1948); R. E. Sherwood, ”Roosevelt
and Hopkins” (s.å.). S.Br.
Jalu’ [Ja-] (fra. jaloux, ytterst av grek, zelos,
bl.a.: svartsjuka), svartsjuk; avundsjuk,
missunn-sam. Jfr Jalusi.
Jaluit [jalo’t], en av Marshallöarna* i Östasien.
Jalu-kiang, flod, se Yalu-kiang.
Jalusi’ [Ja-] (fra. jalousie, se Jalu). 1) Svartsjuka;
avundsjuka, missunnsamhet. Jalousie de métier
[zalozi’ da metje’], yrkesavund. — 2) J. (eg. det som
svartsjukt skyddar mot nyfikna blickar), av rörligt
hopfogade spjälor konstruerad hoprullbar skärm,
nyttjad som gardin, förhänge, utvändigt
fönsterskydd, stängningsanordning på dokumentskåp, (s.k.
amerikanskt) skrivbord etc. Jfr Persienn och
Store.
Jam [jämm] (eng.), sylt, marmelad.
Jamagata, fältherre och statsman, se Yamagata.
Jamaica [-ai’ka; eng. utt. jameVka], den
sydvästligaste av St. Antillerna i Västindien,
belägen mellan I7°43’ och i8°33’ n.br. och mellan
76° 12’ och 78°24 v.lgd i Karibiska havet; 11,527
km2, 1,237,063 inv. (1943). J. bildar tills, med
Turks- och Caicosöarna, Caymanöarna samt de
små, obebodda Morant Cays och Pedro Cays s.
om J. en brittisk kronkoloni, som har en areal
av 12,382 km2 och ett inv.-antal av 1,249,881
(1943). Huvudstad Kingston.
J. är en del av den västindiska tertiära
veckzonen och tillhör dess s.v. tektoniska linje, d.v.s.
den, som från Haiti går över till Honduras.
Liksom på Haiti och Cuba består öns kärna av
gamla kristallina bergarter. Efter veckningen
träffades ön emellertid av en kraftig sänkning,
varefter de äldre bergarterna överlagrades av ett
mäktigt lager oligocen kalksten, som nu utgör
mer än hälften av öns berggrund. J. har sedan
utsatts för flera höjningar med åtföljande
sprickbildningar och förkastningar med påföljd, att
ön nu består av flera parallella i v.—ö. riktning
strykande bergskedjor. Morfologiskt kan J.
indelas i fyra huvudområden, näml, de ö. och v.
bergsområdena, det centrala platå- och karstom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
