Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James, 1. William - James, 2. Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAMES
målare, blev 1869 med. dr vid Harvard Univ.,
1872 lärare i anatomi och fysiologi. J. var
sannolikt den förste, som föreläste fysiologisk
psykologi i USA (1875), han inrättade 1876 ett
psykologiskt laboratorium, var 1880—1907 prof, i
filosofi, kallade 1892 H. Münsterberg att överta
psykologien och ägnade sig sedan mest åt
metafysiska och kunskapsteoretiska problem. Vid sin
död hyllades J. som den efter J. Edwards och
Emerson ”tredje klassiske representanten för
amerikanskt tänkande”. — J:s epokgörande
”Prin-ciples of psychology”
(2 bd, 1890;
sammandragen till
”Psychology [Briefer course]”,
1892; sv. övers. 1925;
se även ”Talks to
tea-chers”, 1899; sv. övers.
”Några av själslivets
problem”, 1916)
bryter helt med
asso-ciationspsykologien.
Själslivet är ett
kon-tinuum, en ”ström”.
Det består ej av
element, som
syntetiseras. En övad
iaktta
gare kan finna, att en viss luktförnimmelse
beror på flera olika lukter, men detta bevisar
icke, att ett flertal luktförnimmelser förelågo i
den oanalyserade upplevelsen. Lika oberättigat
är det att fatta ”medvetandets ström” som en
summa av temporala snitt. J. har sin styrka i
att fånga de svåråtkomliga, flyktiga själsakterna,
”fransarna” och ”marginalerna”. I sin helhet
utgör hans psykologi en tillämpning av
utvecklingstanken, i detaljerna överflödar den av
djärva teorier. Mycket omdebatterad har den s.k.
James-Langeska känsloteorien blivit, enl. vilken
sinnesrörelserna äro förnimmelser av inre
förändringar i organismen. — J. deltog från 1884 i
Society for Psychical Research men kom till
negativt resultat, vad angår de ockulta
fenomenens beviskraft för själens fortvaro efter döden
(”Själslifvets mystik”, 1898, ”Människans dolda
krafter”, 1919). — J:s Giffordföreläsningar om
”The varieties of religious experience” (1902; sv.
övers. 1906—07) ha inspirerat den
religionspsykologiska forskningen världen runt. Det var första
gången en naturvetenskapsman betraktade
hjältar, helgon och narrar av allahanda religioner
och bekännelser med psykologens intellektuella
sympati, och denna inställning har visat sig
viktigare än J:s förklaringshypoteser. — I ”The
will to believe” (1897; sv. övers. 1908),
”Pragmatism” (1907; sv. övers. 1916) och ”The
mea-ning of truth” (1909) har J. utvecklat sin
kunskapsteoretiska pragmatism. Innebörden av ett
begrepp avslöjar sig i dess praktiska
konsekvenser, dels genom arten av det handlande, vartill
begreppet leder, dels genom de erfarenheter, som
väntas inträffa, om begreppet är sant; följderna
skulle bli helt andra, om begreppet vore osant;
två skenbart olika begrepp, som visa sig ha
samma följder, äro identiska. Tillämpas dessa
pragmatiska kriterier på religiösa begrepp, blir
det enl. J. uppenbart, att de ha en real betydelse,
då de betinga en säregen totalreaktion mot
världen. Då valet står mellan två alternativ, vilkas
följder äro oöverskådliga, har man rätt att tro
på sitt livsintresse. Väljer man att trots risken
sätta det goda i världen, kan framtiden få en ny
inriktning. Då underlåtenheten kan ha lika
ödesdigra följder som ett misslyckande, är språnget
ut i det okända att föredraga. Guds verklighet
kan icke bevisas, men Guds rike kan
förverkligas genom tro, som är verksam i kärlek. J.
förkunnar därför en etisk optimism och
melio-rism (jfr ”Några livsideal”, 1917). — Liksom
Bergson vill J. hävda en världsåsikt, som ger
utrymme åt de skapande insatserna. Världen är
icke färdig, sammanhanget är icke förutbestämt.
Mot den hegelska monismens ”blockuniversum”
sätter J. sin pluralism (se ”A pluralistic
uni-verse”, 1909; sv. övers. 1924), stödd på läran, att
relationer äro yttre och faktiska, ej inre och
nödvändiga. -—• J:s radikala empiricism, till vilken
han fick uppslaget hos Ch. Renouvier och Sh.
Hodgson men som han först utvecklade under
intryck av R. Avenarius och E. Mach (”Essays
in radical empiricism”, utg. av R. B. Perry, 1912),
gör allvar av regeln att betrakta även de säkraste
slutsatser ang. fakta som hypoteser, som kunna
modifieras genom framtida erfarenheter. Vidare
räknar J :s empirism varken med en transempirisk
verklighet (mot Mill) el. med ett transcendentalt
relationssättande subjekt (mot Kant och Green)
utan betraktar kunskapen som ett empiriskt
förhållande mellan två erfarenhetsmoment. Från
dessa tankar har neorealismen utgått. — Hårt
pressad av kritik från alla håll sökte J. samla
sig till en helhetsbild av sin filosofi (”Some
problems of philosophy”, 1911). — J:s ”Memories
and studies” (1911; sv. övers, i urval 1919) och
”Letters” (2 bd, 1920) ha utgivits av hans son
Henry James, hans ”Collected essays and reviews”
av R. B. Perry (1920). — Litt.: R. B. Perry,
”Annotated bibliography of the writings of W.
J.” (1920), ”The thought and character of W. J.”
(2 bd, 1935; grundläggande), ”In the spirit of
W. J.” (1938); J. Wahl, ”The pluralist
philoso-phies of England and America” (fra. uppl. 1920,
eng. 1925); E. Leroux, ”Le pragmatisme
améri-cain et anglais” (1923; med bibliogr.); J. S. Bixler,
”Religion in the philosophy of W. J.” (1926); E.
Tegen, ”Möderne Willenstheorien”, 2 (1928); E.
Åkesson, ”Begreppet ’medvetande’ i W. J :s radikala
empirism” (i ”Gåva och krav. Skrifter tillägnade
M. Björkquist”, 1934); ”In commemoration of
W. J. 1842—1942”, utg. av H. M. Kallen (1942);
”W. J., the man and the thinker”, utg. av Univ. of
Wisconsin (s.å.); H. W. Schneider, ”A history of
American philosophy” (1946; med bibliogr.); F. O.
Matthiessen, ”The James family, including
selec-tions from the writings of Henry James, Sr.,
William, Henry, & Alice James” (1947). E.An.
2) Henry J., den föreg:s bror, författare (1843
—1916). J. föddes i New York och tillhörde en
förmögen och förnäm familj. Fadern, som hade
starka kulturella intressen och tagit intryck av
Swedenborg och Emerson, ägnade sig helt åt sina
barns fostran. Redan vid ett års ålder fick J.
göra sin första resa till Europa, vars kultur kom
att spela en avgörande roll i hans liv och för-
— 1003 —
— 1004 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
