Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - James, 2. Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAMES
fattarskap. 1855—58 vistades familjen åter i
Gamla världen, där J. studerade i Genève,
London, Paris och Boulogne, 1859 fick han besöka
Schweiz och Tyskland. 1860—69 uppehöll sig J.
i USA; 1862 inskrevs han vid Harvard Law School,
där han främst sysslade med författarskap,
varefter han med familjen överflyttade till Cambridge,
Mass. 1869 begav sig J. åter till Europa, där han
besökte England, Schweiz, Italien och Frankrike.
Efter att ha uppehållit sig i hemlandet ett par
år var han åter i
Europa 1872—74. 1875
slog han sig ned i
Paris, där han blev
bekant med ledande
naturalistiska förf,
som Flaubert, É. de
Goncourt, Maupassant,
Zola och Turgenev,
som han särsk. satte
värde på, men redan
s.å. flyttade han över
till London, där han
bodde till 1898, då
han slog sig ned
på en herrgård i Sus-
sex, där han stannade till 1911, då han återvände
till London. J. var ofta på resande fot och
gjorde flera längre besök i hemlandet. Under i:a
världskriget omfattade han med iver de
allierades sak, och när USA förblev neutralt, sökte
J. som protest engelskt medborgarskap 1915. —
J. började tidigt skriva noveller med motiv
från sin omgivning i Nya och Gamla världen,
men det dröjde relativt länge, innan han kom
över lärlingsstadiet. Hans första mera betydande
verk äro berättelsen ”Madame de Mauves” (1873;
sv. övers. 1880 i ”Fyra berättelser” och 1893),
där han ställde amerikanskt och europeiskt mot
varandra, ett huvudmotiv i hans diktning, och
romanen ”Roderick Hudson” (1875; sv. övers.
1877), där han utnyttjade den s.k.
point-of-view-tekniken, som han med tiden skulle utveckla till
virtuositet. Motsättningen mellan amerikanskt och
europeiskt studerade J. ytterligare i romanen
”The American” (1877; sv. övers. 1884), novellen
”Daisy Miller” (1878), som innehåller en av hans
många skildringar av unga amerikanskor ur
överklassmiljö, och romanerna ”The Europeans” (1878)
och ”The portrait of a lady” (1881; sv. övers.
1947), en av höjdpunkterna i J :s produktion, en
brett upplagd, inträngande skildring av en ung,
fysiskt och psykiskt rikt utrustad amerikansk
kvinnas olycksväg i engelsk, fransk och italiensk
överklassmiljö. Av J :s verk från 1880-talet
märkas främst de tre socialt betonade romanerna
”The Bostonians” (1886), där han vände sig mot
den moderna kvinnorörelsen med dess
likstäl-lighetskrav, ”The Princess Cassamassima” (s.å.),
vars handling utspelas bland radikala
politiska flyktingar i London, och ”The tragic muse”
(1890), som följer en ung kvinnas utveckling till
stor skådespelerska. I alla tre romanerna spela
erotiska förvecklingar en stor roll. Under det att
J. till en början hade en viss framgång som
skribent, förlorade han under 1880-talet alltmer
kontakten med publiken, varför han under förra
hälften av 1890-talet vände sig till teatern och
skrev en rad skådespel, dock utan att ha
framgång. Han återupptog vid mitten av 1890-talet
sin episka diktning, och det visade sig, att hans
arbete för scenen återverkade förnyande på hans
berättarkonst; han strävade nu att ge sina
romaner en strängare komposition, en intensivare
utformning. Denna strävan märktes redan i ”The
other house” (1896), "The spoils of Poynton”
(1897), ”The sacred fount” (1901) men avsatte sina
finaste resultat i ”The wings of the dove” (1902),
vars huvudperson är en ung amerikanska, som
vet, att hon av sjukdom snart skall ryckas bort
ur livet, som hon älskar så intensivt, ”The
ambassadörs” (1903), där J. åter sammanställde
amerikanskt och franskt väsen, samtidigt som han
skickligast utnyttjade point-of-view-tekniken, och
”The golden bowl” (1904), som har till
huvudtema ett italienskt-amerikanskt äktenskap. Två
romaner, som J. icke hann avsluta före sin död,
”The ivory tower” och ”The sense of the past”,
utkommo postumt 1917. J. gick intensivt upp i
sitt författarskap, vilket han ingående sysslade
med i en dagbok, som föreligger i utdrag i ”The
notebooks of H. J.” (1947). Han skrev vidare
företal till de romaner och noveller, som han tog
med i den uppl. av sina skrifter han utgav 1908
—09; dessa företal äro samlade i ”The art of the
novel: critical prefaces” (1934). J. skrev under
hela sitt författarskap litterära studier, delvis
samlade i böckerna ”French poets and novelists”
(1878), ”Hawthorne” (1879), ”Art of fiction”
(1884), ”Partial portraits” (1888), ”Picture and
text” (1893), ”Essays in London and elsewhere”
(s.å.), ”The lesson of Balzac” (1905), ”The
question of our speech” (s.å.), ”Views and
re-views” (1908) och ”Notes on novelists” (1914).
Han skrev också reseskildringar (”Portraits of
places”, 1883, ”A little tour in France”, 1884,
”English hours”, 1905, ”The American scene”, 1906,
”Italian hours”, 1908) och självbiogr. skrifter (”A
small boy and others”, 1913, ”Notes of a son and
a brother”, 1914, ”The middle years”, 1917). Av
vikt är J:s korrespondens (”The letters of J.”, 2
bd, 1920, ”Letters to A. C. Benson and Auguste
Monod”, 1930, ”H. J. and Robert Louis
Steven-son”, 1949). En samlad uppl. av J:s romaner
och noveller utkom i 35 bd 1921—23 samt ”The
complete plays” och ”The scenic art” 1949. — J.
hade mot slutet av sitt liv blivit mer och mer
beaktad av in- och utländska kritiker, och efter hans
död har hans anseende ständigt stigit. Han
betraktas numera som Amerikas förnämste epiker och
som föregångare till den moderna romanen i Gamla
och Nya världen, studerad och efterbildad från
teknisk och psykologisk synpunkt. På senare tid
har han blivit föremål för sträv kritik, närmast
från marxistisk ståndpunkt. — Av den stora
litteratur, som vuxit upp kring J., kunna nämnas:
Rebecca West, ”H. J.” (1916); Theodora
Bosan-quet, ”H. J. at work” (2 ed. 1927); Van Wyck
Brooks, ”The pilgrimage of H. J.” (1925);
M. Robert, ”H. J :s criticism” (1929); C. P.
Kel-ley, ”The early development of H. J.” (1930);
France Noèl, ”H. J., peintre de la femme” (1942);
”The questions of H. J.”, utg. av F. W. Dupee
(1947); F. O. Mathiessen, ”H. J. The major phase”
— 1005 —
— 1006 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
