Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jansson, Karl - Jansson, Eugène - Janson, 1. Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANSON
Eugène Jansson: T.v. Soluppgång över staden, 1894. Privat ägo. T.h. Atleter, 1912. Waldemarsudde.
Uppsala 1903—16, svensk delegat vid flera av
metodistkyrkans generalkonferenser i Amerika, teol.
hedersdr vid Ohio Wesleyan Univ. i USA 1910.
— Litt.: Minnesteckning i
”Metodist-episkopal-kyrkans i Sverige årsbok” (1934).
Jansson, Eugène Fredrik, målare (1862—•
1915), studerade hos Perséus och vid Konstakad.
Först på 1890-talet, sedan J. anslutit sig till
Konstnärsförbundet och på Söder fått en ateljé med
präktig utsikt, fann han sina speciella
uttrycksmedel. I de nya motiv, som denna stadsdel erbjöd
honom, ödsliga, lyriska el. nattligt mystiska, fann
han under mer än ett decennium material för
omsättning av sin melankoli till konst. Från
mildto-niga, stort tecknade kvällsbilder övergick han
alltmera till patetiska nattstämningar med
ljusramperna runt Riddarfjärden svävande i en rymd av
mörk kobolt och ultramarin. J. var främst
musikalisk naturlyriker, icke eg. kolorist. När han o.
1906 lämnade sina gamla, ofta upprepade
Södermotiv och började måla stora figurtavlor med
akrobater, gymnaster och badande, framträdde
trots all utvecklad energi begränsningen i hans
kunnande. — J. är väl representerad i museerna
i Stockholm och Göteborg. Bäst studeras hans
konst i Thielska galleriet, som äger bl.a.
Stock-holmsstämningarna ”Staden i solnedgång” (1897)
och ”Nocturne” (1901), självporträttet ”Jag” (1901)
samt J:s förnämsta figurmålning, ”Solbadare i
flottans badhus” (1907). — Litt.: Monogr. av N.
G. Wollin (1920). [H.Ge]A.
Janson. 1) Gustaf J., författare (1866—1913),
började som målare och journalist men slog
igenom som frisk skildrare av Stockholms skärgård med
dess tunga, kärva öbor i ”En uppkomling” (1898),
ett tema, som vidare utfördes i ”ön” (1908), ”Hårda
tag” (1911), ”öns herre” (1913) samt
humoreskerna ”Skepp ohoj!” (1917). Mest känd är hans
ro-binsonad ”Paradiset” (1900), fortsatt i ”De första
människorna” (1906). Som fantasirik
äventyrs-skildrare framstår han i ”Nils Dobblare” (1903),
som handlar om en svensk 1500-talsäventyrare,
samt i ”Faran” (1909), från Attilas tid.
1870-talets Stockholm går
igen i ”Det gamla
huset” (1904—05). Ett
starkt fredspatos talar
ur ”Abrahams offer”
(1901), om
boerkriget, och ”Lögnerna”
(1912), med miljö från
Italiens Tripoliskrig.
I ”Förlorade söner”
(1907), ”1 mörkret”
(1909), ”Hemlösa”
(1910) och
”Katastrofen” (1911) ger han
med kraft och värme
— 1023 —
— 1024 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
