Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Befolkning och bebyggelse - Förhistoria - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
på de alluviala flodslätterna, dock högre än den
odlingsbara terrängen. På högt liggande, torra
terrasser och i kuperade bergstrakter, där
möjligheterna för konstbevattning äro små, finnas
vidsträckta folktomma områden. Den ofta
omtalade japanska överbefolkningen kan sålunda
delvis tillskrivas konservatism i
jordbruksmetoderna, i det att stora möjligheter föreligga för
ett ekonomiskt utnyttjande av bergssluttningar
till fruktodling och skogsbruk. — Trots
överbefolkningen har emigrationen från J. aldrig varit
stor. 1937 var totalsumman utanför moderlandet
bosatta japaner c:a 1 mill., varav enbart i
Sydkorea 592,000, på Filippinerna 132,000 och i
Brasilien 198,000. Japansk utvandring har också ägt
rum till Hawaiiöarna, USA, Canada och
stilla-havsöarna. V.Hn.
Förhistoria. Inga paleolitiska el. mesolitiska
fynd ha hittills gjorts, däremot finnas mer än
10,000 neolitiska boplatser över hela J. De äldsta
av dessa förekomma i musselhögar vid forna
sjöar och kuster. Högarna bilda mäktiga
kulturlager och innehålla skelett i hockerställning,
pil- och spjutspetsar av sten, benharpuner,
stenredskap, ss. yxor utan hål, mejslar och skrapor,
samt keramik, vars hittills enda motsvarighet
finns i musselhögar på Nya Guinea.
Kronologien för denna neolitiska fångstkulturs första
period är obestämd, men början synes falla inom
1 :a årtusendet f.Kr. Den rena stenåldern slutar
i v. J. under 100-talet f.Kr., i mell. J. o. 200 e.Kr.
och i n. J. o. 1000 e.Kr. Periodindelningen har
skett med ledning av keramiken. Första
perioden, j o m o n, sammanfaller med ovan nämnda
neolitiska kultur fram till 200 f.Kr., kärlen äro
byggda av lerspiraler, ofta med en relieflist och
med fantasifulla former. Den förekommer,
liksom följ, period, över hela J. men är mest
koncentrerad i n. och ö. Andra perioden (200
f.Kr.—200 e.Kr.) uppvisar två skilda kärlstilar,
yayoi och a t s u d e, den förra mer
konventionell i dekor och med former som i Korea,
småningom gjord med drejskiva, den senare med
barocka former, reliefband, flikade kanter och
koncentrerad till mell. J. Yayoikulturen i s.v. J.
kom snart under Koreas inflytande, och kulturen
förändrades gradvis till en sten-bronsålder-kultur
med jordbruk och megalitgravar. Atsudekulturen
fortsatte däremot fångsttraditionerna. Den tredje
perioden sammanfaller med järnåldern (200—o.
700), då J. börjar bli historiskt känt.
Yayoikul-turens fortsättning blev i w ai be, vars keramik
är grå, odekorerad men med yppigare former än
förut. Megalitgravarna anta väldiga proportioner
(”kejsargravar”) och ha ett rikt inventarium efter
kinesiska förebilder, ett uttryck för växande
statsbildningar. En relikt av denna periods
gravseder är, att riksregalierna bestå av spegel, svärd
och ett kommaliknande stensmycke (vanligt i
yayoiperiodens megalitgravar). Centrum för
denna kultur blev snart mell. J. Bronsklockor med
motsv. form och dekor som i Sydkina och
Indokina visa bilder av män med gräshattar,
ärmlösa klädnader, sädeskrossning i mortlar, pålhus
med stegar, båtar med svängda former. Vapnen
äro redan nu av högsta klass. Efter 600 gick
det kinesiska inflytandet direkt till J.
Skillna
den mellan denna jordbrukarkultur och
atsude-kulturens arvtagare (u s u d e 200—400, m u t s u
400—800), fortfarande på fångststadiet, ökas
snabbt, allteftersom de senare måste retirera
norrut, för att o. 1000 vara försvunna från huvudön,
Hondo. — Sambandet mellan de nu redogjorda
kulturerna och de nutida raselementen i J. är icke
fullt klart. Säkert är, att europida (kaukasiska)
el. australoida föregångare till aino funnos under
jomonperioden och att de voro bärare av de
senare stadierna av fångstkulturen. Om
mongo-loida folk (ev. protoeskimåer) funnos redan
under första perioden är osäkert, däremot
uppburos yayoi- och iwaibekulturerna av folk med
anknytning till Korea och Sydkina. Dessa två
rasgrupper fördela sig i dag på resp,
aristokratien och lantbefolkningen. B.Sm.
Historia. Äldre kejsartiden. Den japanska
huvudön beboddes de närmaste årh. e.Kr. till
en del av aino, ett jägar- och fiskarfolk,
varav en spillra ännu finns kvar i nordligaste J.;
de egentliga japanerna (yamato) bodde då blott
i s. hälften av Hondo och på Kyushu. Att
döma av de fåtaliga källor vi äga (uppteckningar
i dåtida kinesiska annaler, de icke-mytologiska
delarna av japanska historier från 700-talet e.Kr.
samt ännu senare koreanska källor) förde yamato
ett ganska primitivt jägar- och fiskarliv. Deras
ättesammanslutningar (uji) levde kommunistiskt i
små byar. Deras religion var en blandning av
na-turgudskult och ankult. Den främsta uji var den,
som räknade anor från solgudinnan Amaterasu,
och denna vann en viss suveränitetsställning
genom sitt traditionella ledarskap vid vikingatåg.
Denna ätt räknas som nuv. kejsarhusets
förfäder, och man har rekonstruerat dess ”historia” upp
till 660 f.Kr., då ”kejsar Jimmu” besteg tronen.
Vikingatågen gällde Koreas olika småstater. Dessa
hade redan under de första årh. e.Kr. rönt
inflytande av kinesisk kultur. Från Korea invandrade
både kineser och koreaner och lärde ut kinesiska
kulturelement. Den kinesiska skriften togs i
regelmässigt bruk o. 400 e.Kr. 552 lärde japanerna
känna buddismen genom förmedling av kungen i
Pekche (en liten stat i Korea), vilket föranledde
stora brytningar mellan konservativa ätter
(Mo-nonobe, Nakatomi) och Sogaätten, som anslöt sig
till den nya tron. Efter Mononobeättens
undergång 587 tryggades buddismen och fick tempel och
prästerskap. Ledningen för buddiseringen tog
sedermera en kejserlig prins Shotoku Taishi (regent
593—621), som ivrigt arbetade på anknytning till
fastlandskulturen. Han öppnade diplomatiska
förbindelser med Kinas huvudstad Chang-an (607),
sände dit talrika studerande, byggde J:s första
stora buddistiska tempel i kinesisk stil, Horyuji
vid Nara (607), och proklamerade rent kinesiska
statsideal, med kejsaren och hans ämbetsmän som
riksstyrelsens stomme. — Efter Shotokus död kom
ett bakslag från med kejsarhuset rivaliserande ätter
(främst Soga), men hans tankar slogo igenom och
realiserades av prins Naka-no-Oe och dennes
medhjälpare Kamatari av Nakatomiätten, stamfader
till Fujiwarahuset. Under regeringsperioden 645—
650 (kallad tai-kwa, ”stor reform”) genomfördes
ett system, varigenom all landets jord förklarades
vara kejsarens och utlånades av denne mot skatt
— 1039 —
— 1040 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
