Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
desto mindre äro de ett biandfolk, framvuxet ur
minst 3 olika raser, öarnas urinvånare kunna
antagas ha varit besläktade med det aino-folk,
som ännu finns på Hokkaido; de äro icke
mon-goloider utan kunna betecknas som ett gammalt
kaukasiskt folkelement. Fysiskt avvika de skarpt
från japanerna, i det att skägg- och hårväxt är
mycket riklig. Ännu påträffar man i hela J.
ortnamn av aino-ursprung, och ett starkt
aino-inslag förekommer förmodligen hos samuraierna,
den japanska krigarklassen. Söderifrån över
Riu-kiu-öarna har ett andra element inkommit med
protomalajiskt och polynesiskt inslag; många
japaners vågiga hår kan säkerligen förklaras som
en följd av denna invandring. Det tredje
folkelementet är det mongoloida, som invandrat från
asiatiska fastlandet över Korea och det smala
Tsushimasundet. Denna invandring har skett i
två etapper, en i förhistorisk tid och en senare
vid tiden för Kr.f. Slutl. förekomma i sydligaste
J. på sina ställen individer med krusigt hår,
trol. ett negroitt inslag. Det malajisk-mongoloida
elementet utgör c:a 60 °/o av befolkningen, det
kinesisk-mongoloida c:a 30% och det
aino-paleo-asiatiska c:a 10%. — Trots väsentliga olikheter
i härstamning föreligga hos den japanska
befolkningen inga större skiljaktigheter i fysiskt
hänseende. Japanen som folktyp betraktad är
liten till växten med, i förh. till kroppen,
relativt korta extremiteter. Kroppshår saknas
nästan alldeles, och skäggväxten är ljus. Huden är
ljusbrun, håret i regel svart och stripigt, och
ögonen äro mörka och försedda med mongolveck.
Genomsnittslängden för män är 158 cm, för
kvinnor 145 cm. — Den starka japanska
nationalkänslan och respekten för staten uppstod under
feodaltidens (1615—1860) starkt centraliserade
styrelse och klassvälde, då ett militärt envälde
upprätthölls av furstarna, shogunerna, under
medverkan av underfurstar, daimyos, och en
väldisciplinerad krigarklass, samuraierna. Dessa
upprätthöllo en den strängaste samhällsordning
och utkrävde skatter av de lägre klasserna
(bönder, hantverkare och köpmän). Shogunväldets
fall 1867 medförde blott ringa förändring i detta
förhållande, men den isolering från yttervärlden,
som dittills varit rådande, bröts, och i stället
började japanerna tillägna sig Västeuropas
materiella kultur. Inom kort genomgick J. en
oerhört snabb industriell och ekonomisk utveckling,
för vilken andra länder hade behövt en tidrymd
av flera årh. Makten övergick härvid till
krigshären, kapitalisterna och byråkraterna.
Feodaltidens ideal och livsåskådning leva dock
fortfarande kvar; förändringen är blott en yttre
sådan. Industrialiseringen har icke höjt den sociala
standarden för japanen i gemen. Den japanske
industriarbetaren är lika fattig som den japanske
bonden, huvudfödoämnena äro fortfarande ris
och fisk, och bostadsförhållandena ha icke
ändrat sig. Visserligen är männens klädsel europeisk,
men kvinnorna bära i de flesta fall ännu kimono
och höga träsandaler.
Under tiden 1700—1850 anses befolkningssiffran
ha hållit sig konstant vid 28—30 mill. inv., men
därefter ökades den kraftigt. Vid den första
folkräkningen 1920 hade J. 55,96 mill. inv., 1940
Gatuparti från Tokyos affärscentrum.
73,11 mill. och 1948 80,22 mill., häri inräknade 6
mill. repatrierade japaner. Två karakteristiska
drag sätta sin prägel på befolkningsutvecklingen:
den snabba tillväxten och den fortlöpande
inflyttningen från landsbygd till stad.
Födelsv-frekvensen låg före 1935 vid 30—36 °/oo,
samtidigt sjönk dödligheten från 26,8 °/oo 1918 till
16,7 1935. Härav följer, att J. är en nation av
unga individer. 40 °/o av befolkningen äro under
15 år; motsv. siffra för Västeuropa är 24%. 1920
voro 32 % av befolkningen bosatta i städer, 1940
hade siffran stigit till 50%, och folkökningen
1920—40, 17,2 mill. inv., har helt kommit städerna
till godo, medan däremot landsbygdens
befolkningssiffra, 45 mill. inv., var oförändrad. I J :s
6 millionstäder (Tokyo, Osaka, Nagoya, Kobe,
Kyoto, Yokohama, inkl, förstäder) bodde 1940 31
°/o av befolkningen beroende på det snabba
uppsvinget för handel och industri. Liksom fallet
är i Västeuropa, har en avfolkning skett av de
bästa jordbruksområdena och av de mest avsides
belägna bergstrakterna. Endast n. om en linje
från Tokyo till Niigata, på det nordligaste
Hon-shu och Hokkaido, har en ny kolonisering av
rena jordbruksdistrikt ägt rum och i samband
därmed en befolkningsökning inträtt. — Den
genomsnittliga folktätheten var 1948 203 inv. pr
km2 (endast Nederländerna, Belgien, England
och Java kunna uppvisa högre siffror).
Emellertid måste det beaktas, att mindre än 20 °/o av
den japanska jorden äro uppodlade.
Befolkningstätheten är starkt beroende av jordbrukets
produktivitet. I det subtropiska J. bo i genomsnitt
150—400 inv. pr km2, medan i den tempererade
delen av Honshu siffran sjunker till 89 och på
Hokkaido till 37. I det strängare klimatet äro
livsbetingelserna ej så goda för japanen.
Risodlingen slår ej väl ut, vinterskördarna bli
oberäkneliga, och te, citrusfrukter och mullbärsträd
kunna ej odlas. — Den typiska
bebyggelseformen på landet är byn. Mera spridd bebyggelse
finns endast i bergstrakterna och på det
nykolo-niserade Hokkaido. Eftersom jordbruket är
baserat på risodling, äro byarna i allm. belägna
— 1037 —
— 1038 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
