Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avhålla sig från alla åtgärder, som kunde hindra
försöken att återställa fred i Kina. Samtidigt
hade från Tokyo i chiffertelegram meddelats de
båda ambassadörerna, att en uppgörelse måste
komma till stånd före 29/n, då man eljest skulle
vidta andra åtgärder. I Washington, där
telegrammen uppsnappats och tolkats, var man fullt
på det klara med att krigsfaran var
överhängande. 2®/n framlade Hull efter överläggningar med
England, Kina och Holland ett amerikanskt
motförslag. En nonaggressionspakt skulle slutas av
stillahavsmakterna och vidare en
överenskommelse rörande Indokinas territoriella integritet
och de intresserade makternas lika rätt till dess
produkter. Endast Chiang Kai-sheks regering
skulle understödjas i Kina, där
exterritorialrät-tigheterna skulle upphöra. En
handelsöverens-kommelse skulle slutas mellan USA och J. efter
liberala linjer, de infrusna japanska tillgångarna
friges och dollar-yen-kursen stabiliseras. Med
hänsyftning på tremaktsfördraget stadgades, att
intet fördrag, slutet av någondera makten med
tredje makt, fick tolkas så, att det kom i
konflikt med den nu föreslagna överenskommelsen.
Slutl. krävdes, att J. skulle dra tillbaka sina
trupper från både Indokina och Kina. — De tidigare
förhandlingarna hade rort sig efter samma
linjer, ehuru ej så klart preciserade som i dessa
två slutliga förslag. Det japanska innebar en
viss reträtt, inga vidare aktioner skulle företas
och Indokina delvis utrymmas, men också krav
på normala handelsförbindelser och ett
inställande av den amerikanska hjälpen till Kina, där
J. nu var benäget till överenskommelse med
Chiang Kai-shek. Det amerikanska förslaget åter
innebar kort sagt, att J. skulle uppge sin
axelorientering och vidare allt vad det vunnit genom
1930-talets militära aggressioner. I gengäld
skulle normala handelsförbindelser etableras. Genom
detta förslag hade den allt strävare amerikanska
politiken gentemot J. drivits till sin spets, en
politik, som efter krigsutbrottet kommit att stå
i skymundan för den i amerikansk propaganda
präglade uppfattningen om J :s oprovocerade
angrepp. — För J. var det amerikanska förslaget
oantagbart och uppfattades som ett ultimatum.
I sista stund avsände Roosevelt ®/i2 en vädjan
till den japanske kejsaren om en fredlig lösning.
Detta har möjl. sin bakgrund i de amerikanska
stabschefernas kort förut framförda krav på
mera tid för militära förberedelser. Följ, dag
avgåvo de japanska ambassadörerna J:s skarpa
och avböjande svar på det amerikanska
förslaget. Samma dag hade kriget börjat genom det
japanska blixtanfallet mot de amerikanska
flott-och flygstridskrafterna i Pearl Harbor på
Hawaii, det alternativ, som Tojo hållit i beredskap.
Enl. Tojos senare uppgifter skulle det definitiva
anfallsbeslutet ha fattats V12. För den
amerikanska ledningen var denna utlösning icke
oväntad och framkallade närmast en viss lättnad. I
Washington hade man befarat, att J. skulle skrida
till en isolerad aktion mot de engelska och
holländska besittningarna, i vilket fall det hade
blivit svårt att förmå den amerikanska kongressen
till en krigsförklaring.
J. under 2:a världskriget. Krigsut-
SU 14. — 1057 —
34 — Red. avsl. 2/i 50.
_________________________________________JAPAN
brottet förde omedelbart J., USA och Kina in
i det europeiska kriget. Den rysk-japanska
neu-tralitetspakten förblev dock i kraft. De första
krigsåren kännetecknas av en framgångsrik
japansk offensiv, som inom kort lade Filippinerna,
Siarn, Singapore med Malackahalvön, Burma och
Nederländska Indien under japanskt herravälde.
Erövringen av dessa rika områden, för vilkas
exploatering ett nytt departement inrättades,
löste till stor del J :s råvaruproblem. I J.
vidgade regeringen ytterligare sitt grepp om
industrien och det ekonomiska livet.
Krigsproduk-tionens behov av koncentration ledde småningom
till ett närmare samarbete med de stora
finanshusen, vilket betecknar ett avsteg från
militärernas traditionellt fientliga hållning gentemot dem.
— Redan sommaren 1942 började emellertid
läget ändras genom de amerikanska framgångarna
i sjöslagen vid Midway och i Korallhavet samt
landstigningen på Salomonöarna. Under de följ,
åren banade sig amerikanerna systematiskt fram
i övärlden n. om Nederländska Indien och
erövrade sommaren 1944 de strategiskt viktiga öarna
Saipan och Guam i Marianerna. Motgångarna
utlöste en kris i J., där regeringen Tojo, som
tidigare åtnjutit stor popularitet, i juli 1944
avgick med den för japansk terminologi
betecknande förklaringen, att förlusten av Saipan
vållat kejsaren stor sorg. En ny regering bildades
av Koiso med den förre statsministern Yonai
som bitr, statsminister. Motgångarna fortsatte
emellertid. Hösten 1944 började Filippinerna
invaderas och under våren och sommaren följ, år
även Riu-kiu-öarna. Den offensiv i n. Burma, som
började i okt. 1943, gav till resultat, att
Ledovä-gen öppnades i jan. 1945. Härigenom kom material
in i Kina. Våroffensiven 1945 avsåg att förinta
de japanska stridskrafterna i Bortre Indien. Till
de militära motgångarna kom det allt tydligare
hotet från Sovjetunionen, som i april 1945
uppsade neutralitetspakten. Västmakterna hade länge
eftersträvat ett ryskt deltagande i kriget mot J.
och vid Jaltakonferensen i febr. 1945 fått
Sovjetunionen att lova att 2 el. 3 mån. efter
Tysklands kapitulation gå till angrepp mot J. I
gengäld skulle den återfå, vad Ryssland förlorat 1905.
— Vårens stora motgångar framkallade en ny
regeringskris i J. I april bildades en ny ministär
av amiral Suzuki, som tidigare stått i opposition
mot aktivistkretsarna. Motståndsviljan hade nu
ytterligare uppluckrats genom de allierade
bombardemangen av det japanska hemlandet. I maj,
samma mån. som Tyskland kapitulerade, anhöll
J. om rysk medling för att åstadkomma en
för-handlingsfred. Sovjetunionen vägrade emellertid,
och vid Potsdamkonferensen i juli utfärdade USA,
England och Kina ett ultimatum, där de under
hot om total förstörelse krävde en japansk
kapitulation utan villkor. Samma mån. hade
amerikanska och engelska flottstyrkor trängt in i
Tokyobukten, varifrån J :s centrala delar utsattes
för förödande bombardemang. ®/s insattes det
nya atomvapnet genom bombfällningen över
Hiroshima. 9/s fälldes den andra atombomben över
Nagasaki. 8/s åter hade Sovjetunionen förklarat
krig, varefter de ryska trupperna invaderade
Manchuriet, en i viss mån överraskande aktion,
— 1058 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
