Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
ledande nationalistpolitiker, Wang Tsing-wei, som
länge stått i opposition mot Chiang Kai-shek.
Den erkändes av J. och dess förbundna som Kinas
lagliga regering och fick formellt överta styrelsen
av de besatta områdena. J. höll dock fortfarande
sitt hårda grepp över landet. — Den segerrika
tyska offensiven i maj och juni 1940 fick
omedelbara efterverkningar i Fjärran östern. I juli
avgick Yonais relativt måttfulla regering och
ersattes av en ny under Konoye med den
axelvänlige Matsuoka som utrikesminister och arméns
mest inflytelserike man, general To jo, som
krigsminister. Redan tidigare hade en rörelse
igångsatts för att bilda ett mera totalitärt system,
som nu förverkligades. De gamla partierna, av
vilka Minseito fortfarande hade majoritet i
underhuset, upplöstes, och ett nytt, statligt enhetsparti
bildades med Konoye som ledare. Bakom stod
militärklicken under Tojo. I ett anförande
proklamerade Konoye en nyordning i det ”Större
Östasien”. J., Manchukuo och Kina skulle bilda
en ekonomisk enhet under japansk ledning.
Indokina och Nederländska Indien räknades också
till det storasiatiska området och hade redan
dragits in i det japanska expansionsfältet. När
Nederländerna i maj besatts av tyska trupper,
begärde J., att deras ostindiska besittningar
skulle öppnas för japansk företagsamhet, och krävde
ökade leveranser av olja och gummi. Medan
förhandlingar pågingo härom, kom Frankrikes
kapitulation. Den franska regeringen blev nu
nödsakad att stoppa leveranserna till Kina genom
Indokina, som senare i sept. måste motta
japanska trupper vid gränsen mot Kina. Samtidigt
började J. göra sitt inflytande gällande i Siarn.
England åter hade i sitt svåra läge tvingats att
för 3 mån. (slutet av juli—mitten av okt.) inställa
leveranserna på Burmavägen. Det måste också
ge vika i den årslånga konflikten om
koncessionerna i Tientsin och medge japansk kontroll över
dessa. I sept. slutl. slöts i Berlin ett
tremakts-fördrag mellan axelländerna, där J. erkände
Tysklands och Italiens ledarskap i Europa och de två
senare J:s i Östasien. De tre makterna skulle
samarbeta och bistå varandra, om någon av dem
angreps av en makt, som då icke var inbegripen i
de pågående krigen i Europa och Östasien.
Den makt, som här utpekades, var USA, där
F. D. Roosevelt och utrikesminister Hull förde
en allt skarpare politik gentemot J. I juli 1939
hade USA uppsagt det gällande handelsavtalet
och började i jan. 1940 begränsa den för J.
livsviktiga exporten av olja och järnskrot. I
juli 1940 infördes licenstvång för järnskrot.
Efter tremaktspaktens undertecknande 27/g lämnade
USA sin ställning som neutral och förklarade
sig ”icke krigförande”. Åtgärderna mot
Indokina och tremaktspakten utlöste nya
amerikanska motåtgärder, bl.a. vidgad hjälp åt Kina samt
förbud mot export av järnskrot. Samtidigt
bemyndigades regeringen att beslagta all av J.
beställd krigsmateriel. USA inledde också
förhandlingar med England och Nederländerna om
gemensamma säkerhetsåtgärder. England kunde
nu i okt. ånyo öppna Burmavägen för trafik.
Samtidigt avvisade den holländska exilregeringen
de tidigare japanska kraven och medgav endast
en begränsad export av bl.a. olja. Huvuddelen
av Nederländska Indiens olja, gummi och tenn
övertogs i stället av USA och England. Vid
årsskiftet 1940—41 minskades ytterligare den
amerikanska handeln på J.; exporten av järn, stål
och flygbensin hade praktiskt taget upphört.
Endast olja levererades fortfarande i mindre
kvantiteter för att icke driva J. till en attack
mot Nederländska Indien. Under våren 1941
skred även England till liknande åtgärder. —
Den ekonomiska blockaden blev ytterst kännbar
för J., vars regering under våren 1941 sökte
komma till en uppgörelse med USA. I april
inledde den japanske ambassadören i Washington,
Nomura, förhandlingar härom, som blevo mycket
långdragna. Under tiden hade den japanske
utrikesministern Matsuoka i mars anträtt en resa
till Berlin och Rom. På återvägen slöt han i
april en neutralitetspakt med Sovjetunionen,
vilken stadgade välvillig neutralitet, i den händelse
någon av makterna skulle angripas. Den följdes
av en handelsöverenskommelse, som gav J.
råvaruleveranser. J. hade nu liksom Sovjetunionen fått
ryggen fri. Kort därefter utbröt emellertid 22/e det
tysk-ryska kriget. I J. utlöste det en regeringskris.
Konoye avgick 16/? men bildade redan 18/? en ny
regering, där nu den uppenbarligen diskrediterade
Matsuoka saknades. Samma mån. slöt J. en
överenskommelse med Vichyregeringen om gemensamt
försvar av Indokina, som nu helt ockuperades av
japanska trupper. Därifrån kunde J. sedan
erhålla ris och viktiga råvaror. — Ockupationen
framkallade ögonblickliga motåtgärder. USA,
England och dess dominier samt Nederländska
Indien läto infrysa alla japanska
tillgodohavanden, varjämte ännu gällande handelsavtal
uppsades. Kort därefter stoppades även den
amerikanska oljeexporten. I aug. riktade Roosevelt
en allvarlig varning till J. för konsekvenserna
av ett vidare framträngande i s.ö. Asien.
Samma mån. återupptogos överläggningarna i
Washington, som avbrutits vid ockupationen av
Indokina. Nomura föreslog ett möte mellan
Roosevelt och Konoye, ett projekt, som redan
tidigare diskuterats. Från amerikanskt håll
begärdes emellertid, att man först skulle komma
överens om en förhandlingsbas. Någon enighet
nåddes dock ej. De resultatlösa förhandlingarna
ledde slutl. till ministären Konoyes fall 17/io, då
i stället Tojo bildade en ny regering. Själv var
han på en gång stats-, krigs- och
inrikesminister samt ledare för det nya statspartiet. Makten
låg nu helt i militärledningens hand, och J.
vidtog direkta krigsförberedelser. Tojo gjorde
emellertid samtidigt ännu ett försök att nå
uppgörelse. Som medhjälpare åt Nomura avsändes den
tidigare japanske ministern i Berlin, Kurusu, med
ett sista japanskt anbud, framlagt 20/n. De båda
makterna skulle icke företa någon militär aktion
i s.ö. Asien och s.v. Stilla havet. J. skulle dra
tillbaka sina trupper från Indokina, när fred
slutits med Kina, och under mellantiden överföra
dem till n. delen av landet. De båda makterna
skulle samarbeta i fråga om Nederländska
Indiens produkter. De skulle vidare återställa
normala handelsförbindelser, och USA skulle förse
J. med erforderlig kvantitet olja. USA skulle
— 1055 —
— 1056 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
