Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
den nya religionen infördes från Kina över Korea,
började en japansk konstutveckling, som
genomgående var en växling mellan kinesiskt influerade
perioder och nationella kultiveringsperioder, då
de mottagna stilintrycken utbildades i
överensstämmelse med spec. japanska drag. Vissa uttryck
användes av japanerna för att beteckna dessa
nationella drag, t.ex. heimei, meikai. Delen mei,
som ingår i båda dessa ord, uttrycker en känsla
av ljus, klarhet, renhet. Hei betyder urspr. flathet,
tvådimensionalitet men också enkelhet. Heimei
skulle betyda ljus enkelhet. Meikai syftar på
omedelbarhet, öppenhet. Dessa uttryck vilja
formulera japanernas böjelse för klar, dekorativ
komposition, förtydligande rytmisk ytverkan, elegant
skärpa i framställningen snarare än suggestiv
oändlighetsvilja. Djupverkan, stämningsvärden
o.d. gjorde sig gällande under de kinesiskt
influerade epokerna, som närmast skulle motsvara
romantiska perioder i den västerländska
utvecklingen, medan det nationella A<?im^j-behovet skulle
kunna parallelliseras med klassicerande tendenser.
Arkitekturen visar en obruten utveckling
fram till restaurationen 1868. Den för den
japanska konsten genomgående växlingen mellan
kinesiskt inflytande och nationell modifikation
bestämmer även det arkitektoniska formspråket.
Men kontinuiteten bevaras genom
konstruktionsmetoderna, som i huvudsak varit desamma sedan
buddismens införande. Materialet är så gott som
uteslutande trä; konstruktionen bygger därför på
bärande och vilande delar. De för den
västerländska arkitekturen bestämmande
valvkonstruktionerna i sten användas endast för mindre
brobyggnader. Fördelen med träkonstruktion visar
sig också vid de kraftiga jordbävningarna.
Japanens vördnad för naturens egenart gör, att träet
vanl. lämnas omålat. Endast under starkt
kinesiskt influerade perioder användes en rik kolorit
med rött som huvudfärg. Grundstommen utgöres
av stolpar, urspr. fästa i jorden, sedermera
vilande på en låg stenfot. Dessa stolpar uppbära
ett bjälklag, som sedan genom ett mer el. mindre
utvecklat förgreningssystem (kumimono) ger stöd
åt det dominerande taket och dess långt
utskjutande takfall. Stolpkonstruktionen övertar den
bärande funktion, som annars tillkommer
väggarna; dessa kunna därigenom utbildas som tunna,
skjutbara skärmar. Det vida takfallet, som kan
skjuta ut mer än 5 m, utgör därvid det
nödvändiga skyddet mot den rikliga nederbörden.
Takkonstruktionens dekorativa verkan är alltså
endast en sida av byggnadens funktionella
slutenhet. De dekorativa möjligheterna ges framför
allt av utvecklingen av kumimono-systemet och
av behandlingen av taket, täckt med halm, tegel
el. tunna skivor av hinokiträ. Den från Kina
lånade svängda taklinjen, som där var hårdare
böjd, har i J. fått en mjukare rytm, ett lugnare
fall, som mer vill följa naturens egna linjer.
Fler-våningsbyggnader ha nytt takfall för varje våning,
och den japanska arkitekturen har sin mest
karakteristiska profil genom denna mjukt upprepade
taklinje. Det japanska husets grundplan är vanl.
kvadratisk el. rektangulär. Större
byggnadskom-plex vinnas genom att dessa enkla enheter
kombineras el. sammanbindas med gallerier till gårds-
Nagoyas borg utanför Tokyo, uppförd 1610.
bildningar. — Under primitiv tid bodde man i
grottor. Men redan från förbuddistisk tid äro
bostadshus kända om än icke bevarade. Dessa
bestodo av enkla, halmtäckta stolpbyggnader
(ten-chikongen), liknande dem, som förekomma t.ex.
i Siarn och på Sumatra. Urspr. bestodo de endast
av raka takfall, som nådde ned till marken;
golvet höjdes senare, och väggar byggdes på alla
fyra sidor. Denna byggnadstyp har bibehållits i
de shintoreligionens reliktempel, som ofta
regelbundet återuppförts i gammal stil. Shintotemplen
utmärkas också av torii, fristående portbyggnader.
552 infördes buddismen, 588 kom ett stort antal
tempelbyggare från Korea, och en rik
byggnadsverksamhet utvecklades under prins Shotoku
Tai-shis ledning. Sex byggnader stå fortfarande kvar
i Horyuji-, Hokkiji- och Horinji-templen i Nara.
Den kinesiska stil, som infördes över Korea, hade
utbildats under de sex dynastiernas period. 645
flyttades huvudstaden till Nara, som planlades
storslaget efter kinesisk plan. Den kinesiska
arkitekturen under Tang blev dominerande, sedan
importvägen icke längre gick över Korea. Under
800-talet började en reaktion mot det kinesiska
inflytandet, vilket helt upphörde under
Fujiwara-tiden, då den införda stilen modifierades enl.
japansk smak mot teknisk och artistisk förfining.
Under denna nationaliseringsperiod utbildades
shinden-zukuri, en bostadstyp för aristokratien
med enskilda byggnader, förenade av korridorer
till de tre sidorna av en fyrkant, inneslutande en
trädgård. Under Kamakura-tiden, då
militärklassen fick makten, ersattes shinden-zukuri med den
förenklade buke-zukuri, med flera rum under
samma tak. Genom den nya Zen-sekten fick man ny
kontakt med Kina; Sung-templen efterbildades.
Under Ashikaga-tiden fick teceremonien betydelse
för arkitekturen; speciella små hus, chaseki,
inrättades, karakteriserade av enkelhet och
återhållsamt stiliserad symbolik. Buke-zukuri
utvecklades till shoin-zukuri, som införde vissa för den
japanska bostadskulturen betecknande element, bl.a.
tokonoma (bildnisch). Kamakura-strävheten
övergavs för en luxuös förfining, så i Kinkakuji (den
gyllene paviljongen). Sedan portugiserna under
Momoyama-tiden infört geväret och krigskonsten
därigenom förändrats, började ett storslaget
borgbygge, karakteriserat av höga hörntorn på mäk-
— 1091 —
— 1092 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
