Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaspar, Henri - Jaspégarn - Jasper, jaspergods - Jaspers, Karl - Jaspis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JASPÉGARN
Belgien vid flertalet internationella konferenser
under dessa år, bl.a. Genuakonferensen. I allm.
sökte han medla mellan de stridiga engelska och
franska ståndpunkterna. I vänskapen och
samarbetet med de två västmakterna såg han den
enda säkra garantien för sitt land. I maj 1926
blev J. ministerpresident i en nationell
samlingsregering, som bildades för att stabilisera den
belgiska valutan och som efter att ha löst sin
uppgift avgick i nov. 1927. J. trädde då i
spetsen för en liberal-klerikal koalitionsregering, som
trots upprepade partiella och totala
regerings-kriser satt vid makten ända till juni 1931. H.
var finansminister okt. 1932—juni 1934 och
utrikesminister juni—nov. 1934 under Broqueville.
Under de följ, åren kom J. alltmer i opposition,
dels mot van Zeelands valutapolitik, dels mot
den ytterst av Leopold III dirigerade
utrikespolitiska kursförändringen, varigenom Belgien
övergav sin nära anknytning till västmakterna och
beslöt att följa en neutral linje. 1936 lämnade
J. den aktiva politiken, men hans politiska
anseende och makt voro dock alltjämt så stora,
att han i febr. 1939 av konung Leopold fick i
uppdrag att bilda regering. J. lyckades dock ej
härmed och avled kort därefter. B.
Jaspégam [fra. utt. zaspe’-] (till fra. jasper,
marmorera), olikfärgat men otvinnat garn,
benämnes även grandrelle*.
Jasper, j a s p e r g o d s, lergods, en fin,
nästan genomskinlig porslinsmassa, som färgades
på olika sätt och lätt kunde formas. J.
brukades och nådde sin fulländning i J. Wedgwoods
tillverkning.
Jaspers, Karl, tysk filosof (f. 1883), började
som medicinare och psykiatriker, skrev
”All-gemeine Psychopathologie” (1913, 5 Aufl. 1948),
blev 1913 doc. i psykologi i Heidelberg,
övergick sedan till att utreda de psykologiska
grundvalarna för de olika [-världsåskådningsty-perna-]
{+världsåskådningsty-
perna+} (”Psychologie
der
Weltanschauung-en”, 1919, 3 Aufl.
1925), blev 1919 e.o.
och 1921 ord. prof, i
filosofi sammastädes,
pensionerades 1937 av
nationalsocialisterna,
återfick sin lärostol
1945, är sedan 1948
prof, i Basel. — I Max
Weber upplevde J.
förkroppsligandet av
vetenskapens
omut
liga sanningskrav och den etiska autonomiens
tragiska öde (”Max Weber. Politiker, Forscher,
Philosoph”, 1932, 2 Aufl. 1946); Kant är för
honom filosofen framför alla andra; Kierkegaard
och Nietzsche äro tänkandets oumbärliga
orostiftare. Båda dessa äro ensamma
profetgestalter, som icke kunna få efterföljare, men
filosofien kan övervinna den nuv. metafysiska och
moraliska nihilismen, endast om den grundligt
genomtänker deras samvetsväckande kulturkritik
och förstår deras historiska insatser (”Nietzsche.
Einführung in das Verständnis seines Philo-
sophierens”, 1936, 3 Aufl. 1949; ”Nietzsche und
das Christentum”, 1938). Redan i sin
patogra-fiska studie ”Strindberg und Van Gogh” (1922,
3 Aufl. 1949) belyste J. vår tids höga
uppskattning av sjukdomspräglad konst som ett symtom
av värdenas sammanbrott, och i ”Die geistige
Situation der Zeit” (1931, 7 Aufl. 1949) gisslade
han samtidens idealitetsutblottade, av teknik
behärskade kultur (jfr A. Nyman, ”Filosofiskt och
ofilosofiskt”, 1935). Efter nazismens nederlag har
J. tagit till orda dels för att hävda universitetens
och den fria forskningen uppgifter i
återuppbyggnadsarbetet (”Die Idee der Universität”, 1946,
”Vom lebendigen Geist der Universität”, s.å., ”Die
Antwort an Sigrid Undset, mit Beiträgen über die
Wissenschaft im Hitlerstaat und der neuen Geist
der Universität”, 1947), dels för att utreda den
tyska skuldfrågan (”Die Schuldfrage”, 1946; sv.
övers. 1947). — Systematiskt har J. framställt sin
egen ”existentialfilosofi” (jfr Existentialism) dels
i två stora verk, ”Philosophie” (3 bd, 1932, 2 Aufl.
1 bd, 1948) och ”Philosophische Logik”, varav bd
1, ”Von der Wahrheit”, utkommit 1947, dels i ett
antal smärre skrifter, bland vilka må nämnas
”Ver-nunft und Existenz” (1935), ”Descartes und die
Philosophie” (1937, på fra. 1938),
”Existential-philosophie” (1938), ”Der philosophische Glaube”
(1948) och ”Vom Ursprung und Ziel der
Ge-schichte” (1949). Ett bevisbart vetande finns
endast inom de vetenskaper, som undersöka
bestämda föremål i världen, ej världen i dess
helhet. Dogmatisk metafysik är omöjlig.
Människan är objekt för biologisk, fysiologisk,
psykologisk och sociologisk forskning. Men sin
mänsklighet erfar människan först genom sitt
handlande, i vilket hon blir viss om sin existens,
sitt ursprungliga, obetingade vara. Detta
frihets-medvetande erfar människan ej som isolerad
varelse utan endast i kommunikation med andra,
och som fritt men ändligt jag vet hon sig vara
radikalt bunden vid det transcendenta. I
existensupplevelsen födes förnuftet, som är en gränslös
strävan efter enhet, sammanhang och
kommunikation. Den outtömliga rymd, som omsluter alla
kända föremål i världen och allt vad jag är,
kallar J. det omfattande (das Umgreifende). Den
filosofiska tron är ett liv, som låter sig ledas
och fyllas av det omfattande. Filosofiens
uppgift är att med det omfattande som ljuskälla
klargöra enheten och sammanhanget inom och
mellan alla immanenta föremålsområden och
människans existensupplevelser. J. kallar därför
sin filosofi ”periechontologi” (till grek. periech’on,
omfattande). Denna kommer sålunda att bestå
i världsorientering, existensuppklarande och
metafysik. Den sistn. kan uttrycka sina sanningar
endast i symboler, ”chiffer”. — J :s filosofi har
tilldragit sig ett allt starkare och mer universellt
intresse. Den rör sig med ett sällsynt rikt
historiskt och aktuellt stoff och bjuder på
storslagna överblickar jämte en mängd specialanalyser
av djupsinnig finhet. Hans logik skall, förutom
den grundläggande undersökningen om
sanningsbegreppet, behandla metod-, kategori- och
veten-skapslära. J. fick Goethepriset 1948. — Litt., se
Existentialism. E.An.
Jaspis, miner., täta el. finkristallina kvartsaggre-
— 1115 —
— 1116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
