Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaspis - Jass - Jassan el. jassana - Jassidae - Jassy - Jastorfkulturen - Jastrow, Morris - Jastrow, Joseph - Jászárokszállás - Jászberény - Jász-Nagykun-Szolnok - Jat - Jatagan - Jataka - Jatropha - Jatrorrhiza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JATRORRHIZA
Jassan.
gat, starkt förorenade och färgade röda, gula,
bruna, grå el. brokiga. J. slipas som prydnadssten
och omnämnes som sådan redan i GT.
Jass, se Jazz.
Jassa’n el. j a s s a n a, Jaca’na jacana, art av
ordn. bladhöns, utmärkes av smäckert byggd kropp,
långa ben, ytterligt förlängda tår och klor samt
smala, spetsiga, med sporre försedda vingar.
Färgen är svart, på ryggen och sidorna rödbrun,
vingpennorna gulgröna, pannskölden och de nakna
munvinkelflikarna röda. Från Guayana till
Argentina förekommer j. talrikt vid stillastående vatten
och rör sig med förvånansvärd lätthet på
vattenväxternas flytande blad, ständigt på jakt efter
insekter och larver. H.Bn.
Jass’idae, insektfam. av underordn. stritar*.
Jassy, stad i Rumänien, se Ia§i.
Jasto rf kulturen (efter en fyndplats i n.v.
Hannover), det numera gängse namnet på den äldsta
verkliga järnålderskulturen i Hannover och
Schles-wig-Holstein. J. är så gott som uteslutande
känd genom gravfynd, vilka utgrävts på ofta
mycket stora gravfält. Gravarna äro
brandgravar under låg hög (tuegraver), och de brända
benen ha lagts ned ant. i lerkärl el. i behållare
av förgängligt material (träaskar, korgar el.
läderpåsar). Urnorna ha ofta före nedställandet i
graven genomgått rituella ändringar: hankarna
ha slagits av el. bottnen har avlägsnats
(”Seelen-loch”). Gravgodset, av järn el. brons, består av
bältehakar, ögleringar, dubbelspiralnålar och en
rik variation av ”krävnålar” (Kropfnadeln) m.m.
— J. synes ha uppstått vid nedre Elbe under starkt
inflytande av den yngre hallstattkulturen vid övre
Rhen och därifrån spritt sig mot n., där en nära
motsvarighet till j. återfinnes i de väst- och
mel-lan-jylländska tuegravarnas aarrekultur. Båda
kulturgrupperna kunna dateras till övergångstiden
mellan bronsålder och järnålder i Norden (o. 500
—300 f.Kr.), och de äro åtm. delvis samtidiga med
bronsålderns 6:e period i östskandinavien. J. har
varit av stor kulturhistorisk betydelse som bärare
av den första järnålderskulturen i Norden. C.A.A.
Jastrow [jäs’tråii], Morris, amerikansk
reli
gionshistoriker (1861—1921), prof, i semitiska språk
vid Pennsylvania Univ. i Philadelphia 1892. Av
J:s arbeten märkas ”The religion of Babylonia and
Assyria” (1898), ”Babylonian-Assyrian birth-omens”
(1914), ”An old Babylonian version of the
Gilga-mesh epic” (1920; tills, med A. T. Clay).
Jastrow [jäs’tråu], J o s e p h, polsk-amerikansk
psykolog (1863—1944), dr phil. vid Johns Hopkins
Univ. 1886, prof, i psykologi vid univ. i
Wisconsin 1888—1927, lärare vid New School for Social
Research i New York 1927—33. J. sysslade med
flera olika specialområden inom psykologien, men
hans huvudsakliga insats är ej nyskapande utan
kritisk. J. utgav bl.a. ”Effective thinking” (1931),
”The house that Freud built” (1932; sv. övers.
1934), ”Sanity first” (1935; sv. övers. 1937), ”Wish
and wisdom” (1935; sv. övers. 1939). —
Själv-biogr. av J. finns i ”A history of psychology in
autobiography”, 1 (1930). E.Bng.
Jåszårokszållås [ja’saråksalaJJ, stad i komitatet
Jåsz-Nagykun-Szolnok i Ungern, 65 km ö. om
Budapest; 14,316 inv. (1941). Kvarn- och
tegelindustri.
Jåszberény [ja’sbäreni], stad i komitatet
Jåsz-Nagykun-Szolnok i Ungern, 60 km ö. om
Budapest; 31,067 inv. (1941). Läderindustri, vinodling.
Jåsz-Nagykun-Szolnok [ja’s-nadj’kon-sål’nåk],
komitat i Ungern, kring Theiss ö. och s.ö. om
Budapest; 5,235 km2, 424,498 inv. (1941).
Huvudstad Szolnok.
Jat [j-], folkstam i s. Asien, se Djat.
Jatagan’, arabisk dolkkniv, se Handjar.
Jataka [ja’-] (sanskr., pali jäta, ”födelse”),
”berättelser ur (åter) födelsehistorien”, i buddistisk
litteratur benämning på en litteraturform, vari en
bodhisattva spelar huvudrollen. J. utgöra
berättelser av allmänt indisk karaktär, vilka genom
införandet av en bodhisattva fått ett buddistiskt
inslag. De torde urspr. ha varit metriskt
avfattade, sedan ha stycken på prosa av berättande och
förklarande karaktär tillfogats. I denna form är
den största och mest bekanta jataka-samlingen,
den sydbuddistiska ”Jatakatthavannana”, återgiven.
J :s ålder framgår av förekomsten av
framställningar på relieferna i stupa’erna Bhartut och Sanchi
från 200-talet f.Kr. till 100-talet e.Kr. Även i den
n. buddismens litteratur ingå j. i stor omfattning;
de torde ha spelat stor roll i den muntliga
traditionen vid buddismens utbredning.
”Jatakatthavannana” har utgivits av V. Fausböll* och översatts
till engelska under ledning av E. B. Cowell*. C.F.
Ja’tropha [-f-], släkte av fam. törelväxter med o.
150 arter i de varma länderna, företrädesvis
Amerika, utgörande örter, buskar el. träd med hela el.
fingerlikt flikade blad, enkönade blommor i
klaselika knippen och kapselfrukt. J. Curcas och J.
mul-tif’ida, båda allmänt odlade i tropikerna, innehålla
’ fröna en starkt purgerande olja (se Curcasolja
och Purgernötter). — Ang. J. man’ihot se Kassava.
Jatrorrhiz’a, växtsläkte av fam. Memsperwta’ceae
med 2 i tropiska Afrika och på Madagaskar
inhemska arter, slingrande, strävhåriga buskar med
stora, handformigt flikade, hjärtlika blad, små,
enkönade blommor och äggformig, enfröig stenfrukt.
J. palma’ta, k a 1 o m b o-, k a 1 u m b a- el.
ko-1 u m b o r o t, med örtartad stam, hör hemma i
s.ö. Afrika och odlas för sina officinella jordstam-
— 1117 —
— 1118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
