Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Java (ö) - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning - Språk - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAVA
rare slag. I låglandet består den av AcaRia- och
Albi22’ia-arter, i andra trakter härskar teakskogen
(Tecto’na grandis). Skogarna äro i allm. öppna,
sakna undervegetation och äro lövfällande under
den torra årstiden. De äro alltså av savanntyp,
och mellan dem finnas öppna savanner. I bergen
härskar mångenstädes den xerofila, bladlösa
Ca-suari’na-skogen. [J.F.]W.
Djurvärlden är rik på arter. Tigern är allmän.
En art av släktet Rhinoc’eros, talrika apor, däribland
gibbon, vildoxe, talrika papegojor och fasaner
karakterisera djurlivet.
Befolkning. Inv. äro av malajiskt ursprung och
tillhöra tre olika grenar av denna ras, i v.
sun-daneser, i mitten javaneser, i ö. madureser. Av
alla de ostindiska öarna har J. alltid haft den
största folktätheten och den högst utvecklade
kulturen. Av dess inv. voro 1930 193,618
européer, 40,890,244 infödda och 635,662 andra
östasiater, huvudsaki. invandrade kineser.
Folkökningen från 1920 till 1930 uppgick till c:a 7 mill.
el. 20 %. Till den stora folktätheten (361 pr
km2) bidra i sht det gynnsamma klimatet och
den bördiga jordmånen. Kusterna äro
visserligen sumpiga och osunda, men det inre höglandet
har ett hälsosamt klimat. Slätterna mellan det
inre bergslandet och kusten äro mycket bördiga,
särsk. i n., där folktätheten når ända till 500 pr
km2. Inv. äro flitiga och arbetsamma. De bo
mest i byar (kampongs). [J.FJV.Hn.
Språk, se Javanska språket.
Historia. När den första kinesiska skildringen
av J. 412—413 föreligger, var ön sedan länge
fullständigt hinduiserad. Dess tillhörighet till
Qri-vijaya-väldet på Sumatra o. 750—860 befäste
buddismens ställning på bekostnad av den förut
härskande qivaitiska hinduismen. De spridda
smärre hindurikena, av vilka Kediri var det
förnämsta, förenades 1222 till ett rike Tumapel,
vilket under kamp mot Qrivijaya-väldet lyckades
vinna hegemonien i Indonesien. Tumapel
avlöstes 1293 av Mådjåpahit, som under 1300-talet
utvecklade sig till en hela bortre-indiska övärlden
behärskande stormakt. Under 1400-talet uppstodo
ett flertal muhammedanska riken på J., av vilka
Demak var det förnämsta. En koalition mellan
de muhammedanska rikena störtade slutl.
Mådjåpahit (o. 1520); i början av 1600-talet utvecklade
sig Mataram till en verklig javansk stormakt. Då
hade redan européerna framträtt i J:s historia.
Ön hade upptäckts av portugiserna o. 1520; 1596
hade holländarna fattat fast fot på ön, 1602
grundades Holländska ostindiska kompaniet, och
1619 anlades Batavia som en fast stödjepunkt för
det holländska inflytandet. Något större intrång
i J:s angelägenheter gjorde holländarna dock ej
förrän 1758, då tvistigheter om tronföljden i
Mataram föranledde dem att dela detta rike i
två, Surakarta och Djokjakarta.
Då Napoleon 1811 underkuvade Nederländerna,
erövrade England J., men ön erkändes som
nederländsk besittning genom freden i Paris 1815
och återlämnades följ. år. Sedan ett svårt
uppror 1825—30 hade nedslagits, konsoliderades det
holländska väldet på J. Tvångsodling av
produkter, som voro mest lönande för de vita
herrarna, avskaffades under seklets senare hälft,
och även i övrigt mildrades kolonialstyrelsen.
Ansatser till en nationell javansk rörelse
uppstodo i kultursamfundet Boedi Oetomi (”vacker
strävan”), som vid sin i:a kongress 1908 hade
10,000 medl. bland aristokratien, infödda
tjänstemän och intellektuella. En mera folklig rörelse
Serikat Islam hade från början huvudsaki.
muhammedansk religiös prägel men fick snart
politisk betoning och krävde vid en kongress 1917
självstyrelse för J. Vid samma tid upprättade
holländarna en rådgivande församling, Volksraad
(se Nederländska Indien). Nya nationella
rörelser framträdde efter i:a världskriget; den
viktigaste blev jämte Serikat Islam Partai Nasional
Indonesia under ledning av A. Soekarno. Ett
kommunistiskt parti, Partai Kommunis Indonesia,
bildades 1920 men förbjöds, sedan det 1926 hade
anstiftat svåra oroligheter. Under
mellankrigstiden utvecklades J. avsevärt ekonomiskt och
socialt, och en oerhörd befolkningsökning
fortsatte. Den ekonomiska världskrisen och det
växande västerländska inflytandet vållade dock
jäsning under en lugn yta. — Då Japan i dec.
1941 började krig, koncentrerades försvaret av
Nederländska Indien till J. Vid ett sjöslag i
Javasjön* 27A—29A 1942 förstördes nästan helt en
amerikansk-brittisk-nederländsk flotteskader, och
samtidigt invaderade japanerna J. Försvaret bröt
samman på 1 vecka, och 9A kapitulerade 93,000
holländska och infödda soldater; även 5,000
amerikaner och britter tillfångatogos. Japanerna
vunno stort krigsbyte. Alla de inföddas partier
upplöstes, och Soekarno gjordes till chef för en
”central rådsförsamling”. Japanerna utnyttjade
nationalismen på J. i samband med en häftig
antieuropeisk och antikinesisk propaganda.
Ockupationen var delvis brutal, men 1943 fick J.
löfte om autonomi under Japan. Denna politik
fortsattes slugt med udd mot de allierade. I
aug. 1945 erbjöds J. oberoende, och Soekarno
jämte två andra nationalistledare kallades till
fältmarskalk Terauchis högkvarter i Indokina; då
Japan några dagar senare kapitulerade, sändes
de i ett japanskt flygplan tillbaka till J. och
proklamerade där 17A Indonesiska republiken. J.
blev därefter den centrala scenen för en
nationell och revolutionär utveckling i holländarnas
ostindiska välde (se Indonesien). Kommunisterna
försökte utnyttja frihetsrörelsen för sina syften.
Flera av deras landsförvisade ledare återvände
1946 till J., konspirerade mot den nybildade
republiken och syntes 1947 ha utsikter att göra
sig till herrar över denna. Då
infiltrationsme-toderna likväl misslyckades, försökte de i sept.
1948 göra Madiun på ö. J. till utgångspunkt för
en vänsterextremistisk omvälvning med våld.
Revolten nedslogs blodigt av den nybildade
republikanska armén under ledning av den infödde
generalen Soedirman, och de nationella och
muhammedanska partierna fingo övertag. De rent
muhammedanska partierna ha sammanslutits
under beteckningen Masjoemi. Socialistpartiet ledes
av S. Sjahrir. Även en icke-stalinistisk
kommuniströrelse, kallad Folkfronten, har framträtt på
J. Dess ledare Tan Malaka tillfångatogs av en
republikansk militärstyrka i april 1949 och blev
enl. uppgift av myndigheterna avrättad. — På
— 1123 —
— 1124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
