Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaurès, Jean - Java (textil) - Java (ö) - Geologi och terrängförhållanden - Klimatet - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAVA
framlade han i det berömda arbetet ”L’armée
nou-velle” (1911; förk. sv. övers. 1916). Dagen före
mobiliseringen 31/? 1914 mördades J. av en
fanatiker. 1925 fördes hans stoft till Panthéon. — J.
utgav bl.a. ”Les preuves” (1898) om Dreyfusaffären,
”Action socialiste” (1899), ”Études socialistes”
(1902), ”Discours parlementaires” (1904). Han skrev
dessutom revolutionens historia (1901) i ”Histoire
socialiste”, vars redigering leddes av J. G.Lw.
Java, textil, ett glest tväskaftstyg i s.k.
pana-måbindning, d.v.s. en bindning med dubbla
varp-och inslagstrådar, vanligast av ull, y 1 1 e j a v a.
Användes som underlag för broderier; ur bruk
sedan 1920-talet.
Java, den minsta och sydligaste av St.
Sun-daöarna i Ostindien, belägen mellan 5°52’ och
8°45’ s.br. och mellan io5°5o’ och Ii4°38’ ö.lgd
(se karta vid Bortre Indien); 127,257 km2; 47,7
mill. inv. (1939; tills, med Madura). J. är den
viktigaste delen av den nya staten Indonesien.
Geologi och terrängförhållanden. J. utgör ett
led i den tertiära veckningszonens bortre-indiska
avsnitt. Äldre bergarter än tertiära finnas på
J. blott i obetydlig utsträckning. Mot slutet
av oligocentiden inträffade den stora veckningen,
åtföljd av förkastningar. Ur sprickorna
framträngde stora lavamassor, som bildade vidsträckta
platåer, i vilka erosionen sedan utskulpterat
mera markerade berg- och dalformer. Vid denna
tid bestod området av ett flertal öar. I
havs-armarna, som skilde dem, bildades sediment,
mest kalksten. Under slutet av pliocentiden
försiggick en ny bergskedjeveckning, följd av
sprickbildningar och förkastningar. Genom de senare
erhöll J. sina nuv. kustlinjer. Sundasundet mellan
Sumatra och J. samt Balisundet bildades
härigenom. På gr. av sprickbildningen började ånyo
den vulkaniska verksamheten, som ännu pågår.
— I fråga om terrängförhållandena kan man
urskilja fem parallella öst-västliga områden.
Nästan hela det n. kustområdet består av kvartära
sediment, vilande på vågräta berglager. Området
har de bästa förutsättningarna för intensiv odling.
Mindre bördig men desto viktigare på gr. av
sina mineral är den innanför liggande, starkt
kuperade tertiära zonen. Den mell. zonen utgöres
av en lång vulkankedja, avbruten av bördiga
högslätter, som bildats av vulkaniska sediment.
Vulkanerna prägla i hög grad det javanska
landskapet. De ligga i v. på en spricklinje, som
följer öns längdaxel och som i ö. delar sig i två.
De bestå av andesit och basalt och resa sig över
öns intill 1,350 m höga tertiära sockel. De äldre,
miocena vulkanerna nå 1,900 m, de 45 recenta
2,000—3,000 m, 14 t.o.m. ännu högre. De högsta
äro de, som bevarat sin ursprungliga kägelform
med små kratrar, ss. öns högsta topp Semeroe
(3,676 m; ö.s.ö. om Malang) och Slamet (3,428
m; s.v. om Pekalongon). Andra käglor ha sprängts
i luften, och deras plats har intagits av väldiga
kalderor (explosionskratrar). Sådana äro
Teng-ger (2,390 m), Idjen (3,332 m), båda på J :s
östligaste del, och Papandajan (2,622 m; s. om
Ban-doeng), vars ringkrater har en diam, av 24 km.
Av J:s 121 vulkaner äro 28 ännu i verksamhet.
S. om vulkankedjan bildar en otillgänglig
bergzon av veckad tertiär kalksten och sandsten en
svårpasserbar barriär mellan n. och s. Längs
sydkusten sträcker sig en smal zon av upphöjda
korallrev, täckta av laterit och flodavlagringar.
J:s floder äro korta, men vattenrika och strida.
De äga därför stor transportförmåga och ha
vid sina mynningar avsatt fruktbara
deltaslätter. [J.FJS.D.
Klimatet är tropiskt med hög årstemp. och liten
temp.-variation mellan årstiderna. Jakarta
(Bata-via) har en medeltemp. för året av 25^9 med min.
under jan. och febr, med 25°4 och max. under maj
med 2Ö°4. Ett sekundärt max. inträder under okt.
med 2Ö°3. I bergen är klimatet mindre hett men
de årliga temp.-variationerna lika små. Buitenzorg
(240 m ö.h.) har 24°s och Pangerango (3,023 m)
8°9 årlig medeltemp. Ehuru värmen i låglandet
icke är särsk. hög, är den dock svår att fördraga
på gr. av den stora luftfuktigheten. Denna är
betydligt större i v. än i ö. delen av ön. Den
senare står under maj—okt. under inflytande av
s.ö.-passaden, som här är torr, emedan den
passerat Australien, medan den, som träffar v. J.,
har strukit över mycket vidare del av Indiska
oceanen och därför är fuktigare, öns v. del
uppvisar dessutom mycket mera slutna och
sammanhängande bergskedjor, som tvinga vinden
Nederbörd i mm.
Ort [-Årsnederbörd-] {+Års- nederbörd+} Maj-okt. Nov.-april
Jakarta (Batavia) ....... 1,819 492 1,327
Buitenzorg (v. J.) ...... 4,226 1,884 2,382
Pasuruan ..... 1,308 205 1,103
att avge fuktigheten, medan den ö. eg. består av
en låg platå, över vilken blott isolerade vulkaner
resa sig. Även den mest regnbringande vinden,
n.v.-monsunen, medför därför för öns v. del
betydligt mera nederbörd än för den östra. J.F.
Växtvärld. I låglandet på öns v. hälft bildar
den tropiska regnskogen den naturliga
vegetationen, ehuru den nu merendels försvunnit för
kulturvegetationer. Detta område är ett av de bäst
kända inom tropiska länder, ty på sluttningen av
Gedeh-vulkanen vid Tjibodas ligger det berömda
urskogslaboratoriet, där så många biologer ha
bedrivit sina forskningar. Regnskogen är här
överväldigande rik och tät, bestående av bl.a. ekarter,
fikonträd och myrtenarter. Trädstammarna äro
täckta av lianer och epifyter. Bland lianerna är
Freycine’tia insi’gnis den mest karakteristiska och
av epifyterna lummerväxter (Lycopo’dium
Phleg-ma’ria, Psi’lotum complana’tum), orkidéer och
ormbunkar (OphioglosPum). I bergen mellan 1,500 och
2,500 m är skogen glesare och består här bl.a. av
ekar (Pasa’nia), lager-, kastanje- och valnötsträd
samt Podocar’pus-arter. Epifyterna utgöras här av
mossor och lavar samt av den egendomliga
ormbunken Asple’nium Nidus. Ovan 2,500 m vidtager en
snårskog av småträd (LeptospeKmum, Vacci’nium).
Här ingå talrika släkten och t.o.m. arter, som
tillhöra den n. tempererade zonen (Ranun’culus, Rub’us,
Pri’mula, Sanic’ula europaè’a). De högsta delarna
ha en alpin stäpp med talrika gräs (Poa ann’ua,
Agro’stis), örter (Gentia’na) och mossor
(Rhaco-mifrium lanugino’sum). I ö. J. är skogen av
tor
SU 14. – II2I —
36 — Red. avsl. 4/i 50.
— 1122 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
