Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jensen, 1. Johannes V. - Jensen, 2. Thit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JENSEN
som förde fram nya toner och nya former i dansk
lyrik; här funnos dikter med kärvhet och kraft
men också sådana med öppen, manlig ömhet. Sin
förnyelse av dansk lyrik, som fick stor betydelse
för yngre diktare, fullföljde J. i samlingarna
”Aarstiderne” (1923), ”Verdens Lys” (1926), ”Den
jydske Blæst” (1931) och ”Paaskebadet” (1937).
Som prosaist skapade J. en ny genre med det
han kallade ”myter”, ett slags mellanting mellan
essä, reportage, kåseri, resebrev och prosadikt, för
vilka han utnyttjade intryck från resor och lektyr,
framför allt av naturvetenskap, barndomsminnen,
drömmar och infall för att bringa ”et Stykke
Natur i Sammenhæng med Tiderne”. ”Myter og
Jagter” utkom 1907, följd av ”Nye Myter” (1908),
”Myter, ny Samling” (1910), ”Myter, fjerde
Samling” (1912), alla fyra samlade i ”Myter” (3 bd,
1924), ”Ved Livets Bred” (1928), ”Pisangen”
(1932), ”Kornmarken” (s.å.), ”Sælernes ö” (1934),
”Mariehönen” (1940) och ”Möllen” (1944). J., som
1906 för en kort tid själv utgav en tidn., ”Pressen”,
framträdde 1906—-17 som energisk kulturkritiker i
ett flöde av artiklar och böcker. I ”Den ny Verden”
(1907), som byggde på intryck från Amerika, ville
han ge ”International Belysning af nordisk
Bondekultur”, 1911 kom ”Nordisk Aand”, 1912
”Rud-yard Kipling”, 1915 ”Introduktion til vaar
Tidsålder”, 1916 ”Aarbog 1916” och 1917 ”Aarbog
1917”. Det var icke minst i:a världskriget, som
närde hans eftertanke. Han ställde sig avvisande
till den nationella strömningen i samtiden och
kompletterade sin hyllning av kraften och
handlingen med en hänvisning till vikten av att det
humana får plats i livet, han efterlyste en
förening av de skilda raserna, han började studera
Goethe. Samtidigt som J. starkt engagerade sig
i kulturdebatten, fortsatte han sitt skönlitterära
författarskap. Han utnyttjade åter ämnen från
sina resor i Orienten: ”Singapore-Noveller” (1907),
”Lille Ahasverus” (1909) och ”Olivia Marianne”
(1915), alla tre jämte ”Skovene” samlade i
”Ekso-tiske Noveller” (1916). Det var emellertid främst
J:s intresse för darwinismen, som kom att bära
upp hans största prosaverk, där han ville ge en
översikt över människoandens och teknikens
utveckling från den äldsta forntiden till Amerikas
upptäckt. Han bestämdes av sin uppfattning, att
det var diktarens uppgift att ”forvandle
Udvik-lingslærens og den möderne Videnskabs i sig selv
blodlöse Skema til Stof for Instinktet og Fölelsen”.
Hans grundtes var, att kulturen kom från norr:
av-kylningen vid istiden tvingade människorna där att
utveckla hela sin kraft. Han öppnade verket med
”Bræen” (1908), som handlar om istiden, och
fortsatte det med ”Skibet” (1912), som har motiv
från vikingatiden, ”Norne-Gæst” (1919), vars
handling utspelas under den nordiska sten-,
brons-och järnåldern, ”Det tabte Land” (s.å.), där han
går tillbaka till äldsta tid, tertiärtiden, och
”Chri-stofer Columbus” (1921), vars huvudperson blir
uppfattad som en germanättling och som får
personifiera den längtan ut, som spelat så stor roll
i J:s liv och produktion. Det som en pentalogi
planerade verket, som mynnade ut i en hyllning
till Darwin, utvidgades 1922 med en 6:e del,
”Cimbrernes Tog”, som fick sin plats mellan
”Norne-Gæst” och ”Skibet” i den slutliga
ver
sionen, ”Den lange Rejse” (samlad uppl, 2 bd,
1938; sv. övers. 1944). En kommentar till det stora
verket var ”Æstetik og Udvikling” (1923), som
i sin tur kan betecknas som inledn. till en serie
skrifter, där J. försökte tillämpa den ortodoxa
darwinismen på en rad företeelser inom
människornas och djurens liv, ”Evolution og Moral”
(1925), ”Dyrenes Förvandling” (1927), ”Aandens
Stadier” (1928), ”Retninger i Tiden” (1930), ”Det
blivende” (1934), där han tog upp till prövning
ledande kulturpersonligheter under 1800-talet,
Goethe, Hegel, Marx, Taine och Darwin, ”Vor
Op-rindelse” (1941) och ”Folkeslagene i östen”
(1943). ”Aarets Höjtider” (1925) är en
folklo-ristisk studie, ”Paa danske Veje” (1931) är en
essäsaml., ”Mindets Tavle” (1941) har biografiskt
innehåll och ”Om Sproget og Undervisningen”
(1942) pedagogiskt. J. har visat ett starkt
personligt intresse för bildande konst med böckerna
”Johannes Larsen og hans Billeder” (1920, ny,
utvidgad uppl. 1947), ”Thorvaldsens
Portrætbus-ter” (1926), ”Form og Sjæl” (1931), ”Jydske
Folkelivsmalere” (1937) och ”Thorvaldsen” (1938).
Han återupptog på 1930-talet sitt skönlitterära
författarskap och gav ut romanerna ”Dr. Renaults
Fristelser” (1935; sv. övers, s.å.) och ”Gudrun”
(1936; sv. övers, s.å.) samt ”Darduse” (1937), ett
sagospel med kinesiskt motiv. ”Nordvejen” (1939)
gav reseintryck från Norge och ”Fra Fristaterne”
(s.å.) från USA. Omkr. 1930 vände sig J. till
studiet av den isländska sagan, var medutg. av
”De isländske Sagaer” (3 bd, 1930—32), där han
översatt bl.a. Egilssagan, utgav ”Kvinden i
Sagatiden” (1942) och översatte dikterna i
Snorres ”Heimskringla” (1948). Av J :s senaste
arbeten kunna nämnas ”Afrika” (1949), en skildring
av den klassiska perioden i världsdelens
upp-täcktshistoria med Livingstone och Stanley, och
”Garden colonies in Denmark” (s.å.). J. erkännes
numera som den främste diktaren i Danmark
under 1900-talet. Som tänkare möts han med
skepsis, men hans vitalitetskult har fått betydelse för
yngre generationer i Danmark, icke minst bland
förf. I språkligt avseende har J. utövat ett
djupgående inflytande, främst inom lyriken men också
inom den berättande prosan och skilda
journalistiska genrer. J :s betydelse är icke begränsad till
hans hemland, utan flera svenska och norska
diktare ha tagit starka intryck av honom. J. blev
fil. hedersdr i Lund 1929, erhöll Nobelpriset i
litteratur 1944 och uppbär sedan s.å. en
livstids-gåva på 7,500 kr pr år av danska staten. En
samlad uppl. av J:s skrifter utkom i 8 bd 1916,
”Digte” 1943 och 1948, ”Valda arbeten” i 4 bd
1909—10. — Litt.: F. Johansen & Aa. Marcus,
”J. V. J. En bibliogr.” (1933; med tillägg 1943); H.
Andersen, ”Studier i J. V. J:s Lyrik”, l (1936);
A. Henriques, ”J. V. J.” (1938); O. Geisted, ”J.
V. J.” (s.å.); F. Rasmussen, ”J. V. J.” (1940);
L. Nedergaard, ”J. V. J.” (1943); ”J. V. J. 1873—
20. Januar—1943”, under red. av F. Nörgaard &
Aa. Marcus (s.å.); A. Hirdman, ”J. V. J.” (i
”Verdandis småskrifter”, 473, 1944); A. Garff & H.
Kyrre, ”To store Oversættere” (1949). E.
2) Maria Kirstine Dorothea (T h i t) J., den
föreg:s syster (f. 1876), g. 1912—18 m. målaren
G. J. Fenger. J. fick sin uppfostran i hemmet
— 1157 —
— 1158 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
