Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jerez de la Frontera - Jerichau, 1. Jens Adolf - Jerichau, 2. Harald - Jerichau, 3. Holger - Jerichau, 4. Jens Adolf - Jerichow - Jeriko - Jerikoorden - Jerikoros - Jeritza (Jedlitzka), Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JERITZA
Det inre av klosterkyrkan i Jerichow.
högre skolor. Handeln med vin (sherry) är
betydande. 4 km s.ö. om J. ligger ett berömt
kartu-siankloster, Cartuja, med åldriga, nu restaurerade
byggnader.
Je’richau [-kåu]. i) J e n s Adolf J., dansk
skulptör (1816—83), reste efter studier för Freund
till Rom 1838. Han väckte uppmärksamhet 1845
med gruppen ”Herkules och Hebe” och ännu mera
året därpå med ”Panterjägaren”, återgiven i ett
spännande rörelsemoment. Sedan han återvänt till
Köpenhamn och blivit prof, vid konstakad:s
modellskola (1849), utförde han bl.a. ett förslag till
segermonument i Fredericia, vilket dock fick
vika för Bissens ”Landssoldat”, vidare statyn
”David” utanför Fruekirke samt monumentet över
H. C. örsted i örstedsparken (Köpenhamn). Bland
J:s arbeten på Kunstmuseet och Glyptoteket
märkas flera livfulla djurbilder samt gruppen av
två under badet skrämda flickor; den sistn.
förenar klassisk avrundning med dansk älsklighet. —
J:s hustru, den tyskfödda målarinnan och
författarinnan Elisabeth B a u m a n n-J. (1819—91),
målade utom porträtt populära motiv, ss. ”En
sårad dansk soldat” (Kunstmuseet). — Litt: Monogr.
av N. Bögh (1884). H.Ge.
2) Harald Adolf Nikolaj J., den föreg:s son,
landskapsmålare (1851—78), studerade i Rom, där
han också dog. Känd genom bilder från Södern,
t.ex. ”Strandparti från Capri” (Göteborgs museum).
3) Holger Hvidtfeldt J., den föreg:s bror,
landskapsmålare (1861—1900), målade motiv från
Italien, Ryssland och Indien men även danska
landskap.
4) Jens Adolf Emil J., den föreg:s son,
— 1165 —
målare (1890—1916), började i Frankrike med
impressionistiska landskap men övergick snart till
alltmer fantastiska kompositioner med
summariskt skisserade människofigurer och fåglar. Dessa
till en början dunkelt stämda, sedan — efter en
madridresa 1915 — våldsamt färgstrålande
kompositioner röja ett romantiskt
koloristtemperament, som från modernismens plattform vill tävla
med de gamla mästarna, särsk. Tintoretto och El
Greco. J. dog för egen hand i Paris, endast 25
år gammal. H.Ge.
Je’richow [-%å], stad i prov. Sachsen i Tyskland,
vid Elbe 15 km s.ö. om Stendal; c:a 3,000 inv.
J. blev stad 1310. Den forna
premonstratenskyr-kan är en av Nordtysklands mest betydande
tegelbyggnader, från 1200-talets förra del, en
treskep-pig kolonnbasilika med koret avslutat i tre
absider och försett med krypta samt med två
väst-torn; den blev av betydelse också för den
nordiska tegelbyggnadskonsten.
Jer’iko, fordom betydande stad n.ö. om
Jerusalem i Jordandalen, nu en obetydlig ort. Långt före
israeliterna var J. en mäktig kananeisk fästning,
bebodd redan i 3:e årtusendet f.Kr. Omkr. 1500
f.Kr. förstördes J. och återupplevde en blomstring
först när Herodes den store ståtligt bebyggde den.
Berättelsen i Jos. 6 om J:s erövring går ej
tillbaka på historiska händelser. 1908—09 och 1930
—32 företogos viktiga utgrävningar, varvid i den
stora ruinkullen v. om nuv. orten J. såväl
kana-neiska murar som israeliternas äldsta befästningar
påträffades, ävensom murar och byggnadsrester
från herodiansk tid. G.Bsm;E.W.
Jerikoorden (eng. The Knights of Jericho), se
Godtemplarorden.
Jerikoros, benämning på två i n. Afrikas och v.
Asiens öknar inhemska örter, Odontosper’mum
pyg-maè’um och Anasta’tica hierochun’tica, vilka utföra
starka hygroskopiska rörelser. Hos den förra, den
verkliga j., av fam. korgblommiga växter, sluta
sig holkfjällen vid torka samman kring korgarna
och hindra frukterna att utfalla vid för groningen
ogynnsam väderlek men
breda vid regn åter ut
sig, så att frukterna
kunna spridas. Vid stark
blåst lösslites hela
växten och föres med
vinden som en
stäpplöpare* bort efter
marken. Hos den senare,
en utbredd, grenig
kors-blommig växt, böja sig
grenarna vid torka
samman till ett klot för att
vid regn åter breda ut
sig. Pilgrimerna se däri
en symbol för
uppståndelsen. G.
Jerifza (eg. J e
d-litzka), Marie,
österrikisk operasångerska
(f. 1887), debuterade
1910 i Olmütz, var
därefter från 1912 anställd
vid Wienoperan, 1921—
32 vid Metropolitan i
Jerikoros. 1 fuktig, 2 torr.
— 1166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
