Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jessen, Knud - Jessen, Börge - Jessentuki - Jesse rot och stam - Jessner, Leopold - Jessup, Philip - Jesu barndomsbok - Jesu födelse - Jesu-hjärtas-dyrkan - Jesuitdrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JESSEN
studies of interglacial
freshwater deposits in
Jutland and
Northwest Germany” (i
”Danmarks geologiske
Undersögelse”, R. 2,
Nr 48, 1928; tills, med
V. Milthers),
”Danmarks Natur gennem
Tiderne” (i ”Det
danske folks Historie”,
1927), ”Archeological
datings in the history
of North Jutland’s
vegetation” (i ”Acta ar-
chæologica”, 5, 1935), ”The composition of the
forests in Northern Europé in epipaleolithic time”
(s.å.), ”The bogs at Ballybetagh, near Dublin etc.”
(i ”Proceedings of the R. Irish Acad.”, 44, 1938)
och ”Studies in late quaternary deposits and
flora-history of Ireland” (1949). J. har även tagit
verksam del i den danska naturskyddsrörelsen. [G.]Mhn.
Jessen, Bör ge Christian, dansk
matematiker (f. 1907), dr. phil. och doc. vid
veterinär-och lantbrukshögsk., Köpenhamn, 1930, prof, i
geometri vid Danmarks tekniska högsk. 1935, prof,
i matematik vid Köpenhamns univ. 1942. Av J:s
produktion må nämnas arbeten över
nästanperiodiska funktioner, reella funktioner och
integrations-teori för funktioner av oändligt många variabler.
Jessentuki f-toki’], stad i Nordkaukasiska
området, RSFSR, 18 km v. om Pjatigorsk; 23,873 inv.
(i933)- J- ligger 603 m ö.h. i en trädlös
stäpptrakt, omgiven av berg, har flera kolsyre- och
järnhaltiga alkalikällor jämte svavelhaltiga
magnesiumkällor samt stora sanatorier och sjukhus.
Badgästernas antal uppgår till o. 20,000 pr år.
Jesse rot och stam, se Isai.
Jessner, Leopold, tysk regissör och
teaterledare (1878—1945), var 1919—30 chef för de
statliga talscenerna i Berlin, från 1928 som
generalintendent, och kvarstod från 1930 där som
regissör. Originella dekorativa uppslag, ibland
något bisarra, rörliga och växlande grupperingar
och skarpa ljuseffekter kännetecknade hans
iscensättningar, vilka tilldragit sig stort intresse och
blivit livligt omdiskuterade.
Jessup [JessGp], Philip Caryl, amerikansk
folkrättsexpert och diplomat (f. 1897), lärare
vid Columbia Univ. 1925—35, prof, där sedan
sistn. år. J. blev teknisk medarbetare i UNRRA:s
stab 1943 och deltog som expert i Bretton
Woods-konferensen 1944. Plan blev 1948 USA:s
representant i FN:s s.k. lilla församling och bitr,
amerikansk delegat i säkerhetsrådet; erhöll i dec.
s.å. ambassadörs rang. J. blev i febr. 1949
”flygande ambassadör” med uppgift att
representera utrikesministern vid internationella
konferenser. Han gjorde s.å. en betydande insats vid
förhandlingarna om upphävande av den
sovjetryska ”blockaden” av Berlin. S.Br.
Jesu barndomsbok, en samling fantastiska
underberättelser om Jesus under barndomstiden, från
det 5:e till det I2:e året. Skriften, som anger sig
vara förf, av ”Tomas Israeliten”, har en gnostisk
källa, som kan spåras redan o. 150. Stoffet består
av orientaliska vandringssägner, som delvis
tyc
kas härstamma från Indien. Den blev en även i
Sverige mycket spridd folkbok och har utkommit
i flera svenska uppl. (1776 ff.). — Litt.: ”Danske
Folkeböger”, 1 (1915); ”Neutestamentliche
Apo-kryphen”, utg. av E. Hennecke (2 Aufl. 1924);
B. Olsson, ”Fynd vid vägen” (1941). [A.J.F.JS.N.
Jesu födelse, konsthist., se Jesus Kristus.
Jesu-hjärtas-dyrkan. Under medeltiden (särsk.
inom mystiken) förekommo meditationer inför
tanken på Jesu hjärta (dels i dess lekamliga form,
dels som symbol för hans kärlek), vilka efter hand
och i sht genom jesuitordens medverkan (jfr
Ala-coque, M. M.) utbildades till speciella
andakts-övningar. 1765 inrättades en Jesu-hjärtas-fest. J.
befordras av flera brödraskap och kongregationer.
Jfr Dames du Sacré-Cæur och Fäder. — Litt.:
J. v. Gijsel, ”Jesu-hjärta-andakt” (1927).
Jesuitdrama, benämning på skådespel, som
till-kommo under tiden o. 1550 till 1750 i anknytning
till jesuitorden. Det var främst i undervisningens
tjänst, som denna orden utnyttjade drama och
teater, men dessa användes också för dess
mis-sionsuppgift. Den som blev lärare vid ett
jesuitgymnasium, borde kunna, om icke författa, så
dock efter erkända mönster sammanställa ett
skådespel; till hjälp för gymnasielärarna
utarbetades tidigt florilegier med sententiösa citat ur
äldre j. Det strängt moraliskt-didaktiska
skådespel, som uppstod inom jesuitorden, anknöt vanl.
till gällande litterära regler och utnyttjade den
samtida teatertekniken. De skrevos genomgående
på latin. De uppfördes till en början i
anslutning till gudstjänsten, sedan anordnades andliga
skådespel i det fria, varvid man anknöt till de
medeltida passions- och mirakelspelen. I
samband med uppförandet av gymnasiebyggnader
med aula blev j. ett inomhusskådespel, för vilket
man med växande skicklighet utnyttjade
kulissscenen. Det var regel, att man vid
årsavslut-ningarna uppförde ett skådespel, som dock icke
alltid behövde vara ett original. Vid sidan av
talpjäser omfattade j. också sångspel och operor.
För att förbereda eleverna till dessa årliga
prestationer anordnades månatliga övningspjäser
(de-clamatio^es). Ämnen för j. hämtades från de mest
skilda håll, GT — särsk. populära voro Josef,
Daniel, Ester, Samson, Judit —,
helgonlegenderna, den äldre kyrkohistorien, berättelser om
sam-tidsmartyrer, lokalhistoria; rätt snart tog man
upp antika ämnen. Skådespelen voro i allm.
allvarliga men kunde ha komiska inslag. Tidigt
började man inom jesuitorden utarbeta
anvisningar för j.; av särskild betydelse blevo Jakob
Pontanus med ”Poeticarum institutionum libri
III” (1594), Alexander Donatus med ”Ars
poe-tica” (1631), Jakob Masen med ”Palaestra
elo-quentiae ligatae” (1654), Josef Juvencius med
”Ratio discendi et docendi” (1706), Franciscus
Lang med ”Dissertatio de actione scenica” (1727),
Charles Porée med ”De theatro” (1733) och
Franz Neumayr med ”Idea poeseos” (1759). J.
växte fram först i de romanska länderna,
Italien, Belgien och Frankrike, men fick sin största
blomstring i Tyskland. Bland företrädare för j.
märkas Jakob Pontanus (1542—1626), Jakob
Gret-ser (1562—1625), Jakob Bidermann (1578—1639),
den kanske främste, som skrev ”Cenodoxus. der
— 1187 —
— 1188 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
