Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus - Konsthistoria - Litt. - Jesusord - Jesusorden - Jesu Syraks bok - Jeszcze Polska nie zginęła - Jet - Jet-aggregat - Jeté - Jet-effekt - Jetong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JETONG
nedanför, stundom också de sörjande kvinnorna
vid sidan. Med majestätisk hållning och djupt
uttryck återgives ”den uppståndne”, framträdande
mellan helgon i en tavla av Fra Bartolommeo.
Bland scenerna efter uppståndelsen märkes, jämte
E m m a u s-b ilden, J. uppenbarar sig
för Magdalena, en bland de få — jämte
dopscenen —, som låter naturomgivning komma
till sin rätt. Om ”J. som
örtagårdsmästa-r e n” el. ”noli me tangere” se d.o. (också av denna
är Rembrandts framställning den mest kända). I
himmelsfärdsscenen blir landskapet ofta
som en mörk folie till den mot ljuset svävande
gestalten. Även i skulptur är denna stundom
framställd, t.ex. av Sergel (Adolf Fredriks kyrka,
Stockholm). — Om J. som världsdomare
se ovan om Deesis samt i art. Yttersta domen.
Vad jesusgestalten beträffar, får den genom
Giotto (1300-talet) ett mera milt mänskligt drag
än i den bysantinskt påverkade konsten, och
genom Fra Angelico ett innerligt rörande el.
gripande uttryck. Detta fördjupas av Lionardo da Vinci
(nattvardsscenen), som når höjdpunkten av det
vemodsfullt värdiga uttrycket, under det att Tizian
(i ”Skattepenningen”) ger upphöjdheten med
genomträngande hjärterannsakan — i omedelbar
kontrastverkan. Spanjorerna (t.ex. J. de Juanez)
ha, efter dessa förebilder, skapat en jesusbild,
ofta blott ett huvud en face med glödande blick.
Michelangelos gigantfigur i marmor efterföljes av
Yttersta domens vredgade rättsskipare,
höjdpunkten av mänskligt-gudomligt kraftutbrott. Dürer,
som ger sina äldre bilder av J. drag av samtida och
sig själv, når i sin Veronikaduk till ett gripande
uttryck av gudamänniskan. Hos Rembrandt är det
mänskliga övervägande, redan den heliga familjen
i snickarverkstaden (Dresden) anger denna
germanska, innerligt religiösa uppfattning. Det
patetiska uttrycket är hos spanjorerna förhärskande,
stundom också det starka kroppsliga lidandet. I
den italienska barocken, t.ex. hos C. Dolci, får J.
gärna ett sentimentalt, tårmilt utseende. En ny
typ skapades av Thorvaldsen, närmast besläktad
med högrenässansens (Rafael), en idealgestalt av
kraftfull resning, men med försonarens milda
uttryck och tilldragande åtbörd. Denna typ har icke
blott i skulpturen utan också i målarkonsten under
hela 1800-talet varit den förhärskande. Den
upphöjda värdigheten och kraften, parad med
mildheten, framträder slutl. i jesusbilder av J.
Skov-gaard och Henrik Sörensen. E.W.
Litt. (se även ovan under Jesu-liv-forskningen,
sp. 1198): Arbeten av W. Bousset, R. Bultmann, W.
Wrede (se dessa); A. v. Harnack, ”Kristendomens
väsen” (2 uppl. 1904); H. J. Holtzmann, ”Lehrbuch
der neutestamentlichen Theologie”, 1 (2 Aufl. 1911);
A. Schweitzer, ”Die psychiatrische Beurteilung Jesu”
(1913), ”Geschichte der Leben-Jesu-Forschung” (2
Aufl. 1921); F. Torm, ”Forskningen over Jesu Liv”
(1918); M. Goguel, ”Jésus de Nazareth. Mythe ou
histoire?” (1925), ”La vie de Jésus” (1932); L.
Brun, ”Jesu evang.” (ny uppl. 1926); Ch.
Binet-Sangle, ”La folie de Jésus” (4 bd, 4 éd. 1932);
M. Dibelius, ”Jungfrauensohn und Krippenkind”
(s.å.); V. Grönbech, ”Jesus Menneskesönnen”
(1935; sv. övers. 1936); G. Lindeskog, ”Die
Jesus-Frage im neuzeitlichen Judentum” (1938), ”Ur je-
sulivsforskningens historia” (i ”Ny kyrklig tidskr.”,
1940), ”Romanens Jesusbild” (i ”Sv. exegetisk
årsbok”, 6, 1941); R. Otto, ”Reich Gottes und
Men-schensohn” (2 uppl. 1940); A. Fridrichsen, ”Våra
evangeliers historiska värde” (1942; ”Contemporary
thinking about Jesus”, utg. av T. S. Kepler (1944).
— J. Sauer, ”Die ältesten Christus-bilder” (1920);
H. Preuss, ”Das Bild Christi im Wandel der Zeiten”
(4 Aufl. 1932); W. Rothes, ”Christus in der
bilden-den Kunst aller Jahrhunderte” (10 Aufl. 1924); K.
Künstle, ”Ikonographie der christlichen Kunst”, 1
(1928) H. P. L’Orange, ”Keiseren på
himmeltronen” (1949).
Jesusord, se Logia Jesu.
Jesusorden, se Orden 4).
Jesu Syraks bok (i Vulgata kallad
Ecclesias’ti-cus), förk. Syr., en av GT:s apokryfer, urspr. på
hebr., bevarad fullständigt blott i övers, till
grekiska (utförd av Jesus Syraks sonson), latin,
syriska m.fl. Boken har namn efter förf. Jesus, sonson
till Syrak (vanl. kallad Jesus Syrak), och stammar
från 2:a årh. f.Kr. Den är ett samlingsverk av
vishetssentenser i likhet med Ordspråksboken och
vill undervisa i praktisk levnadsvishet och
gudsfruktan, vilken enl. J. består i att hålla lagen. —
Litt.: ”GT. De apokryfiska böckerna” (1921); ”Die
Apokryphen ... des Alten Testaments”, utg. av E.
Kautzsch, 1 (ny uppl. 1921). G.Bsm.
Jeszcze Polska nie zgin^la [jä’Jcä på’lska niä
zgiinätUa] (po., ”än har Polen ej gått under”),
polsk nationalsång från 1800-talets början, först
spridd av J. H. Dqbrowskis legioner i de franska
härarna i Italien. Melodien är av M. Ogiriski. —
Jfr Noch ist Polen nicht verloren.
Jet [jett; sv. utt. jett] (eng.), miner., se Gagat.
Jet-aggregat [eng. utt. jett-] (till eng. jet, stråle
av gas el. vätska ur ett munstycke), se
Reaktions-motor och Reaktionsdrift.
Jeté [zate’] (fra.), se Danskonst, sp. 1179.
Jet-effekt [eng. utt. jett-] (se Jetaggregat), se
Reaktionsmotor och Reaktionsdrift.
Jetong [Jetårj’] (fra. jeton, eg. det som man
kastar, av jeter, kasta), spelmark; belönings- el.
skådepenning. — Numism., föremål, urspr. avsett
för användning på ett räknebräde (ab’acus). De
första j. härröra från Italien (tessere) och äro
betygade från Frankrike under 1200-talets slut.
Här och i Nederländerna (le g penning) vann j.
sin största utbredning och betydelse. J., vanl.
av koppar o.d. men även av guld och silver,
slogos i stor myckenhet för offentliga inst.,
ämbetsverk, korporationer etc., och ett bruk
utbildades att till ämbetsmän av olika grader som
gåva utdela j till ett bestämt antal. Även till
England (counter) och Tyskland (Rechenpf ennig e
el. Raitpfennige) trängde bruket av j. I
Nürnberg uppstod en särskild industri för
fabrikationen av j., vilken särsk. syftade till export på
Frankrike och därför, ehuru på ett grovt sätt,
efterbildade de franska j. Sedan räkningen på
abacus blivit mindre vanlig, fick j. från 1700-talet
karaktären av spelpenning. — Ordet j. kom
även att helt enkelt beteckna medalj av mindre,
med de vanliga j :s överensstämmande format. J.
kallas även de medaljer av mindre storlek (jetons
de présence), som till led. i akad. och lärda
sam
— 1201 —
— 1202 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
