Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joakim (namn) - Joakim (jungfru Marias fader) - 1. Joakim I (kurfurste av Brandenburg) - 2. Joakim II (kurfurste av Brandenburg) - Joakim Murat (Napoleon, konung av Neapel) - Joakim av Floris - Joan - Joannesia - Joánnina - João (namn) - João Pessôa (Parahyba) - Joar Blå (Ivar Blå) - 1. Joas (konung i Juda)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOAKIM
Jo’akim, urspr. hebreiskt mansnamn med
innebörden ”Gud skall befästa”. En lågtysk form av
J. är Jockum.
Jo’akim, enl. utom-evangelisk tradition jungfru
Marias fader, make till Anna*, dyrkas inom
romersk-katolska kyrkan som äkta makars
skyddshelgon; festdag 20/3; attribut: 2 duvor.
Jo’akim, furstar.
Brandenbur g. i) Joakim (ty. Joachim) I,
kurfurste (1484—1535), son till kurfursten Johan
Cicero. som han efterträdde 1499, arbetade med
växlande framgång för att upprätta en stark
fursteadministration efter den romerska rättens
principer. Han var humanistiskt lärd, gynnade
vetenskaperna och grundade 1506 ett univ. i
Frankfurt a.d. Oder. Han ställde sig först tvekande
men sedan avgjort emot Luthers läror. J. var
1519 en av kandidaterna till kejsartronen.
2) J o a k i m II, den föreg:s son, kurfurste
(1505—71), efterträdde fadern 1535 som kurfurste,
medan Neumarkt m.m. i strid mot den
branden-burgska familjeordningen tillföll hans broder
Johan. Praktlysten, gladlynt och böjd för att inlåta
sig med allehanda äventyrare, guldmakare etc.,
förstörde J. statens finanser, kunde endast med
största möda och stödd av den bekante juden
Lippold från Prag hålla det hela flytande och
måste göra ständerna betydande medgivanden för
att avhjälpa följderna. Två betydelsefulla
händelser medförde hans regering: reformationen
infördes 1539 i måttfullt luthersk anda, och 1569
lyckades J. bli hyllad som hertig Albrekts efterträdare
i Preussen. Under nordiska sjuårskriget var J.
intresserad av att medla mellan Sverige och
Danmark. I-A.
Neapel. Joakim Murat, konung under
namnet Joakim I Napoleon (1767—1815), född i
La Bastide-Fortunière (Lot, s. Frankrike), son till
en värdshusvärd, drev
teologiska studier i
Toulouse men
inträdde 1787 i armén och
avancerade raskt, särsk.
sedan han 1795 knutit
vänskapsförbindelser
med Napoleon
Bona-parte. Han deltog i
dennes italienska och
egyptiska fälttåg, blev
brigadgeneral 1796,
divisionsgeneral 1799.
Efter hemkomsten från
Egypten deltog J. i
statskuppen 18 bru-
maire, då han sprängde ”de femhundrades råd”
och blev kommendant för konsulsgardet. Han
knöts till familjen Bonaparte genom giftermål
1800 med Caroline Bonaparte, Napoleons yngsta
syster. J. var sin tids mest lysande kav.-general,
fascinerande sina trupper och sin samtid genom
sin oförskräckthet och sin snabba beslutsamhet;
han gjorde i spetsen för det franska kav.
avgörande insatser i arméns stora drabbningar vid
Ma-rengo, Austerlitz, Jena, Eylau och Friedland. 1804
blev han marskalk, 1806 storhertig av Berg och
Cleve. 1808 kommenderade han som Napoleons
specielle emissarie arméerna på Pyreneiska halvön
och lyckades där tillfälligtvis trygga det franska
väldet. Han blev Vs s.å. Josef Bonapartes
efterträdare som konung av Neapel — icke som han
själv hoppats spansk kung — och inledde i sitt
rike en ivrig reformverksamhet på skilda fält,
bl.a. inom rättsväsendet och krigsmakten. Han
kom emellertid på alltmer spänd fot med
Napoleon men erhöll dock överbefälet över kav. i det
ryska fälttåget 1812, då han i sht vid betäckningen
av återtåget utvecklade sin djärva taktiska konst;
sedan Napoleon lämnat sin slagna armé för att
skynda till Paris, hade J. överbefälet. Men han
blev alltmer benägen att skilja sin sak från
svågerns och inledde underhandlingar med England;
efter slaget vid Leipzig förhandlade han separat
med Metternich, lämnade hären och slöt en pakt
med Österrike n/i 1814, vilken garanterade honom
tronen i Neapel. Då detta icke erkändes av
Wien-kongressen, besatte han under de 100 dagarna
Kyrkostaten men besegrades 3/s 1815 vid Tolentino
av österrikiska trupper. J. begav sig till
Frankrike men fick ej företräde för Napoleon och gjorde
i sept. 1815 från Korsika ett försök att med några
få trogna genom en kupp återtaga Neapel men
tillfångatogs, ställdes inför krigsrätt och sköts 1815.
J. hade med Caroline två söner, av vilka den
yngste, Napoléon Lucien Charles Murat (1803—
78), av Napoleon III 1853 utnämndes till senator
och erkändes som fransk prins av blodet. — Litt.:
M. H. Weil, ”Joachim Murat, roi des Naples” (5
bd, 1909—11); J. Chavanon & G. Saint-Yves, ”J.
Murat” (1905). [P.NmlB.
Jo’akim av Floris, italiensk mystiker och
ordens-stiftare (o. 1132—1202), abbot i cisterciensklostret
Corazzo, grundade klostret Johannes in Flore,
varifrån en ny orden (se Florenser) utgick. Ang. J:s
apokalyptiskt färgade förkunnelse se Evangelium
aeternum. — Litt.: Monogr. av H. Grundmann
(1927), H. Bett (1931), J. C. Huck (1938).
Joan [jaun], engelsk namnform för Johanna.
Joanne’sia (Anda), släkte av fam. törelväxter
med 2 arter. Av de mandelsmakande fröna av J.
Gome’sii, ett ståtligt träd i Brasiliens kustland,
er-hålles a n d a o 1 j a, som verkar avförande.
Joånnina, stad i Grekland, se Janina.
Joäo [zobod’], portugisisk namnform för Johan.
Joäo Pessöa [zoéon’ paså’n], före 1930 P a r
a-h y b a, huvudstad i staten Parahyba, ö. Brasilien,
vid floden Parahyba, 18 km från mynningen och
strax n. om Sydamerikas östligaste udde, Cabo
Branco; 107,703 inv. (1947). över sin uthamn
Ca-bedello har J. stor bomullsexport.
Joar Blå, i Erikskrönikan omtalad svensk
storman, i vissa handskrifter även kallad Ivar Blå
(jfr Blå). Krönikan tillskriver honom det bekanta
yttrandet: ”under denna kjortel kan jag taga fram
en konung”, fällt, då Birger Jarl gav uttryck åt
sitt missnöje över att herrarna ej valt honom utan
hans son Valdemar till konung efter Erik Eriksson.
Krönikans framställning av denna sak är felaktig,
enl. Häkonarsagans vittnesbörd; det förefaller,
som om krönikören här upptagit ett äldre
sagomotiv och inpassat det i sin berättelse. — J. torde
icke kunna med full säkerhet identifieras; senare
tradition har satt honom i sammanhang med
borgruiner på Gröneborg i närheten av Enköping. I.A.
Joas. 1) J o a s, konung i Juda (o. 835—795
— 1215 —
— 1216 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
