Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Joas (konung i Juda) - 2. Joas (konung i Israel) - Job (balett) - Job (Ejjub, Hiob, Hjob) - Jobb - Jobber - Jobs, 1. Anders - Jobs, 2. Lisskulla - Jobs, 3. Lisbet - Jobspost - Jobst (Jost) - Jobs tårar - Jochanan ben Sackaj - af Jochnick, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOCHNICK
f.Kr.), upphöjdes ännu omyndig på tronen av
översteprästen Jojada vid den religiösa
revolutionen mot den regerande drottningen Ataljas
baals-kult. J. visade stort intresse för prästerskapet och
templet, vilket han lät renovera (2 Kon. 11—12).
2) J o a s, konung i Israel (o. 804—788 f.Kr.),
besegrade judakonungen Amasja (2 Kon. 13:10 ff.).
Job, dramatisk-religiös balett med koreografi
av Ninette de Valois och musik av Ralph Vaughan
Williams. Baletten, som fick sin urpremiär i
London (The Camargo Society) 1931, tillhör
sedan s.å. repertoaren vid Vic-Wells Co., sedermera
Sadler’s Wells Co. Den anses vara ett av den
moderna balettkonstens främsta verk och har med
stor framgång uppförts under Sadler’s
Wells-ba-lettens gästspel i Europa och USA.
Job (E j j u b, H i o b, H j o b, hebr. ’ijjöv),
huvudpersonen i Jobs bok i GT. Förf, har i
prolog och epilog använt en omtyckt folkbok om
den tålmodige J. Huvuddelen av J:s bok är
hållen i bunden form. I dialoger mellan J. och hans
tre vänner (Bildad, Elifas, Sofar) behandlar
diktaren problemet om förhållandet mellan det
mänskliga lidandet och den gudomliga rättfärdigheten.
J:s problem bottnar i hela den israelitiska
grundsynen på livet och gudomen som dess kraft och
källa. Om välsignelsen tages från en man, vilken
som J. är rättskaffens, då blir livet meningslöst,
grunden för tillvaron vacklar, Gud framstår som
orättfärdig. J:s vänner äro konservativa
dogmatiker, som hävda, att den rättskaffne alltid har
lyckan med sig och att den orättfärdige alltid förgås
— men att trots detta Gud är höjd över all
lagbundenhet och över den rättfärdiges alla krav. Gud
blir så absolut, att han hotar bli godtycklig. På
problemet ges ej något teoretiskt tillfredsställande
svar, blott ett rent praktiskt-religiöst: J. upplever
Jahves övermäktiga uppenbarelse, inför vilken
hans frågor förstummas (Job 38 ff.). — I J:s bok
förekomma olika stilformer: klagodikt,
vishetssentens och hymn. Sannolikt har dialogformen sin
förebild i egyptisk litteratur. Avfattningstiden är
oviss: antagl. den senare konunga- el. den äldre
persertiden. Om Elihu-talen (Job 32—37) se Elihu.
— Litt.: S. Mowinckel, ”Diktet om Ijöb” (1924);
W. Knieschke, ”Kultur- und Geisteswelt des
Buches Hiob” (1925); H. Schmidt, ”Hiob” (1927);
J. Lindblom, "Boken om J.” (1940). G.Bsm.
Jobb (eng. job), arbete (urspr. endast
tillfälligt sådant); bråk och besvär. — Jobba,
arbeta, ”knoga”; spekulera i, göra ”korta affärer”
(oftast i dålig mening; härtill subst. j o b b e r i).
— Jobbare, kurs- el. aktievinglare,
börsspelare; ”skojare”.
Jobber [jåbb’ø] (eng.), se Dealer.
Jobs. 1) Anders J., organist, musiklärare
och tonsättare (f. 29/io 1876). J. var efter
organist-, kyrkosångar- och musiklärarexamina 1894,
1897 och 1898 vid Musikkonservatoriet
musiklärare vid Högre allm. lärov. i Falun 1908—39 och
organist vid St. Kopparberg 1908—49. J. har ägnat
stort intresse åt Dalarnes folkliga musikskatt och
utg. ett flertal folkvisearrangemang i en polyfont
hållen stil. Han har utg. en saml. kyrkovisor
och sånger, ”Psalterium dalecarlicum el.
Dalaharpan” (1914; tills, med H. Berggren, S.
Gabriels-son & C. Lundquist) och skolsångsaml. ”Sången”
SU 14. — 1217 —
39. — Red. avsl. 10/i 50.
(1—4-stämmiga sånger) samt komponerat flera
kantater. B.L.
2) Karin Helfrid Lisskulla J., den föreg:s
dotter, skådespelerska (f. 25/a 1906). J. blev 1924
elev vid Dramatiska teaterns elevskola, tillhörde
teatern 1927—28 och 1936—38 som skådespelerska,
var anställd hos Ernst Eklund vid olika scener 1928
—29, 1930—36 och 1940—41 samt vid
Hippodrom-teatern i Malmö 1929—30. Dessutom har hon
en kortare tid varit knuten till Hälsingborgs
stadsteater samt deltagit i Riksteaterns turnéer.
Av hennes roller kunna nämnas Olivia i
”Trettondagsafton” och Helena i ”En
midsommar-nattsdröm”. — G. 1931 m. skådespelaren Björn
Berglund. A.L.
3) Lisbet Fridkulla J., den föreg:s syster,
keramiker (f. 3O/io 1909), har genomgått Tekniska
skolan och Högre konstindustriella skolan i
Stockholm, bedrivit konstindustriella studier i
Danmark, Tyskland, Tjeckoslovakien, Österrike
och Frankrike samt startade självständig rörelse
1931, med egen försäljningslokal i Stockholm
1934. J- har deltagit i flera utställningar inom
och utom Sverige och är representerad på
Nationalmuseum och Röhsska konstslöjdmuseet.
J :s keramik utmärker sig för en naiv och frisk
formgivning med rena färger och en rustik stil,
som står nära allmogens gamla
krukmakar-konst. —• G. 1939 m. tonsättaren Lille Bror
Sö-derlundh. I.
Jobspost, underrättelse om en (stor) sorg el.
motgång, olycks- el. sorgebud; i anslutning till
Jobs bok 1:13—21.
Jobst [jåpst] (Jos t), markgreve av Mähren (d.
1411), innehade Mähren som medl. av det
luxem-burgska huset, fick 1383 Luxemburg i pant av sin
kusin kejsar Wenzel och erhöll 1388, som tack för
det bistånd han skänkt Wenzels bror Sigmund i
Ungern, även Brandenburg, varigenom han blev
kurfurste. 1394 lyckades han genom en
sammansvärjning få Wenzel i sitt våld och antog titel av
riksföreståndare men hade ej vidare framgång i
sina planer. Han syftade emellertid mot
kejsar-värdigheten och lyckades 1410 bli vald till
tyskromersk konung men dog kort därefter. I.A.
Jobs tårar, gräsart av släktet Coix*.
Jochana’n ben Sack’aj, judisk skriftlärd (i:a årh.
e.Kr.), lärjunge till Hillel, under Jerusalems
belägring ledare för fariséerna, som önskade fred. J.
utverkade av Vespasianus, att staden Jabne (nuv.
Jebna) skonades.
Denna blev judendomens
religiösa centrum, säte
för synhedrion och en
av J. upprättad högsk.
— Litt.: S. Carlson,
”Rabban J.” (1922);
M. Ehrenpreis, ”De
som byggt Israel”, 2
(I93i).
af Jochnick [jåk’-],
Johan Gustaf Adolf,
försäkringsman,
ämbetsman (1870—1943).
J. ägnade sig först åt
militäryrket. 1899
stif
tade han Svenska liv- Adolf af Jochnick.
— 1218 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
