Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jod, J - Jodakne - Jodammonium - Jodat - Joddling - de Jode, 1. Pieter de, d. ä. - de Jode, 2. Pieter de, d. y. - Jodelle, Étienne - Jodering - Jodförgiftning (jodism) - Jodgult - Jodhosta - Jodhpur el. Marwar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JODHPUR
derluten efter tångaska, använd för
sodaframställning. Gay-Lussac konstaterade dess
analogi med klor och gav grundämnet namn efter
jodångans violetta färg (grek. io-eidFs, violblå).
J. framställes ur tångaska, i vilken den
förekommer som jodid, ant. genom elektrolys el. genom
upphettning med brunsten och svavelsyra. I våra
dagar framställes dock huvudmängden j. ur
mo-derluten efter chilesalpeter, i vilken den
förekommer som natriumjodat. J. frigöres ant. genom
reduktion med natriumbisulfit el. genom fällning av
jodatet med bisulfit och kopparsulfatlösning som
nästan olöslig kopparjodur, varur j. frigöres med
brunsten och svavelsyra. — J. är vid vanlig temp.
ett gråsvart, metallglänsande ämne, som
kristalliserar i rombiska tavlor el. blad. Spec. v. 4,94.
Trots att kokpunkten ligger vid 184% är j. dock
vid rumstemp. ganska flyktig och har en
egendomlig lukt. J. smälter vid H3°5 men sublimerar
redan under denna temp. J. är mycket mindre
aktiv än klor och brom. Den förenar sig direkt
med svavel, fosfor, järn, kvicksilver men liksom
övriga halogener icke direkt med syre. Tendensen
till att vid vanlig temp. förena sig med väte är
mycket liten. J. är svårlöslig i vatten (1:5,500 vid
io°). Vattenlösningens färg är brungul. J. är
lätt-löslig i kaliumjodidlösning, beroende på
uppkomsten av kaliumtrijodid, KJ3, j o d j o d k a 1 i u m.
J. är löslig i många organiska lösningsmedel;
i kolsvavla, kloroform och koltetraklorid med
violett, i bensol med röd och i syrehaltiga
lösningsmedel, ss. alkohol, eter, aceton, med brun
färg. De violetta lösningarna innehålla
J,-moleky-ler, i de andra föreligga föreningar mellan j. och
lösningsmedlets molekyler. Med stärkelseklister
bildar j. djupblå adsorptionsprodukter. J.
användes i den kvantitativa analysen (jodimetri*) samt
för framställning av oorganiska och talrika
organiska föreningar. Många av dessa ävensom
elementär j. ha medicinsk användning. — J. ger
med väte en gasformig förening, j o d v ä t e, HJ,
som kan erhållas direkt ur elementen genom att
leda dessa över upphettad, finfördelad platina el.
genom att sönderdela jodfosfor med vatten.
Jod-väte är en tung, färglös, stickande, i fuktig luft
rykande gas, som lätt löses i vatten (1 vol. vatten
löser vid io° 425 vol. jodväte). Lösningen, som
kallas j o d v ä t e s y r a, är en stark syra, vars
salter kallas j o d i d e r (j o d u r e r). De
vanligaste jodiderna äro natrium jodid, NaJ, och
k a 1 i u m j o d i d, KJ, vilka ha medicinsk
användning. — Bland j:s syreföreningar märkas j o
d-p e n t o x i d, J2O5, j o d s y r a, HJO3, och motsv.
salter, j o d a t. Jodsyra framställes genom
oxidation av j. med salpetersyra. Vid indunstning av
lösningen utkristalliserar jodsyran i färglösa,
genomskinliga, rombiska kristaller, vilka sönderflyta
i fuktig luft. Upphettas jodsyra till 1950, avgives
vatten, och jodpentoxid erhålles som ett vitt
pulver. Jodaterna, vilka äro kraftiga
oxidationsme-del, kunna framställas genom att lösa j. i varma
alkalilösningar. — Jfr Jodpreparat. Lj.
Jodakne, se Jodförgiftning.
Jodammonium, kem., se Ammoniumsalter.
Joda’t, kem., se Jod.
Joddling (av ty. jodeln), i alptrakterna ofta
förekommande sätt att sjunga utan ord, varvid
stäm
man plötsligt slår över från bröstton till falsett
och vice versa. J. har uppkommit som en
imitation av näverlurens biåstoner, framför allt dess
övertonsserie. De karakteristiska
joddlingsmelo-dierna utmärkas också av det överstigande
kvartintervall (t.ex. fiss i C dur), som beror på
näverlurens akustiska egenskaper. J. är ingalunda
inskränkt till enbart alptrakterna utan förekommer
hos många naturfolk, t.ex. på Salomonöarna och
i Sydarabien, som uttryck för en magisk
tonuppfattning. C.A.M.
de Jode [jå’da]. 1) Pieter de J. d.ä.,
nederländsk kopparstickare (1570—1634), stack bl.a. efter
arbeten av Rubens, van Dyck och Tizian. J:s
”Yttersta domen”, graverad på 12 plattor, är ett
av de till formatet största kopparstick som finnas.
2) Pieter de J. d.y., den föreg:s son,
kopparstickare (1606—74), utförde en mängd porträtt
efter van Dyck samt figurkompositioner i en högt
driven men något torr teknik.
Jodelle [zådällz], É t i e n n e, fransk aktör och
dramatisk författare (1532—73), har genom
iakttagande av ”de tre enheterna” och ett
omsorgsfullt odlande av språket inlett det franska
klassiska dramat. J:s tragedi ”Cléopåtre” med ämne från
Plutarchos uppfördes 1552 inför hovet med stor
framgång. Stycket består av 5 versifierade akter
med körer och bryter genom sin regelbundenhet,
även i den tunna intrigens utveckling, med det
föregående. Komedien ”Eugène” (om en abbot,
som moraliserar sin kaplan) uppfördes också 1552
och är även relativt regelbunden i anläggningen
men påminner om de gamla grovkorniga farserna.
J:s lyrik är obetydlig. J.V.
Jode’ring, kem., se Halogenering.
Jodförgiftning (j o d i s m) ser man ej sällan vid
längre tids användning av jodider el. hos
överkänsliga patienter redan efter de första doserna. Den
kännetecknas av svullnad, rodnad och ökad
slem-avsöndring från olika slemhinnor (jodsnuva,
jodhosta, tårflöde etc.) samt växlande
hudförändringar, vanl. finnar (jodakne); i en del fall tillkomma
aptitlöshet och obehag från magen. Symtomen
försvinna i regel vid fortsatt jodmedikation
(resistens inträder), men ej sällan måste man
avbryta jodtillförseln, varefter symtomen raskt
försvinna. J.G.A.
Jodgult, kem., se Blyfärger.
Jodhosta, se Jodförgiftning.
Jodhpur [eng. utt. jåudpo’a] el. M a r w a r. 1)
Stat i Rajputana, Indiska unionen; 89,200 km2;
2,556,000 inv. (1941). J. genomflytes av Luni,
begränsas i ö. av Aravalibergen; v. delen tillhör
öknen Thar. På konstbevattnade områden odlas
vete och bomull. Boskapsskötseln är betydande.
Järnvägen Agra—Karachi går genom J.
2) Huvudstad i J.i), 338 m ö.h., vid Luni och
ovannämnda järnväg samt flyglinjen Karachi—
Delhi; 126,900 inv. (1941). J. är omgivet av en
mur med sju portar, har många gamla tempel
och ett stort citadell med maharajans palats på
ett berg i stadens centrum. J. grundades 1459
och har sitt namn efter grundläggaren Jodha
av den rajputiska Rathordynastien, vilken
alltsedan 1194 efter förlusten av Kanauj härskat i
landet. J. härjades 1679 av Aurangzeb och kom
— 1221 —
— 1222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
