Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - af Jochnick, Adolf - Jochum, 1. Otto - Jochum, 2. Eugen - Jochumsson, Matthías - Jockey - Jockeyklubben - Jockfallet - Jockis - Jockum - Jocs florals - Jod, J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOCHUM
försäkringsanstalten Trygg, vars verkst. dir. han
var 1899—1913 samt 1930—41. 1907 grundade
han Återförsäkrings-ab. Atlas. 1913—30 var J.
generaldir. och chef för Pensionsstyrelsen;
folkpensioneringen i Sverige organiserades
sålunda under hans ledning. J. var mycket
anlitad för offentliga sakkunniguppdrag i
ekonomiska frågor; 1917—41 var han
riksbanksfullmäktiges ordf. D.
Jochum [jå/om]. 1) Otto J., tysk tonsättare
(f. 1898), sedan 1933 dir. för stadssångskolan i
Augsburg. Bland J :s verk, som röja påverkan
av Bach, Reger och tysk folkvisa, märkas
oratorierna ”Der jüngste Tag” och ”Ein
Weihnachts-singen”, 11 mässor, över 100 motetter,
sångcykler för blandad kör, manskör, kvinno- och
barnkör, samlingsverken ”Singschulgarten” och
”Die Lust hat mich bezwungen” (bearbetningar
av folkvisor), solosånger, barnvisor, kammar- och
orkestermusik. F.SI.
2) E u g e n J., den föreg:s bror, dirigent (f.
1902), studerade dirigering för S. v. Hausegger,
München, kapellmästare sedan 1926; var 1934—46
operaledare och dirigent för filharmoniska
statsor-kestern i Hamburg; tidvis även dirigent för Berlins
filharmoniska orkester. J. är numera ledare för
symfoniorkestern i Münchenradion. J., som hör
till Tysklands bästa yngre musikledare,
gästdiri-gerade 1933 i Konsertföreningen i Stockholm och
gav där 1937 och 1940 konserter med Berlins
filharmoniska orkester. Han har särsk. gjort sig
känd som Bruckner-tolkare. [F.SDP.L.
Jochumssøn [jå/-], M a 11 h i a s, isländsk
präst och författare (1835—1920). J., som utgick
från en gammal bondesläkt, blev kandidat vid
prästskolan i Reykjavik 1865 och verkade sedan
som präst till 1903 utom 1874—80, då han
redigerade en tidn. Som präst var han frisinnad och
tog intryck av skilda religiösa strömningar i den
anglosaxiska och tyska världen. J. var en av de
ledande kulturpersonligheterna under sin tid på
Island, internationellt orienterad och observerad.
Sin viktigaste insats gjorde J. som skönlitterär
förf. Högst stod han som lyriker. Han odlade
skilda genrer, från psalmen till humoristisk poesi;
särsk. betydande voro hans dikter med historiska
motiv, där han kunde visa prov på fin
personkarakteristik. Han var en glänsande
språkkonstnär med särskild fallenhet för det storslagna; han
behärskade de mest olika versmått, bl.a. de gamla
isländska. Till tusenårsfesten 1874 skrev han den
ståtliga patriotiska hymnen ”O, GuÖ vors lands”,
som blev Islands nationalsång. J. försökte sig
också som dramatiker med det romantiska
sagospelet ”Ütilegumennirnir” (1864), omarbetat till
”Skuggasveinn” (1898), och det historiska
skådespelet ”Jon Arason” (1900). J. var ivrigt
verksam som förmedlare av utländsk litteratur och
utförde ypperliga övers, av Shakespeare, Byron,
Topelius, E. Tegnérs ”Frithiofs saga” och H.
Ibserts ”Brand”. Av hans skrifter kunna nämnas
”LjoÖmæli” (1884), lyrik, ”GrettisljoÖ” (1897), en
episk dikt, ”LjoÖmæli” (5 bd, 1902—06), en
samlad uppl. av J:s poetiska skrifter, ”Frå
Danmör-ku” (1906), en reseskildring, och ”Sögukaflar af
sjålfum mér” (1922), en självbiogr. E.
Jockey [Jåkäjj’ el,, i sht i fackspråk, jåkk’i, efter
Jockey.
eng.] (eng., ridknekt; eg. dim. av Jock, skotsk
biform till Jack*) el. j o c k e j [Jåkäjj’], person, som
mot betalning rider hästar på kapplöpningar. För
att få rida som j. erfordras licens av vederbörande
lands kapplöpningsorganisation, i Sverige Svenska
jockeyklubben. — J. är även benämning på
spannryttare*.
Jockeyklubben [jåkk’i-], se Svenska
jockeyklubben.
Jockfallet, brant fall i Kalixälv, 40 km ovan
överkalix, 9,5 m högt.
Jockis, fi. Jokioinen, kommun i Tavastehus län,
Finland; 181 km2; 5,049 inv. (1946; 33 inv. pr
km2), finsktalande. Åkern upptar 71 km2 (39%
av arealen), skogsmarken 95 km2. I J. finnas
Ferraria spikfabrik, tillhörande Fiskarskoncernen,
samt en socker- och sirapsfabrik och fanns
tidigare Finlands största gods, Jockis gods, som med
utgårdar i grannkommunerna omfattade 32,000
ha. Det tillhörde bl.a. släkterna Horn, Kruus,
v. Willebrand, Mannerheim och Bremer. 1918
inköptes godset av staten för
kolonisationsända-mål. På stamfastigheten upprätthåller staten en
kreatursskötarskola, ett mejeriinst., en avd. för
växtförädling och en skollägenhet för
jordbruk. Mdn
Jockum, mansnamn, se Joakim.
Jocs florals [jåks’ floraTs] (katalanska,
blomsterlekar; spa. juegos florales), en katalansk
efterbild-ning av de provensalska jeux fl or au x*, inrättades av
Juan I av Aragonien i Barcelona 1393, vid
Consis-tori del gay saber där. Den har i huvudsak samma
uppgift som förebilden och arbetar efter samma
former. Efter en period av nedgång
återupplivades j. 1859 av sju förf., bland vilka märkas M.
Milå y Fontanals, V. Balaguer, J. Rubiö y Ors,
A. de Bofarull.
Jod [jådd], J, grundämne, atomvikt 126,93,
atom-nr 53, förekommer i ringa mängd i naturen men
är mycket utbredd. J. finnes som salter av
jod-vätesyran i saltlager och saltkällor samt som
salter av jodsyra i rå chilesalpeter. Organiska
jodföreningar finnas i havsvatten samt i alger. J.
upptäcktes 1811 av fransmannen Courtois i mo-
— 1219 —
— 1220 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
