Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannisson, Nils - Johannisson, Ture - Johannitorden - Johannsen, Wilhelm - Johann von Kaysersberg - Johan Olov - Johan Parricida - Johan präst av India land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN PRÄST
och Vasateatern. Emellertid drogs han alltmer
till operetten, och större delen av hans
regissörverksamhet har varit förlagd till Oscarsteatern
i Stockholm och Stora teatern i Göteborg. Under
senare år har J. inscenerat för Riksteaterns
lyriska turnéer. J :s iscensättningar ha ofta
präglats av djärvhet, skapande fantasi och säker blick
för den sceniska effekten. A.L.
Johannisson, Ture Gustaf, språkforskare (f.
-®/ö 1903), lektor i svenska vid univ. i Marburg
1930—38, fil. dr och doc. i nordiska språk i
Lund 1939, prof, i
samma ämne vid
Göteborgs högsk. 1945.
J. har framför allt
behandlat frågor
rörande de germanska
språkens
ordbildnings-lära och etymologi,
bl.a. i den
epokgörande avh. ”Verbal och
postverbal
partikelkomposition i de
germanskaspråken” (1939),
samt nordisk syntax,
bl.a. i ”Hava och
vara som tempusbil-
dande hjälpverb i de nordiska språken” (1945).
Sedan 1945 leder J. Inst. för ortnamns- och
dialektforskning vid Göteborgs högsk. L.
Johanni’torden (lat. O’rdo fra’trum hospitalio’rum
hierosolymita’rum Sa’ncti Johann’is Baptis’tae),
andlig riddarorden, leder sitt ursprung från ett 1070
stiftat pilgrimshospital i Jerusalem med Johannes
Döparen som skyddspatron. Efter i:a korståget
och Jerusalems erövring 1099 erhöll hospitalet ett
kraftigt uppsving. Dess brödraskap organiserades
till en början som munkorden efter augustinregeln,
men redan mot noo-talets mitt omorganiserades
den av stormästaren Raymond de Puy till
riddarorden, som utom sjukvården hade kampen mot de
otrogna på sitt program. Den blev jämte
tempel-herreorden ett oumbärligt stöd för konungariket
Jerusalem och ägde i Palestina stora domäner med
berömda borgar. Efter Jerusalems fall flyttade
ordens ledning till Saint Jean d’Acre och därifrån
till Cypern. 1310 lyckades den erövra det fasta
Rhodos från saracenerna, där orden i 200 år
behöll sitt säte. Den utbildade sig till en betydande
sjömakt och utkämpade flera berömda krig med
Egypten och den nybildade Turkiska staten. Först
1522 lyckades sultan Suleiman II bemäktiga sig
ön. J. överflyttades till Malta (härav m a 1 t e s
er-o r d e n), där kejsar Karl V beredde den en
fristad. Här fortsatte ordensriddarna kampen mot
de otrogna, uthärdade 1565 en berömd belägring
och deltogo i slaget vid Lepanto 1571. Sedan den
turkiska faran försvunnit från Medelhavet, vidtog
en fredlig period för orden, som nu uteslutande
kunde ägna sig åt sjukvård. 1798 intog Bonaparte
Malta och fördrev johanniterna, som tidigare
förklarats för den franska republikens fiender. Orden
flyttade över till kontinenten och residerar sedan
1834 i Rom. —■ Intill omvälvningarna efter franska
revolutionen ägde j. stora egendomar i Europas
skilda länder. Dess områden indelades i tungor,
provinser och kommendat. Ordens medl. utgjordes
av riddare, präster och tjänande bröder. Dess
styrande organ voro stormästaren och
generalkapitlet; förvaltningens spetsar bildade
ordenskonven-tet. Ordens grundläggande författning utgjordes
av Raymond de Puys regel; en sammanfattning av
tillkomna statuter skedde 1489. Inom sjukvården
har j. genom tiderna gjort betydande insatser; en
lasarettsordning är känd redan från 1100-talet. I
Skandinavien vann j. insteg på 1100-talet men miste
sina egendomar med reformationen. Dess
huvudsäte i Sverige var Eskilstuna johannitkloster.
I Sverige bildades 1920 ett ”riddarhus” av J.
3 klasser: hedersledamöter, rättsriddare och riddare.
Samtliga bära i svart, vattrat sidenband om
halsen det 8-uddiga, gyllene, vitemaljerade
johannit-korset, vars utseende varierar något för de 3
klasserna. På v. sidan av bröstet bäres kors utan
band. Därtill praktfull ordensdräkt. — Litt.: Hj.
Bergstrand, ”J:s historia” (1922); E. E. Areen &
S. Lewenhaupt, ”De nordiska ländernas
riddarord-nar”, 2 (1942). E.Lö.;Th.
Johann’sen, Wilhelm Ludvig, dansk
ärftlig-hetsforskare (1857—1927), cand. pharm. 1880,
assistent vid Carlsberglaboratoriet 1881, lektor vid
Landbohöjskolen 1892, prof, där 1903, prof, vid
Köpenhamns univ. 1905. J:s arbeten ha för
botaniken och framför allt för den moderna
ärftlighetsforskningen varit av mycket stor betydelse. Hans
förnämsta insats är uppställandet av teorien om
rena linjer och påvisandet av deras konstans i
opposition mot darwinism och lamarckism. J.
har också mycket kraftigt bidragit till införandet
av exakta metoder i
ärftlighetsforskningen
genom
tillrättaläggandet för biologerna av
de nödiga statistiska
arbetsmetoderna. Hans
allmänt kritiska
läggning jämte hans
synnerligen omfattande
kunskaper bidrogo
under mendelismens
första år att leda
ärftlighetsforskningen in
på rätta banor.
Skrifter: ”Lærebog i
Plan-tefysiologi med Hen-
blik paa Plantedyrkningen” (1892, 2 Udg. 1904),
”Studier over Planternes periodiske Livsytringer”
(1897), ”Om Arvelighed i Samfund og rene Linier”
(1903), ӆber Erblichkeit in Populationen und
in reinen Linien” (s.å.), ”Arvelighedslærens
Elementer” (1905), ”Elemente der exakten
Erblich-keitslehre” (1909, 3 Aufl. 1926), ”Falske
Analogier” (1914; sv. övers. 1917), ”Arvelighed i
historisk og experimentel Belysning” (1917; sv. övers.
1918), ”Biologi” (1922; sv. övers. 1923). J.R.
Johann’ von Kaysersberg [kai’zarsbärk], teolog,
se Geiler, J.
Johan Olov, pseud. för förf. Johan-Olov
Johansson.
Johan Parrici’da, furste, se Johan, Schwaben.
Johan präst av India land, i handskrift från
mitten av 1400-talet bevarad fornsvensk version av
ett under medeltiden vida spritt fingerat brev från
Johannes Prästen (se Johannes, Etiopien 1) till
— 1261 —
— 1262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
