Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johansson, Christian - Johansson, 1. Martin - Johansson, 2. August - Johansson, Johan, i Noraskog - Johansson, Frans August - Johansson, Frans - Johansson, Karl (botanist) - Johansson, Aron - Johansson, Ferdinand - Johanson, Arvid - Johansson, 1. Jöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANSON
burg och blev en av denna scens främsta krafter.
1860 blev han lärare vid teaterns berömda
balettskola, och efter avgången som premiärdansör
1869 ägnade han sig helt åt pedagogisk
verksamhet. Ännu vid 90 års ålder verkade J. som
lärare, och de flesta av den ryska balettens stora
konstnärer omkr. och efter sekelskiftet, bl.a.
Fo-kin, Pavlova och Karsavina, ha erhållit sin
perfektion av J. En dotter i J :s ryska gifte, Anna
Johansson (i85o—1917), var en av
Mariinskij-teaterns främsta dansöser och sedermera lärare.
Jfr Ryska baletten. B.Hgn.
Johansson. 1) Martin J., teolog (1837—1908),
fil. dr i Uppsala 1863, teol. kand. 1865, prof, i
dogmatik 1879, teol. dr s.å., biskop i Härnösand 1888;
1879 led. av Bibelkommissionen, medutg. av 1882
års provövers, av NT samt av ”Teologisk tidskr.”
1868—89.
2) Adolf August Emanuel J., den föreg:s
son, skolman (f. 21/a 1871), disp. för
lektorskompe-tens i Uppsala 1904 (”GT i
kristendomsundervis-ningen”), teol. dr 1921; lektor i Gävle 1905.
lärov.-råd 1914, undervisningsråd 1919—37.
Framstående skolman har J. städse nitälskat för
kris-tendomsundervisningen och i ett flertal skrifter,
ss. ”Lilla katekesens plats i
kristendomsundervis-ningen” (i ”Verdandi”, 1910), ”Kyrkan och
undervisningsväsendet” (1929) samt ”Till frågan om
religionsundervisningen” (utg. av J., 1919),
betonat dess stora betydelse. W.N.
Johansson, Johannes (J o h a n), i N o r a s k o g,
bergsman och lantbrukare, politiker (1840—1905).
J. deltog tidigt i hemtraktens offentliga liv,
tillhörde Örebro läns
landsting och
hushållningssällskap från 1869
och blev s.å. invald i
A.k. (led. 1870—87 A,
1888—1902,
riksgälds-fullmäktig 1884—88
och 1892—1905). Efter
att ha sympatiserat
med Intelligensen
ingick J. i början av
1880-talet i
Lantmannapartiet, vars
liberala och
frihandelsvänli-ga flygel han tillhörde.
Vid partisprängningen
1888 blev han medl. av Gamla lantmannapartiet och
räknades bland dess ledare. Inom det 1895
återförenade Lantmannapartiet spelade han en
betydande roll; under sina sista riksdagar var han
ordf, i dess förtroenderåd. J. var led. av flera
viktiga kommittéer och deltog från 1884 i
utarbetandet av registerverket till riksdagens protokoll
1809—99. Han hade starka historiska intressen.
Bland hans skrifter och aktpublikationer märkas
”Om Noraskog” (3 bd, 1875—87), ”Historik om
grundskatterna” (1880), ”Försvar och
grundskatter” (1884) samt ”Noraskogs arkiv” (6 bd, 1889—
1928). E.Ths.
Johansson, Frans August, teolog (1850—
1910), teol. kand, i Lund 1885, e.o. prof, i dogmatik
i Uppsala 1892, i exegetisk teologi 1895, prof, i
samma ämne i Lund 1897, deltog i kyrkomötena
1903, 1908, 1909. J. utgav utom fackteologiska
skrifter på K.m:ts uppdrag förslag till en ny
katekes (”Handledning för den första
kristendoms-undervisningen”, 1908).
Johansson, Frans Wilhelm, en av
banbry-tarna för egnahemsidén i Sverige (1851—1922),
urspr kakelugnsmakare, bildade 1889 en
egnahems-förening i Östergötland, Föreningen Egna hem
u.p.a., vilken under J :s ledning utvecklades till
ett millionföretag, som inköpte ett flertal
egendomar i s. och mell. Sverige och styckade dem
till småbruk el. bostadskolonier. Föreningen, som
har sitt huvudkontor i Motala, har även på J :s
initiativ upprättat försäkringskassor av olika slag
för medlemmarna. ÅE.
Johansson, Karl, botanist (1856—1928), fil.
kand. 1879, fil. hedersdr 1907, adjunkt i Visby 1884
—1921. J. ägnade sig särsk. åt Gotlands växtvärld
och beskrev öns kärlväxtflora och växtgeografi,
Gotska Sandöns flora, utredde vidare de på
Gotland förekommande PulsatilVa- och
U/røMS-former-na, formkretsen för Potentill’a verna, hapaxanternas
morfologi och ekologi m.m. Mest bekanta äro
dock J:s undersökningar över de svenska arterna
av släktet Hiera’cium.
Johansson, Aron, arkitekt (1860—1936),
verksam i Stockholm och från 1884 arkitekt i
Byggnadsstyrelsen, utförde ritningar till bl.a.
riksdagshuset, riksbankens och rikstelefoncentralens
byggnader samt Danviks hem i Stockholm jämte ett
antal post-, telegraf- och bankbyggnader i
lands-arten.
Johansson, Karl Ferdinand, språkforskare
(1860—1926), fil. dr och doc. i jämförande
indo-europeisk språkforskning i Uppsala 1886, e.o. prof,
i sanskrit med jämförande språkforskning där 1893
(1909 prof.). J. var en mångsidigt lärd och
ovanligt idérik forskare, vars intresse även sträckte sig
till det religionshistoriska området. Av hans
talrika skrifter må anföras: ”De derivatis verbis
con-tractis linguae graecae quaestiones” (1886), ”Der
dialekt der sogenannten Shähbäzgarhi-redaktion
der vierzehn edikte des königs Aqöka”, 1—2 (1892
—94), ”Bidrag till Rigvedas tolkning” (1897),
”Indiska sagor...” (1907), ”Ur Indiens heliga skrifter”
(i ”Främmande religionsurkunder”, 1908),
”Solfågeln i Indien” (1910), ”Über die altindische göttin
Dhi§ånä und verwandtes” (1918) och därjämte ett
stort antal tidskriftsart., ofta av etymologiskt
innehåll (gotiska, sanskr. m.m.). 1906—22 var han en
av utg. av tidskr. ”Le Monde oriental”. — Ang.
J :s son Bjarne Colbjörnsen se denne. E.H.
Johanson, Arvid Claes William, målare (1862
—1923), studerade i Düsseldorf och sedan i Paris,
där han gjorde sig känd som rask illustratör och
utställde marinbilder. Av franska staten fick J. i
uppdrag att som marinmålare medfölja franska
eskadrar på expeditioner. Rask behandling och
förmåga att ge ett övertygande intryck av ett
fartygs gång i sjön höra till J:s bästa egenskaper.
Representerad i bl.a. Göteborgs museum.
Johansson. 1) Johan (Jöns) Erik J., fysiolog
(1862—1938), med dr i Uppsala 1890, doc. i
fysiologi vid Karolinska inst. s.å., laborator 1891
och prof, i fysiologi där 1901—27. Bland J:s
omfattande forskningar märkas särsk.
undersökningar rörande organismens energiomsättning, dennas
beroende av muskelverksamheten samt dess vilo-
— 3 —
— 4 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
