Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johansson, 1. Jöns - Johansson, 2. Harald - Johansson, Carl (målare) - Johansson, Carl Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANSON
värde, kroppens värmeregulationsmekanism,
muskelverksamhetens uppdelning i elementära
fysiologiska faktorer, undersökningar, som alla varit
av grundläggande betydelse. Vidare föreligga
undersökningar över blodets kemi, blodomlopp,
■hjärtat och dess nerver, tarmkanalens
tillgodogörande av kolhydrat, om människans
näringsbehov, hungerblockadens inverkan på
folknäringen i Tyskland
under i :a världskriget,
rationell koststat och
utspisning vid olika
anstalter, frekvensen
av lungsot och
smittsamma könssjukdomar, prostitution och
brottslighet. Han
medarbetade även i
Hammarstens ”Lehrbuch
der physiologischen
Chemie”. J :s
allsidiga sakkunskap togs i
anspråk för olika allmänna uppdrag. Bl.a. var
han ordf, i Karolinska inst:s Nobelkommitté 1916
—21. J.E.L.
2) Harald Elias J., den föreg:s bror, geolog
(1880—1931), bergsingenjör 1903, fil. dr 1910 vid
Stockholms högsk., anställdes s.å. vid Sveriges
geologiska undersökning, från 1914 statsgeolog.
J. var en av Sveriges mest framstående
berggrunds- och malmgeologer. Bland hans tidigare
arbeten märkes en undersökning om fältspaternas
bildningsbetingelser. I senare arbeten rörande flera
av de viktigaste mellansvenska malmfälten
framlade J. en ny och i mots. till den förhärskande,
”aktualistiska” åskådningen stående teori, den s.k.
”magmatiska”, enl. vilken såväl malmerna som de
malmförande bergarterna (leptiter och gnejser
samt med dem associerade skarn, kalkstenar och
kvartsitbildningar) utgöra in situ stelnade
magmatiska differentiationsprodukter. Denna tolkning
utsträcktes senare av J. även att gälla för de stora
gnejsområdena. J. var även en framstående
botanist och kännare av den svenska floran. N.S.
Johansson, Carl August, målare (1863—1944),
studerade vid Konstakad. 1882—85. J. vistades
1891—92 i Frankrike, där han tills, med C.
Trä-gårdh och J. Lundegård i Montigny-sur-Loing
arbetade i fransk impressionistisk stil. Han
övergick senare till det romantiskt färgade
stämnings-måleriet och skildrade med förkärlek sin
norrländska hembygd.
Johansson, Carl Edvard, uppfinnare och
industriman (1864—1943), pionjär på den
Verkstadstekniska precisionsmätteknikens område. J.
föddes vid Frötuna bruk i Västmanland, där
fadern var sågmästare, och upplärdes till
finsnickare. Efter ett par praktik- och studieår i
USA kom J. vid 21 års ålder till Eskilstuna och
fick anställning som filare och maskinuppsättare
vid E. V. Beronius mekaniska verkstad.
Samtidigt med denna anställning genomgick han med
höga betyg en kurs vid Eskilstuna tekniska
söndags- och aftonskola. J. antogs 1887 som
praktikant vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori i
Eskilstuna; följ, år blev han här besiktningsrustmästare-
elev och avlade 1890 besiktningsrustmästareexamen.
Som rustmästare fick J. hand om tillverkningen
av vissa specialmaskiner, verktyg och
kontroll-mått för fabrikationen av armégevär. De
kon-trollmätstycken, som härvid kommo till
användning, voro enl. dåtida teknisk standard ”fasta”,
d.v.s. specialtillverkades för varje ändamål:
faktoriets förråd av dyl.
mätdon uppgick till
flera tusen. I
samband med en
besikt-ningsresa (1885) till
Mauser-Werke,
Obern-dorf, Tyskland, från
vilken firma Staten
förvärvat en
tillverk-ningslicens, fann J.,
att ytterligare ett
mycket stort antal
kon-trollmätstycken skulle behöva tillverkas.
Han kom då på idén
att sammansätta dessa
mätstycken av standardiserade, mindre passbitar,
medelst vilka varje önskat måttvärde skulle
kunna sammanläggas. J. kom till den slutsatsen, att
en kombinationsmåttsats borde innehålla 102
passbitar, ordnade i 3 serier; härigenom skulle man
inom mätintervallet 1—201 mm kunna
åstadkomma 20,000 måttvärden i steg om 0,01 mm. Den
första måttsatsen av denna typ tillverkades 1896
(jfr Måttverktyg). Härmed var uppfinningen
likväl icke färdig för
universellt
verk-stadsbruk, dels
emedan precisionen ej
var tillräckligt god
vare sig i fråga
om planhet,
paral-lellitet el.
ytnog-grannhet, dels enär
någon direkt
kontroll mot den
internationella meterprototypen icke
kunnat utföras. Sådan
kontroll skedde
f.f.g. 1902.
Fabrikation av
måttsat-ser ägde till en
början rum vid
gevärsfaktoriet, varvid dock de
hemlighållna avslutande justeringarna
utfördes i J :s egen
bostad och med
hustrun, F.
Margareta J., som
medhjälpare. Härvid
förbättrades
fabrikationsmetoderna
steg för steg, och
allt noggrannare
kontrollmetoder
utarbetades; 1907 var
ytnoggrannheten så-
En passbit (24 mm) med
pålagda skänklar kan lyftas
medelst en mellan skänklarna
inpassad cylindertolk med
motsvarande diameter — dock
endast så länge temperaturen
är ung. densamma för
samtliga delar. Om tolken el.
passbiten utsättes för handvärmen’
under några sekunder, ändras
dimensionerna och
experimentet misslyckas.
— 6 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
