Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johore - Johst, Hanns - Joh. Upp. - Joinville - de Joinville, Jean - Joinville, François - Joinville-le-Pont - Jojakim - Jojakin el. Jekonja el. Konja - Jojkning - Jojo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHST
skog är den naturliga vegetationsformen, men på
båda sidor om halvön har skogen måst vika för
gummiplantager. Kautschuk utgjorde 1940 85%
av exportvärdet. Det finns 2,300 km järnvägar,
och tills, med talrika vägar och kanaler bilda
dessa ett ypperligt trafiknät. Utom kautschuk
exporteras kopra, arecanötter, tenn och tapioka.
— J. blev brittisk intressefär 1885, och tills, med
Kedah, Perlis, Kelantan och Trengganu ingick
J. 1909 i ett förbund under brittiskt protektorat
(Unfederated Malay States). Genom en ny
författning 1945 blev J. medl. av Malajiska
federationen tills, med 8 andra stater och de två brittiska
besittningarna Penang och Malacka. V.Hn.
Johst [jå’st], H a n n s, tysk författare (f. 1890).
I sina första arbeten, ss. skådespelen ”Der junge
Mensch” (1916) och ”Der Einsame” (1917) samt
romanen ”Der Anfang” (s.å.), var J. starkt
påverkad av den under 1 :a världskriget i Tyskland
framväxande revolutionärt inställda
expressionismen. Han avlägsnade sig småningom från denna
riktning och anknöt i stället till de förf., som
betonade hembygden och traditionen, bl.a. i
dikt-saml. ”Rolandsruf” (1919), ”Mutter” (1921) och
”Lieder der Sehnsucht” (1924), romanen ”Der
Kreuzweg” (1922) samt skådespelen ”Der König”
(1920), ”Propheten” (1923) och ”Die fröhliche
Stadt” (1925). Från det provinsiella blev steget
kort för J. till de under 1920-talet framväxande
antidemokratiska nationalistiska strömningarna i
Tyskland, vilket han visade i prosaböckerna
”Wis-sen und Gewissen” (1924) och ”Ich glaube”
(1928). I skådespelet ”Thomas Paine” (1927)
lov-prisade han den hänsynslösa offerviljan i
fosterlandets tjänst. I romanen ”So gehen sie hin”
(1930) skildrade han adelns undergång inför den
nya tiden. Som en av nationalsocialismens
ledande skriftställare framstod han efter dramat
”Schla-geter” (1933), där han hyllade den nazistiske
sabotören som en frihetshjälte och martyr. Han
bekräftade sin anslutning till den nya regimen
i essäsaml. ”Standpunkt und Fortschritt” (1933)
och reseboken ”Maske und Gesicht. Reise eines
Nationalsozialisten von Deutschland nach
Deutsch-land” (1935), där han bl.a. skildrade besök i de tre
nordiska huvudstäderna. Samtidigt som
Hitler-regi-men visade honom skilda prov på erkänsla — han
blev preussiskt statsråd och president i
Reichschrift-tumskammer och Deutsche Akademie der Dichtung
—, upphörde J. att vara litterärt produktiv. E.
Joh. Upp., förk. för Johannes uppenbarelse
(Uppenbarelseboken).
Joinville [zpäDvill’], stad i Santa Catharina i
Brasilien; 45,932 inv. (1936).
de Joinville [da zpäwill’], Jean, fransk
historieskrivare (d. 1317), var son till sire Simon de
Joinville och uppfostrades vid det grevliga hovet
i Champagne, där han tillägnade sig tidens högsta
bildning. 1248 slöt sig J. till Ludvig den heliges
korståg. Han förenade sig med konungen på
Cypern, där en personlig vänskap snart synes ha
förbundit Ludvig och honom. J. deltog i tåget till
Egypten, tillfångatogs vid Mansourah och frigavs
jämte konungen och övriga korsriddare. J. blev
under Filip III guvernör över Champagne men
råkade i onåd och tillhörde oppositionen under
Filip den sköne. Sin berömmelse har J. nått som
historieskrivare. Hans memoarer är den
grundläggande skildringen för vår kännedom om Ludvig
den heliges tid. J. framstår här som en älskvärd
och livfull berättare, helt fången i riddarväsendets
anda. E.Lö.
Joinville [zpä^vill’], F r a n q o i s Ferdinand
Philippe Louis Marie d’Orléans, prins av J., fransk
sjömilitär, konung Ludvig Filips 3:e son (1818—
1900), officer vid flottan 1836, viceamiral 1845. J.
deltog i expeditionen mot Mexico 1838 och
hemförde 1840 som fartygschef Napoleons stoft till
Frankrike. Vid revolutionsutbrottet 1848 begav
sig J. till England och 1861 till Amerika, där han
deltog i inbördeskriget uti McClellans stab. Då
vid fransk-tyska krigets utbrott 1870 hans begäran
om inträde i franska armén avslogs, inträdde han
i denna under falskt namn och utmärkte sig i
Loirearmén men häktades på Gambettas
befallning 1871 och utvisades. Sedan utvisningsdekretet
upphävts s.å., återvände J. till Frankrike och var
till 1875 medl. av nationalförsamlingen. [E.BslB.
Joinville-le-Pont [zQäovilF-lo-pål)’], förort till
Paris vid Marne, s.ö. om Bois de Vincennes, sedan
1852 säte för franska arméns gymnastikskola,
vilken sedermera ombildats till högsk. för fysisk
fostran. Från början verkade vid J. tvenne
lä-jungar till Amoros*, varför gymnastikutbildningen
här alltid varit starkt amorosbetonad, t.o.m.
under den korta period i början av 1900-talet, då den
lingska gymnastiken syntes vinna terräng i
Frankrike, och under det nuv. systemet (Técole frangaise),
infört av fysiologen Demény*. Vid J. har sedan
länge eftersträvats samarbete med läkare och
fysiologer, och redan före 1920 fanns här ett ganska
omfattande fysiologiskt laboratorium. Högsk. är
i utlandet mest bekant för sin fäktskola, där många
svenska officerare erhållit fäktutbildning. För att
bli maltre d’armes fordras en fysiskt krävande
3-årig utbildning, och många instruktörer härifrån ha
verkat över hela världen. O.Kgh.
Jojaki’m, konung i Juda (609—598 f.Kr.), hette
tidigare E 1 j a k i m. J:s avfall från Nebukadnessar
förorsakade dennes strafftåg mot Jerusalem. Före
Nebukadnessars ankomst dog J. (2 Kon. 23:34 ff.).
Jojaki’n el. J e k o n j a el. K o n j a, Jojakims
son och efterträdare som konung i Juda, regerade
3 mån., varefter Jerusalem erövrades av
Nebukadnessar och J. jämte de förnämsta fördes i
fångenskap (2 Kon. 24:8 ff.).
Jojkning (lapska juoikat, att jojka), primitivt
lapskt sångsätt, ofta förorsakat av en plötslig
sinnesförnimmelse och bestående i ett slags melodiös
skandering av en mer el. mindre inspirerad text
el. betydelselösa men karakteristiska stavelser,
nästan alltid beledsagade av talande åtbörder.
Melodierna, rikt utsmyckade med bl.a. glidtoner och
rytmiskt mångskiftande, bestå mestadels blott av
en el. ett par takter, vilka ideligen upprepas. —
Litt.: K. Tirén, ”Om j. och vuolleh” (i
”Jämtländska studier. Festskrift till E. Festin”, 1928), ”Die
lappische Volksmusik” (1942); A. Launis,
”Lap-pische Juoigos-Melodien” (1908). G.M.
Jojo (amer.-eng. yo-yo, av fra. joujou, leksak),
leksak, bestående av en platt trissa av trä, ibland
bleck (förr även ben) med en djup skåra runt om.
I skåran löper ett upplindat snöre, varmed man
sätter trissan i rotation. J. var känd redan under
— 43 —
— 44 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
