Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jolin, 1. Johan - Jolin, 2. Severin - Jolin, 3. Ellen - Jolin, 4. Einar - Joliot, Frédéric - Jolivet, Alfred - Joll, jolle (julle)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOLL
patos (”Barnhusbarnen”, 1849), än gjorde han
försök i den efterromantiska historiegenren
(”Ung-Hanses dotter”, 1860). Sin största popularitet
vann han dock som förf, av vaudeviller,
lustspel och tillfällighetsstycken, där hans
fabule-ringsförmåga och glättiga kupletthumör kom till
sin rätt. Alster sådana som ”En man af verld
och en man af värde” (1846) och ”Friaren från
Vermland” (1864) ha ett visst tidstypiskt intresse.
Till tidens kalender- och följetongslitteratur
lämnade han flitigt bidrag under sign. ”Jo.Jo”. J:s
"Skrifter” ha utgivits i 3 serier och upplevt flera
uppl. — Litt.: Minnesteckning av H. Wieselgren
i ”Skrifter”; Ellen Jolin, ”J. J. och hans vänner”
(1913). G.Am.
2) S e v e r i n J., den föreg:s son, kemist (1852
—1919), doc. i kemi vid univ. i Uppsala 1875, med.
dr 1888, s.å. e.o. prof, i kemi och farmaci vid
Karolinska inst., led. av farmakopékommittén 1894 och
Farmaceutiska inst:s styrelse 1902. J. var Sveriges
ombud vid den internationella kongressen i Bryssel
1902 ang. enhetlighet i sammansättningen av
häftigt verkande medel. J. utgav flera skrifter rörande
medicinska och till farmacien hörande ämnen.
3) Helena (Ellen) Maria J., den föreg:s
syster, målarinna och författarinna (1854—1939),
utförde landskap, mestadels i akvarell, samt
arkitekturbilder från olika delar av Europa och från
Orienten. J. utgav ”Från studiefärder i
Medelhafs-länder” (1911) och ”J. Jolin och hans vänner”
(1913).
4) Johan Einar J., son till J.2), målare (f.
7/s 1890), tillhör den expressionistiska
genom-brottsgenerationen i Sverige. J. begav sig efter
utbildning vid Konstnärsförbundets skola till
Paris 1908, där han studerade vid Académie Matisse.
Återvänd till Sverige 1914 har han senare
företagit ett flertal utlandsresor, främst till Venedig
E. Jolin: The dansant, Royal, 1931. Privat ägo.
Se även bilder å pl. vid sp. 17.
och Nordafrika. J.
har under intryck av
Matisse och
östasiatisk konst utbildat en
ytdekorativ stil med
elegant linjeföring och
ljus, ofta tunn
färgskala. Som ett
medvetet artistiskt inslag
kan man betrakta det
naivistiska draget i
J :s tidigare produktion
(t.ex. ”Slädåkning över
Djurgårdsbron”). En
saklig stramhet för-
nimmes såväl i hans tidigare porträtt som i hans
Stockholms-utsikter (t.ex. ”Utsikt från
Skeppsholmen mot söder”). I J:s produktion från 1930
—40-talen dominera eleganta porträtt (t.ex. av
Inga Tidblad) samt stilleben med östasiatiska
konstföremål. J. har utställt med
konstnärsgrup-pen Falangen och är företrädd i Nationalmuseum
samt Göteborgs och Malmö museer. — Litt.: N.
Palmgren, ”E. J.” (1947). K.Re.
Joliot [zåljå’], F r é d é r i c, fransk fysiker (f.
1900), assistent hos Mme Marie Curie, fil. dr i
Paris 1930, prof, i fysik där 1937. J. blev 1944
generaldir. för Centre national de la recherche
scientifique och är
sedan 1946 chef för det
franska
atomenergiprojektet. J. har vid
radiuminst. i Paris
bedrivit omfattande
undersökningar över
problem på
radioaktivitetens område, under
senare år tills, med sin
maka Irène
Curie-Jo-liot (se Curie 3). Bland
hans arbeten märkas
undersökningar över
fotonernas
materiali-sation och över posi-
tronernas sönderfall. Den av makarna gemensamt
gjorda upptäckten av den konstgjorda
radioaktiviteten belönades 1935 med Nobelpriset i kemi.
J. har även studerat klyvningsfenomenet vid
uran-och toriumkärnor, som bestrålats med neutroner.
Makarna ha gemensamt utg. ”L’électron positif”
(1934). Re-
Jolivet [zålivä’], Alfred, fransk
litteraturhistoriker (f. 1885), föreläste över fransk litteratur
vid univ. i Oslo 1912—14, prof, i tyska i Alger
1924, doc. i nordiska språk vid Sorbonne 1930,
prof, där 1932 och chef för inst. för skandinaviska
studier. J., som blev fil. dr 1922 med avh.
”Wilhelm Heinse, sa vie et son æuvre jusqu’en 1787”.
specialiserade sig sedermera på studiet av nordisk
litteratur och har bl.a. publicerat en större
strind-bergsstudie, ”Le théåtre de Strindberg” (1931).
Under 2:a världskriget : pelade han en aktiv roll
i den franska motståndsrörelsen. E.
Joll, jolle (jul le*), liten båt, 2—5 m lång,
den minsta av ett fartygs båtar; för jakter
erforderlig för kommunikation med land. Enklaste slag
av j. är den s.k. prammen (eg. norsk benämning).
— 49 —
— 50 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
