Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonbytare, jonutbytare - Jonbytesfilter - Jondal, Bo - Jón Egilsson - Joner, jonier (folk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONER
sakl. för avhärdning av vatten. De organiska j.
som även kallas organoliter, äro syntetiska
produkter av konsthartsnatur. De ha visat sig
överlägsna de oorganiska j. genom större
kapacitet, god mekanisk hållfasthet på gr. av sin
elastiska struktur, god kemisk motståndskraft och
därmed sammanhängande funktionsduglighet vid
alla vätejonkoncentrationer och i olika organiska
lösningsmedel. Vidare kan man tillverka dyl.
organiska j. alltefter behov för katjonbyte el.
an-jonbyte el. för speciella selektiva
utbytesförfa-randen. Sålunda kan man syntetiskt framställa
j. av typen fenol-formaldehydhartser och i dessa
införa katjon- el. anjonbytande grupper.
Katjon-bytare erhålles med grupper som —SO3H,
—COOH, —OH, —SH och anjonbytare med
—NH,, —NHR, —NR2, där R betyder en
alkyl-el. arylrest. Dyl. j. tillverkades av I. G.
Far-benindustrie med beteckningen wo f a ti t e r.
Kända amerikanska produkter äro d o w e x och
a m b e r 1 i t e. Formelmässigt kunna processerna
för jonbyte och regenerering av en j. återges på
följ, sätt, varvid j:s komplex betecknas med Z
och endast dess jonbytande grupp anges, i)
Kat-jonbytare: H2Z + CaSO4 = CaZ + H2SO4
(avlägsnande av Ca-joner ur vattenlösning);
regenerering: CaZ + 2HCI = H.,Z + CaCL. 2)
Anjonbytare: Z(OH)2 + H2SO4’= ZSO4 + 2H.O
(avlägsnande av SO4-joner ur vattenlösning);
regenerering: ZSO4 + 2NaOH = Z(OH), + Na2SO4.
Gäller det alltså, som i exemplet, att avlägsna
kalciumsulfat ur vatten, tar man först bort
kalciumjonerna med en katjonbytare och därefter
sulfatjonerna med en anjonbytare. Katjonbytaren
regenereras genom saltsyra och anjonbytaren
genom natronlut. — Utbytesprocessen kan ske
statiskt el. dynamiskt. Den första metoden
användes ofta i laboratorieskala. Man skakar en
viss mängd j. med en viss lösningsmängd i en
flaska och filtrerar efter en viss erforderlig
kontakttid. I tekniken arbetar man i regel dynamiskt.
Lösningen får rinna ned genom j., som befinner
sig i en cylindrisk behållare, och nedtill
avtappas den permuterade lösningen, så länge som
kontrollen visar, att utbytet är tillfredsställande.
I andra steget spolas rent vatten (el.
lösningsmedel) genom behållaren i motsatt riktning.
Därefter låter man i tredje steget regenereringslösning
och i fjärde steget rent vatten (el. lösningsmedel)
rinna ned gencm j., varefter hela processen kan
börjas ånyo. — Största användningen ha j. fått
för vattenrening. Vid avhärdning av
vatten (jfr Hårdhet hos vatten) användas
zeo-liter el. organoliter. Med
utbyteskoeffi-cient menas den mängd CaO, uttryckt i
procent, som j. kan ta upp, intill dess filtratet
börjar överstiga 0,1 °dH. Utbyteskoefficienten är
beroende av den specifika belastningen av det
med j. fyllda filtret och sjunker vid stigande
filtreringshastighet. Avsaltning av
havsvatten har under 2:a världskriget fått stor betydelse.
Flygarna voro för nödlandning på havet
utrustade med en lätt apparatur, innehållande j., för
beredning av dricksvatten. J. var en silverzeolit
(silveraluminiumsilikat), som avlägsnade såväl
anjoner som katjoner (natriumklorid,
kalcium-klorid, magnesiumklorid) genom att byta ut
katjonerna och samtidigt bilda olösliga salter av
anjonerna. Koksalt avlägsnas t.ex. enl. formeln:
Ag2Z + 2NaCl = Na2Z + 2AgCl. För att förhöja
effekten tillsattes även silveroxid Ag,O och
ba-riumhydroxid Ba(OH)2, vilka på rent kemisk väg
fällde klorid- och sulfatjoner. Hela massan av j.
och kemikalier samt aktivt kol, för att avlägsna
smak- och luktämnen, pressades till briketter,
och det hela inlades i en liten behållare, i
vilken sjövattnet kunde filtreras genom massan. I
sockerindustrien användas j. för att ur
sockerlösningarna avlägsna kalcium- och
alkali-salter, vilka fördröja sockrets kristallisation. Ur
lösningar, som innehålla flera metallkatjoner,
kunna desamma skiljas med hjälp av j. Sålunda
har man i USA vid arbetena med
atomsprängningen använt j. för att separera uranets olika
spjälkningsprodukter, varvid jonbyte kombineras
med kromatografisk eluering. I den analytiska
kemien användas j. för att byta ut en jon mot
en annan, som är lätt att filtrera, t.ex. vätejon,
enl. metoder, utarbetade av svenskarna O.
Samuelson och L. Wiklander. Tyskarna använde
under 2:a världskriget j. för att framställa
kalcium-permanganat för raketdrivmedel ur
kaliumper-manganat. — Åkerjorden är en naturlig j.
Gödningsämnenas katjoner och anjoner övergå till
jorden och därifrån till växterna genom
jonbytesprocesser. Allt flera användningsområden för
j. upptäckas alltjämt. Jonbyte har i den kemiska
tekniken blivit en vanlig arbetsoperation, som
kan jämställas med destillation el. filtrering. —
Litt.: ”lon exchange, theory and application”, utg.
av F. C. Nachod (1949). El.
Jonbytesfilter, filter, innehållande en
jonbytes-substans (se Jonbytare) och avsett huvudsaki.
för mjukgöring av vatten (för matlagning,
tvättning, ångpannedrift o.s.v.).
Jondal, B o Eskil, kommunaltekniker (f. 8A
1900), examinerad från Tekniska högsk:s avd. för
väg- och vattenbyggnad 1924. Efter anställning
vid Kreüger & Tolls byggnadsarbeten 1924 samt
vid ett antal enskilda kraftverksbyggen i Sverige
blev J. 1932 ingenjör vid Stockholms stads
gatukontor och är sedan 1937 chef för kontorets
ny-byggnadsavd. Han har varit ledare för bl.a.
tunnelbanebygget Skanstull—Slussen (1933—36),
för arbetena med Västerbrons tillfarter,
Skans-tullsbron, allmänna skyddsrummen m.m. och har
numera den nya tunnelbanan under Norrmalm
som främsta arbetsuppgift. A.Lg.
Jon Egilsson, isländsk präst och historiker
(1548—o. 1634). Präst i Hrepohölar 1571—1608
levde J. sina sista år hos biskopen i Skålholt,
Oddr Einarsson. Här avskrev han en del äldre
historiska skrifter och fullbordade sina
”Biskupa-annålar”, en krönika om biskoparna av Skålholt
till 1587 (utg. i ”Safn til sögu Islands”, 1, 1856).
Joner, j o n i e r, namn på en gammalgrekisk
folkstam, enl. den vanliga uppfattningen den
första av de till Grekland invandrade stammarna.
Dialektrester i grekiskan ge vid handen, att j.
utgjort det äldsta grekiska befolkningsskiktet i
Beotien och större delen av Peloponnesos. I
historisk tid innehade de Ättika, Eubea, de flesta
Kykladerna, Chios, Samos samt mell. delen av
Mindre Asiens v. kustland, Jonien i egentlig me-
— 57 —
- 58 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
