Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Magni - Jonason och Jonasson - Jonason, Aron - Jonason, David - Jonasson, Olof (geograf) - Jonason, Olov (författare) - Jonatan - Jon Blund (Joga Blund) - Jonbytare, jonutbytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONAS MAGNI
Jonas Magni, biskop (1583—1651), mag. i
Wit-tenberg 1610, prof, i etik i Uppsala 1614, teol.
prof. 1624, teol. dr 1640, biskop i Skara 1641. J.
pläderade i sin akademiska undervisning för den
aristoteliska filosofiens användning inom luthersk
teologi, råkade därigenom i bitter fejd med den
ramistiske Laurentius Paulinus Gothus men
kunde slutl. se sin åsikt segra. 1641 utverkade han,
att domkyrkoskolan i Skara utbyggdes till
fullständigt gymnasium.
Jonason och Jonasson. Dessa uppslagsord ha
sammanförts till e n artikelserie.
Jonason, Aron, journalist, fotograf (1838—
1914). Efter examen vid Chalmerska slöjdskolan
i Göteborg 1857 medarbetade J. först i
skämtpressen i födelsestaden Göteborg och i Stockholm, var
1859—96 medarbetare i ”Göteborgs-posten”, från
1896 i ”Morgon-posten”, från 1907 i ”Göteborgs
morgonpost”. J., som var utbildad fotograf,
innehade 1864—67 och från 1879 tiU sin död en
fotografiateljé. Som journalist sysslade han främst
med lokalmaterialet, som han gärna behandlade
i en personligt hållen kåsörstil, främst
kännetecknad av ordlekar, vanl. rätt enkla men stundom
icke utan fyndighet. Han gjorde sig tidigt känd
för muntliga svar i samma stil
(”göteborgs-vitsar”). Som medl. av hemstadens
ordenssällskap, främst Göta Par Bricole, blev han uppskattad
för sina årsrevyer och tillfällighetsdikter. Han
spelade under Oskar II:s tid en livligt
uppmärksammad roll som nöjesarrangör i badorten
Marstrand, uppskattad av monarken, som gärna hade
honom i sin närhet. J :s fotografiska bilder från
livet i Marstrand äro publ. i hans bok
”Drott-minnen från Marstrand (1887—1907)” (1908) samt
i M. Lehman, ”Kungasäsonger i Marstrand” (1931),
”Från gamle kungens tid”, utg. av A. Lewenhaupt
(1939), och C. Krantz, ”Människor i sommarstad”
(1945). J- utgav bl.a. ”Göteborgsluft” (1906). —
Litt.: C. R. A. Fredberg, ”A. J. och
göteborgs-vitsen” (1915). E.
Jonason, Axel David, journalist (f. 16/s 1894),
fil. kand, i Uppsala 1916, anställd i ”Dagens
nyheter” s.å., chef för dess sportred. 1920—46,
chefred. i Förlags-ab. Sohlman & co., Stockholm,
1946. J., som själv varit aktiv idrottsman som
fotbolls- och tennisspelare, är en av Sveriges
främsta sportjournalister (pseud. M r Jones).
Han har tagit initiativet till bl.a. stadslöpningen
i Stockholm, sexdagarsloppet på cykel,
läroverks-turneringarna i bandy och fotboll och
simborgar-märket. Han har utg. bl.a. ”Svensk fotboll” (1917),
”Flygfolk” (1918), ”Berättelse över Olympiska
spelen 1932” (1932; jämte E. Bergvall),
”Igloois-men" (1934), ”Tretton i fjällen” (1936),
”Sommar-Olympia” (s.å.), ”Vinter-Olympia” (s.å.), ”Igloo i
storm” (1938) och ”En expedition till” (i94°)- E.
Jonasson, Olof Georg, geograf (f. 22/i 1894),
vistades 1924—26 i Nordamerika och var 1925—
26 bitr. prof, vid Clark Univ. i Worcester, USA,
där han sistn. år blev dr phil. Vid Handelshögsk.
i Stockholm blev J. 1926 doc. i råproduktlära och
var 1928—34 tf. prof, där i ekonomisk geografi
och råproduktlära, 1935—37 i geografi med
han-delsgeografi vid Göteborgs högsk. 1939 kallades
J. till prof, i ekonomisk geografi med råprodukt-
— 55 —
lära vid Handelshögsk. i Göteborg. Bland hans
skrifter märkas ”The agricultural regions of
Europé” (dr-avh., i ”Economic Geography”, 1925
—26), ”Ekonomisk geografi med varukännedom”
(1929, 7 uppl. 1946), ”Kaffet och kaffeländerna”
(1932), ”Stockholms
varutrafik med in- och
utlandet” (i
”Stads-kollegiets utlåtanden
och memorial”, 1934),
”Jordbruksatlas över
Sverige” (1937; tills,
med H. Höijer &
T. Björkman), ”Den
svenska
världssjöfar-ten” (1943),
”Göteborgs handel och
industri” (i ”Svenska
’stadsmonografier.
Göteborg”, 1948) och
”Befolkningen och
nä
ringslivet i Mellansverige inom GDG:s
trafikområde” (i ”Trafikförvaltningarna
Göteborg—Stockholm—Gävle och Göteborg—Dalarne—Gävle ...
minnesskrift”, 1949). P-
Jonason, Bengt Emil Olov, författare (f. 12/s
1919). J. har verkat som översättare av nyare
amerikansk skönlitteratur och förf, av noveller,
av vilka några föreligga i boken ”Parabellum”
(1943), som ger bilder ur svenskt militärliv under
2:a världskriget och J:s barndom, ett av de mest
uppmärksammade verken i fyrtiotalisternas prosa.
Jo’natan. 1) J., Sauls son, Davids vän, sökte
förgäves medla mellan fadern och vännen (1 Sam.
20), stupade på Gilboa berg, vilken händelse
be-sjunges i 2 Sam. 1:19—27, som senare tillskrivits
David. — 2) J., Mattatias’ son, se Mackabéer.
Jon Blund (i dial. även Joga Blund), ett
diktat väsen, som för barnen framställes som
upphov till sömnlust el. sömn; hos oss omtalad åtm.
i slutet av 1600-talet. I Danmark i stället Ole
Luköje, i Holland Klaas Vaak (till vaak,
sömnaktig-het), i Finland bl.a. Nukku-Matti, d.v.s.
”Sömn-Mats”, o.s.v.
Jonbytare, jonutbytare, fasta ämnen med
stor aktiv yta, olösliga i vatten och med
förmåga att byta ut katjoner (katjonbytare,
basutbytare) el. anjoner (a n j o n b y t a r e)
av i vattenlösning dissocierade salter mot katjoner
el. anjoner, som de själva avge. Utmärkande
för j. är, att de arbeta bäst i små
koncentrationer. Karakteristiskt är också, att de kunna
re-genereras, när utbytesförmågan avtagit, genom att
ett omvänt jonbyfe kan åstadkommas med
lämpliga lösningar. — J. äro dels oorganiska, dels
organiska ämnen. De först använda j. voro
zeo-1 i t e r n a, syntetiskt av aluminiumföreningar och
natriumsilikat framställda silikat i gelform el.
särsk. behandlade naturliga produkter som
glau-k o n i t e r och bentoniter (se även Permutit).
Dessa oorganiska j. hade begränsat
användningsområde. De äro ej beständiga i sur lösning,
deras struktur förstöres småningom genom de
under utbytes- och regenereringsprocesserna
skeende svällningarna och sammandragningarna, och
det bildade stoftet täpper till de för utbytet
viktiga, fina kanalerna. Dessa j. användas huvud-
— 56 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
