Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonson, Sven - Jonson, Björn - Jonsson, Folke - Jonsson, Thorsten - Jónsson, Arngrímur - Jonson, Ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONSON
de inriktade på ett abstrakt postkubistiskt måleri.
Liksom Erik Olson inspirerades J. av F. Leger
och av puristiska idéer. J. anslöt sig vid
1930-talets mitt till surrealismen. Redan i hans
målningar från denna tid märktes en förkärlek för
stränga vertikaler, bågar och portaler, ofta
ställda i kontrast till en ödslig slätt och
mikroskopiskt små människor (”Portalerna”, 1938).
Portalmotivet fortsatte att intressera J., och efter
en lyrisk period vid 1940-talets början har det, nu
utvecklat till att omfatta kyrkointeriörens hela
register av valv- och pelarformer, helt satt sin
prägel på hans måleri. Hans färg är i de
senare arbetena strängt byggd på valörspelet
mellan vitgrått ljus och blå skuggor. Genom en
brytning av dessa ljusplan har han i sina
målningar skapat en dynamiskt flätad rumsbild. —
J. är representerad bl.a. i Nationalmuseum,
Göteborgs museum och Malmö museum. — Litt.: F.
Holmér m.fl., ”Halmstadgruppen” (1947). K.Re.
Jonson, Björn Emil, tecknare, grafiker (f.
2% 1903). Efter genomgången folkskola försörjde
sig J. som verkstadsarbetare men skaffade sig på
fritid en gedigen skolning som tecknare och
sedan också som grafiker, först genom aftonkurser
på Tekniska skolan 1916—18, sedan genom att
rita kroki på Berggrens målarskola 1920—22 och
slutl. genom att 1939 följa undervisningen vid
Konstakad:s grafikskola. 1940 övergick han till
att helt ägna sig åt grafiken. J. hämtar sina motiv
företrädesvis från arbetarkvarteren i Stockholms
utkanter, där han skildrar bostadskasernernas kala
arkitektur i en lätt kubistisk form i litografi el.
mjuk blyerts. Utmärkande är ofta ett spel av
Björn Jonson: Kiosken. Litografi 1944.
proportioner, där den lilla människan ställes i
kontrast till husens el. den omgivande naturens
väldighet. J:s stil är rik på nyanser men
övervägande hållen i sobra grå toner, där
litograf-kritans el. blyertsens korniga struktur utnyttjas,
formatet hålles ofta förhållandevis stort. Av
illustrationer, som J. har utfört, märkas framför
allt de till E. Asklunds ”Fattigkrans” (1943),
antologien ”The Englishman’s poetry”, utg. av
Caro-lyn Hannay-King (1945) och T. Andræs ”Fader
vår” (s.å.) — J. är representerad i
Nationalmuseum, Stockholms stadsmuseum och Göteborgs
museum. S.Sm.
Jonsson, Folke Henry, operasångare, baryton
(f. 9/e 1904), fick sin utbildning hos S. Lizell, J.
Forsell och I. v. Delwig. Efter studier i
Tyskland engagerades han 1937 vid Kungl. teatern,
sedan han debuterat bl.a. som Daland i
”Flygande holländaren”. Bland hans roller må
nämnas Plumkett i ”Martha”, Pietro i ”Simone
Boc-canegra”, Lothario i ”Mignon”, Leporello i ”Don
Juan”, Lantgreven i ”Tannhäuser”, Pogner i
”Mäs-tersångarna”, Vandraren i ”Siegfried” och
Stor-inkvisitorn i ”Don Carlos”. Han har också
medverkat som solist vid oratorieframföranden. Å.D.
Jonsson, Thorsten Georg, författare (f. 25/4
1910). J. föddes i Nordmaling, Västerbotten, och
blev fil. kand, vid Stockholms högsk. 1932,
varpå han medarbetade i ”Umebladet” 1933—35 och
i ”Bonniers konversationslexikon” 1938—42. 1943
—46 vistades J. i USA som ”Dagens nyheter”s
New York-korrespondent och har sedan dess
varit fast knuten till denna tidn. som chef för
dess kulturavd. J. debuterade med diktsaml.
”Utflykt” (1933), men varken denna el. den därpå
följande ”Som ett träd” (1938) väckte någon större
uppmärksamhet. Novellsaml. ”Som det brukar
vara” (1939) och ”Fly till vatten och morgon”
(1941) markera J :s genombrott. Dessa noveller,
ofta behandlande människor på kant med
samhället, äro, i synnerhet i den senare saml., litterärt
högstående social- och kriminalreportage. Rent
stilistiskt finner man här, utan att J. förfaller
till epigonism, J. M. Cains och Hemingways
sammanpressade, antydande prosa och Faulkners ”inre
monolog”, kongenialt överflyttad till svenskt
vardagsspråk. Dessa böcker äro ett av de viktigaste
incitamenten för 1940-talets svenska berättande
prosa. Med romanen ”Konvoj” (1947) nådde J. den
stora publiken utan att ge avkall på sin formella
särart. J. är en av Sveriges främsta kritiker med
mindre vanlig kännedom om engelsk och
amerikansk litteratur, och hans insats som introduktör
i essäsaml. ”Sex amerikaner” (1942) och ”Sidor av
Amerika; intryck och resonemang” (1946) är av
väsentlig betydelse. J. har vidare utg.
Verdandi-häftena ”Stor-Norrland och litteraturen” (1938)
och ”Martin Koch” (1941). J:s eminenta förmåga
som översättare, som burit frukt i en rad
tolkningar av moderna amerikanska förf., når sitt
kanske finaste uttryck i en antologi negerlyrik,
”Mörk sång” (1949). L.E.H.
Jönsson [jau’n-], Arngrimu r, isländsk lärd,
se Vidalfn.
Jonson [jånsn], Ben, engelsk författare (1573
—1637), en av de mest betydande bland
Shakespea-res samtida på dramatikens område. Född i Lon-
— 73 —
— 74 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
