Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonson, Ben - Jónsson, Finnur (kyrkohistoriker) - Jónsson, Finnur (filolog) - Jónsson, Einar - Jónson, Ásgrimur - Jonsson, Tor - Jonsson - Jonstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONSON
don av
hantverkarfa-milj erhöll J. en god
skoluppfostran, rymde
från ett försök att göra
honom till
murarlär-ling och tjänade som
soldat mot
spanjorerna i Holland,
återvände snart hem för att
syssla med dramatik
och ägna sig åt
oroligt författarliv samt
dömdes 1598 till
döden efter att ha
stuckit ned en
skådespe
lare i duell men benådades med
brännmärkning. Han var känd för sin grälsjuka och sin
stora lärdom och blev efter hand en
dominerande gestalt bland sina litterära samtida; han
hörde till Shakespeares närmaste vänner och
hyllade på äldre dagar dennes minne i ett ryktbart
poem; 1618 blev han po^ta laurea’tus. Hans
produktion omfattar lyriska stycken av stor skönhet
samt en volym essäistisk prosa men är framför
allt dramatisk; redan 1598 vann han berömmelse
med skådespelet ”Every man in his humour”, bland
vars karikerade typer den skälvande harkranken
Bobadil blivit odödlig. Bland hans tragedier, där
hans behandling av blankversen ofta är mästerlig,
märkas romardramerna ”Sejanus” (1603) och
”Ca-tilina”; högst når han i de satiriserande dramerna
”Volpone”, ”The silent woman” och ”The
alche-mist”, tillkomna under åren o. 1605. Han skrev
dessutom ett 40-tal maskspel, en på hans tid särsk.
av hovet omtyckt form av dramatiskt
utstyrselstycke med musik, och åstadkom däri utmärkta
poetiska ting. Lika beundrad som fruktad av sin
samtid och enväldig smakdomare under sina
senare år råkade han efter sin död snart i skymundan,
och först på senare tid har hans rykte åter börjat
stiga. — Hans ”Works” finnas utg. av Gifford o.a.
— Litt.: J. Palmer, ”B. J.” (1934); A. King, ”The
language of satirized characters in poètaster”
(1941); G. Langenfelt, ”Brittiska brottstycken”
(i944)- F.G.B.
Jönsson [jåu’-], F i n n u r, isländsk
kyrkohisto-riker (1704—89), biskop i Skälholt 1734. J., som
gjorde en betydande insats för skolväsendets
utveckling, har framför allt gjort sig känd genom
sitt stora verk om Islands kyrkohistoria, ”Historia
ecclesiastica Islandiae” (4 bd, 1772—78).
Jönsson [jåu’-], F i n n u r, isländsk filolog
(1858—-1934), student i
Reykjavik 1878, fil. dr
1884, doc. i nordisk
filologi vid
Köpenhamns univ. 1887, prof.
1898—1928. J :s
alstring är synnerligen
omfångsrik. Bland
hans vetenskapliga
undersökningar må
nämnas ”Kritiske
Studier over . . .
Skjalde-kvad” (1884), ”De
ældste skjalde og
de-res kvad” (i ”Aar-
böger for nordisk Oldkyndighed”, 1895), där han
gentemot S. Bugge framgångsrikt försvarade de
äldsta skaldedikternas äkthet, ”Det norsk-islandske
skjaldesprog” (1901), ”Norsk-islandske kultur- og
sprogforhold i 9. og 10. årh.” (1921). Främst var
han emellertid textutgivare. Bland de otaliga texter
han utgav i diplomatariska, kritiska el. populära
uppl., äro Egilssagan, Eddorna, Heimskringla,
Nialssagan, Eirspennill, ”Rimnasafn” o.s.v.
Grundläggande genom sammanförandet av ett stort, spritt
material är hans eljest med skäl starkt kritiserade
samlade uppl. av all bevarad skaldediktning: ”Den
norsk-islandske skjaldedigtning” (1908—15).
Frukter av denna intima förtrogenhet med den gamla
litteraturen blevo dels den oumbärliga, ehuru torra
och idélösa handboken ”Den oldnorske og isländske
Litteraturs Historie” (3 bd, 1893—1902, 2 Udg.
1920—24), dels ordboksarbeten (nya, helt
omarbetade uppl. av S. Egilssons ”Lexicon poèticum”,
1913—16 och 1931; ”Ordbog til... Rimur”, 1926
—28). E.No.
Jonsson [jåu’-], Einar, isländsk bildhuggare
(f. 1874), utbildades i Köpenhamn och i utlandet
samt framträdde med fantasifulla, stundom
ytterligt uttrycksfulla kompositioner, t.ex. ”Den
fredlöse”, ”Daggry” (1907). J. har på Island
skulpterat flera monument, statyer och byster. I
Reykjavik är ett särskilt museum upprättat för J:s
arbeten och modeller. Sina minnen utg. han i
”Myndir” (1925, med talrika avbildningar av hans
verk).
Jonson [jåu’-], Ä s g r i m u r, isländsk målare (f.
1876), studerade i Köpenhamn, Berlin, Dresden
och Rom samt blev efter återkomsten till Island
dess förste mera kände konstnär. Huvudsaki.
verksam som landskapsmålare har J. med
förkärlek ägnat sig åt att skildra den karga isländska
naturen (”Hekla”), som inspirerat honom till en
kraftig och hård färg- och formbehandling.
Jonsson, Tor, norsk författare (f. 1916). J.,
som är en ättling till folk ur underklassen på
den norska landsbygden, husmennene, och vuxit
upp i Gudbrandsdalen, har i sin lyrik gjort sig
till språkrör för ”jordproletärerna” men har också
fint tolkat sin naturkänsla och sin socialt
betonade fosterlandskärlek, som fick näring under den
tyska ockupationen. J., som skriver på landsmål,
visade till en början beroende av O. Aukrust
men blev snabbt självständig, han använder
mästerligt den traditionella versformen, knappt och
kärvt på ett sätt, som kan erinra om A. överland.
J. har utg. diktsaml. ”Mogning i mörkret” (1943),
”Berg ved blått vatn” (1946) och ”Jarnnetter”
(1948). E-
Jonsson, se Jonson.
Jonstorp, socken i Luggude hd i Malmöhus län
och församling i Farhults och Jonstorps pastorat
i Luggude n. kontrakt av Lunds stift, vid
Skäl-derviken; 27,65 km2, därav 27,46 land; 1,472 inv.
(1949). J. är i stort sett slättbygd, med åkern
utgörande 87 °/o av landarealen, skogsmarken
endast 3 °/o. Handelsorten Tunneberga vid
kyrkbyn har 383 inv. (1946). Svanshalls och
Rekekrokens fisklägen ha tillsammans ett
20-tal yrkesfiskare. Under Krapperup lyda flera
egendomar. Vid stranden finnas märkliga
sten-åldersboplatser (se O. Lidén, ”Sydsvensk
stenål
— 75 —
— 76 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
