Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jooss, Kurt - Joossbaletten - Joost - Joos van Wassenhove - Joplin - Joppe - j:or - Jord - Jorda - Jordabalk, JB - Jordabrev - Jordaens, Jacob - Jordafång - Jordalkalier - Jordan (flod)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOOSSBALETTEN
han grundade de s.k. Folkwang-Schulen. 1930 blev
J:s dansensemble officiell balettkår vid operan i
Essen, och med denna deltog han 1932 i Paris i
den av svensken R. de Maré och Archives
inter-nationales de la danse anordnade internationella
danstävlingen, i vilken han vann 1 :a pris med
sitt dansdrama ”Gröna bordet”, en gripande och
satirisk skildring av i:a världskriget och
freds-konferensen i Versailles. Med denna balett vann
J. världsrykte, och fortfarande anses den
oöverträffad i hans produktion. S.å. lämnade J. operan
i Essen och grundade därefter Joossbaletten*.
1934 bosatte han sig i England. Hans produktion
omfattar såväl dansdramer med sociala och
politiska motiv som romantiska och burleska
baletter. Av hans mera berömda verk märkas
”Pan-dora”, ”Den förlorade sonen”, ”Pavane”, ”Ballad”,
”Storstaden”, ”Vårsaga”, ”Bal i gamla Wien”,
”Herrgårdsbjudning” (”Company at the Manor”)
och ”De sju hjältarna”. J:s system, som haft
avgörande betydelse för de flesta yngre
koreografer i den fria dansstilen, i Sverige bl.a. för
Birgit Cullberg och I. Cramér, bygger helt på
v. Labans system men har även tagit starka
intryck av klassisk baletteknik. B.Hgn.
Joossbaletten [jås-], en av Kurt Joos 1932
grundad balettensemble, som företog turnéer över
hela världen, till Stockholm 1934 (Kungl. teatern),
1936, 1937 och 1946. Dess främsta medl. voro
dansörerna och koreograferna Jooss, S. Leeder
och H. Zullig, dansöserna Elsa Kahl och
svenskan Ulla Söderbaum, kompositören F. A. Cohen
och målaren H. Hackroth. J., som blivit
förebilden till ett stort antal balettsällskap i Europa och
Amerika, upplöstes 1947.
Joost [jå’st], tyskt mansnamn, av Jost (lat.
Jo-dochus), franskt helgon från 600-talet.
Joos van Wassenhove [jå’s fann -hå’fa],
nederländsk målare, se Justus van Gent.
Joplin [Jåp’lin], stad i s.v. hörnet av Missouri,
USA; 37,144 inv. (1940). Centrum för bly- och
zinkgruvorna i s.v. Missouri och angränsande
delar av Kansas och Oklahoma.
Joppe [-å-], grekiska namnet på Jaffa.
j:or, förk. för junior.
Jord. 1) Geol., en lös, av organiska el.
oorganiska beståndsdelar sammansatt massa, som bildats
på jordens yta (se Jordarter och Jordmån).
Motsats: berg, berggrund.
2) Nationalek., sammanfattande benämning på
samtliga naturtillgångar, vilka tjäna som element i
produktionen, alltså åkerjord, skog, vattenkraft,
mineraltillgångar m.m. Termen infördes av de
klassiska nationalekonomerna, vilka räknade med
produktionsfaktorerna arbete, kapital och j. I
fråga om j:s avkastning se Jordränta.
Jorda, elektrotekn., se Jordning.
Jordabalk, förk. JB, den huvudavd. av Sveriges
rikes lag, som behandlar förvärv av rättigheter
till fast egendom samt det skydd dessa åtnjuta.
Benämningen j. användes redan i de svenska
me-deltidslagarna och har ärvts från dem. Av lagens
ursprungliga j. återstå nu endast mindre partier.
Större delen har omreglerats genom ny
lagstiftning, bl.a. 1875 års lagfarts- och
inteckningsför-ordningar och 1907 års lag om nyttjanderätt till
J. Jordaens: Självporträtt.
Kritteckning. Uffizierna,
Florens.
fast egendom. F.n. (1950) pågår en omarbetning
av j. i dess helhet, och 1947 framlades av
lagberedningen förslag till del 1 av den nya j. —
Se även Jordlagstiftning. K.
Jordabrev, äldre beteckning för köpebrev o.a.
åtkomsthandlingar till jord.
Jordaens [jårda’ns], Jacob, flamländsk
målare (1593—1678), utbildades under A. van Noort i
Antwerpen, till vars förnämsta målare — jämte
Rubcns och van Dyck
— han snart räknades.
J. blev den mest
typiske framställaren av den
flamländska
folkkaraktären, vare sig hans
bilder ha bibliska,
mytologiska el.
allegoriska ämnen el. avse
att vara direkta
”se-debilder”. J. målar i
stora, ofta nakna
figurer, särsk. svällande
kvinnokroppar liksom
Rubens, med vars
lysande färgkraft han
också tävlar och som
han i drastisk humor
men icke i rörlighet
överträffar. Den
be
hagligt rofyllda, sensuellt betonade tillvaron är
J :s område. Bland hans tidigare arbeten
märkas: ”Korsfästelsen” (1617, Paulskyrkan,
Antwerpen), ”Satyr bland bönder” (München och
Kassel), ”Allegori över fruktbarheten”
(Bryssel). Bland ämnen för genrebilder framställde
J. flera gånger (efter 1630) ”Bönskördens
kunga-fest” el. ”Kungen dricker” (Wien, Kassel, Paris
etc.) och ”Som de äldre sjunga, så skrika de unga”
(Antwerpen, Paris, Berlin etc.). Vidare må nämnas
utmärkta porträtt och gruppbilder, ss.
”Konstnären och hans familj” (Madrid) och ”Prins Fredrik
Henriks triumf” (1652, Haag), samt bland hans
sista tavlor ”Jesus bland de skriftlärde” (1663,
Mainz). I Nationalmuseum, Stockholm, finnas 4
tavlor av J., bland vilka den äldsta är ”Herdarnas
tillbedjan” (1618) och den mest berömda
”Kan-daules visar sin nakna gemål för Gyges”; på
öveds-kloster, Skåne, finnes ”Silenus omgiven av
backan-ter” (de fyra årstiderna) och i Kunstmuseet i
Köpenhamn flera bilder, bland dem ”Färjan till
Antwerpen” (från De Geerska samlingen å Finspång),
”Ymnighetshornet tillverkas” (signerad 1649) och
”Susanna och gubbarna” (1653). — Litt.: M.
Roo-ses, ”J:s Leben und Werke” (1906). E.W.
Jordafång, äldre uttryck för förvärv av
äganderätt till fastighet och de olika sätten härför: arv,
köp, byte, gåva etc. Laga fång.
Jordalkalier, se Jordartsmetaller.
Jorda’n (hebr. Jarden, arab. Nahr asch-ScharVa),
flod i Främre Asien, upprinner på v. sidan av
Hermon i s. Syrien med tre källfloder, som förena
sig n. om Bahret al-Hula (73 m ö.h.), den
nordligaste av de tre sjöarna i stora syriska gravsänkan,
som J. följer i hela sitt lopp. På den 16 km långa
sträckan från Bahret al-Hula till sjön Gennesaret
(208 m u.h.) bryter sig J. igenom en basalttröskel,
sänker sig 281 m och bildar därvid ett stort antal
— 79 —
— 80 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
