Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonstorp - Jontofores - Jonupptagning, saltupptagning - Jonutbytare - Jonventil - Jonzon, 1. Bror - Jonzon, 2. Bengt - Jooss, Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOOSS
der, belyst av fynden på boplatserna i J.”, 2 bd,
1938—40). Av den ursprungliga, romanska
kyrkan återstår efter flera om- och tillbyggnader ej
mycket. Det kraftiga gråstenstornet är från
1400-talet liksom stjärnvalven. Den för skånska
lantkyrkor unika altaruppsatsen i renässans är
daterad 1594; den rikt skulpterade och målade
predikstolen är från Kristian IV:s tid och ett
triumfkrucifix från 1400-talets senare hälft. — Socknen
har namn efter kyrkbyn. Det skrevs 1361
lons-torp. Beståndsdelarna äro gen. av mansnamnet
Jon, förk. av Johannes, och thorp, nybygge.
Namnet måste alltså härröra från kristen tid. Se J.
Sahlgren, ”Hälsingborgstraktens ortnamn” (i
”Hälsingborgs historia”, under red. av L. M.
Bååth, 1, 1925), sid. 139. P.;Er.
Jontofore’s (till jon och grek. feBein, bära,
överföra), införande av läkemedel genom hud el.
slemhinnor medelst elektrisk ström. Principen
för j. är, att människokroppen inkopplas i en
galvanisk strömkrets och att läkemedlet i
lösning placeras mellan huden och anoden el.
ka-toden, beroende på medlets art. Om t.ex. en
jodkaliumlösning placeras vid katoden, tänker
man sig, att jod i joniserad form från katoden
går in i kroppen, attraherat av den i detta fall
indifferenta anoden. Läkemedlen kunna i allm.
införas i kroppen på andra, enklare och
pålitligare vägar, och j. kommer därför åtm. i Sverige
sällan till användning. A.G.
Jonupptagning, saltupptagning, bot., den
process, vid vilken växterna hämta sin
mineralnäring från marken el. vattnen. J. sker hos högre
växter genom rötterna, framför allt i rothåren
närmast rotspetsarna, hos encelliga växter
(alger, svampar) genom hela cellytorna. De i
vattnet el. marklösningen förekommande salterna
äro lösta och som starka elektrolyter
dissocie-rade i joner, anjoner NO/, SO4", H2PO4’ och
katjoner K’, Ca”, Mg", NH4‘, Na" o.s.v., och i
denna form tagas ämnena upp. An- och katjoner
tagas upp oberoende av varandra och kunna
anrikas i växterna i betydligt högre (upp till 1,000
ggr) koncentration än i yttermediet, varigenom
växterna kunna tillgodogöra sig näringsämnen,
som förekomma endast i ringa mängder. J. har
vittgående kunnat förklaras som en
fysikaliskt-kemisk process, vilken dels regleras av jonernas
egenskaper, främst deras adsorption till
cellbeståndsdelar i växten, dels är förbunden med
fysiologiska omsättningar och knuten till andning*.
J. är till sin natur skild från den av cellernas
permeabilitet* betingade upptagningen av
odisso-cierade molekyler. I marken regleras j. även av
jonernas adsorption till kolloidala markpartiklar,
och det har även antagits, att j. ur marken icke
endast sker ur markvätskan utan även genom
kontakt mellan rötterna och markkolloiderna. Av
vikt är, att icke någon valförmåga finns hos
växterna, så att de skulle ta upp för utvecklingen
behövliga ämnen hellre än andra. Lättast
upptagas dock vissa viktiga näringsämnen, näml,
kalium, nitrat och ammonium, vilka bilda envärdiga
joner, medan två- el. flervärdiga joner av tunga
metaller upptagas långsamt. Anrikningen av
dessa gör, att de dock kunna orsaka
giftverkningar även vid ytterst ringa halt i yttermediet
(oligodynamiska verkningar), t.ex. föroreningar
av koppar i destillerat vatten. Betydliga
artskillnader föreligga, och bestämda joner lagras av
okänd anledning hos vissa växter, t.ex. aluminium
hos lummerväxter, kiselsyra hos fräkenväxter och
gräs, andra växter anrika jod (havsalger), selen el.
t.o.m. sällsynta jordartsmetaller. —
Utforskandet av lagarna för j. har stor betydelse även för
praktiska växtnäringsfrågor. Bm.
Jonutbytare, kem., se Jonbytare.
Jonventil, tekn., se Elektriska ventiler.
Jonzon. 1) Bror Alvar Samuel J., skolman
(f. 2O/io 1886), fil. dr i Uppsala 1930, lärare vid
Uppsala enskilda lärov. 1909—19, rektor där 1920
—32, extralärare vid Uppsala högre allm. lärov.
1913—16, adjunkt där 1916—32, undervisningsråd
1932—35, i:e folkskolinspektör i Stockholm 1935
—48. J. har varit flitigt verksam som pedagogisk
skriftställare, varvid han bl.a. företrätt åsikten,
att undervisningen inom rimliga gränser bör
formas av lärarens och barnens individualitet. Dessa
åsikter lät J. även komma till uttryck i 1940 års
skolutredning, där han var ordf, i folkskolavd.
J. har verkat inom ett flertal organisationer, bl.a.
som led. av direktionen för Gymnastiska
central-inst. 1939—41, ordf, i Pedagogiska sällskapet i
Stockholm 1936—39, ordf, i styrelsen för Barnens
dag i Stockholm 1941—44, led. av Nordiska
museets nämnd sedan 1935 och av styrelsen för
Statens polisskola sedan 1938. Mycket
musikintresserad har J. bl.a. tagit initiativ till inrättandet av
särskilda klasser för sångbegåvade barn samt har
varit ordf, i Uppsala studentkårs allmänna
sångförening 1929—33, är ordf, i Sveriges körförbund
sedan 1938, led. av Musikaliska akad. sedan 1940,
dess v. preses sedan 1943. E.Bng.
2) Bengt Ivar Johannes J., den föreg:s bror,
biskop (f. 19/2 1888), prästvigd 1915, teol. dr i
Uppsala 1935, ungdomssekr. hos Svenska kyrkans
diakonistyrelse 1918,
i:e sekr. 1920,
komminister i Gävle 1924,
kyrkoherde 1935, e.o.
hovpredikant 1934—43,
biskop i Luleå stift
1938; led. av
Kyrkomötet 1926, 1929, 1932,
1934 och 1936. J.,
som tillhör
ungkyrko-rörelsen, har intagit
en ledande ställning
särsk. i det kyrkliga
ungdomsarbetet. Bland
J :s skrifter märkes
”Studier i Paavo Ruot-
salainens fromhet” (dr-avh., 1935). [E.LtnlK.Gw.
Jooss [jås], Kurt, holländsk dansör och
koreograf (f. 1901), en av den s.k. fria dansens
främsta företrädare, studerade från 1920 i
Mann-heim för R. v. Laban, vars idéer han utvecklade
och förde vidare. Efter några år kom J. till
stadsteatern i Münster och började småningom
sätta upp egna baletter vid den av honom själv,
S. Leeder, F. A. Cohen m.fl. där bildade och
ledda Neue Tanzbühne, vilken även turnerade ett
par år i Tyskland. 1926—27 studerade J. i Paris
och Wien och återvände sedan till Tyskland, där
— 77 —
- 78 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
