Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDEN
Fig. 8.
löpa bergskedjorna i större el. mindre vinkel mot
kusten, och kontinentalplatån får större areal.
Fig. 9 visar en hypsografisk kurva, som
schematiskt återger höjd- och djupfördelningen
hos fastland och hav. Av de över havsytan
befintliga delarna av den fasta jordskorpan utgöras
29% av lågland (land under 200 mö.h.).
Kontinentalplatån är hela området över
Tab. 4. Medelavstånd till kust samt öars och halvöars
procentuella andel i kontinenternas areal.
[-Medelavstånd-]
{+Medelav-
stånd+} i km
öar och
halvöar i
°/o av ytan
Asien .............................. 780 24
Afrika ............................. 670 2,1
Nordamerika ........................ 47° 25
Sydamerika ......................... 550 i>i
Australien ......................... 350 19
Europa .........................I 340 35
—230 m, kulminationsområdet är den del
av jordytan, som ligger över 2,400 m ö.h.
Djuphavsområdet är området från —2,440 m och
nedåt, depressionsområdet intar djupen
under 6,000 m. Mellan de båda platåerna ligger
kontinentalbranten. Kontinentalblockens
undre gräns sättes vid —2,440 m. Utmed
kontinentalbranten gränsa oceanbäckenen till
kontinentalblocken, och branten översvämmas av
hydro-sfären liksom även området —230 m — o m av
kontinentalplatån (kontinentalshelfen). Shelfen
intar en yta av c:a 27,5 mill. km2 el. 7,6% av
hela havsytan. Kontinentalblocken höja sig brant
från de djupa oceanbottnarna. Detta är ett
viktigt drag i j:s ytgestaltning. Blocken utgöras av
tjockare plattor av lättare material,
oceanbottnarna av ett tyngre material, och
höjdfördel-ningen betingas av jämviktsförhållandena dem
emellan, isostasien. Något oegentligt kan sägas,
att kontinenterna flyta i oceanbottnarnas
specifikt tyngre material (jfr Isostasi). —
Kontinentalbranten kan undergå böjningsrörelser, och
kustzonen blir en labil företeelse över hela j. ej
endast som resultat av förändringar i hydrosfärens
el. havsbäckenens volym (eustatiska
strandförskjutningar) utan även orsakat av
höjnings-el. sänkningsrörelser i själva kontinentalbranten
(isostatiska rörelser). Samspelet mellan
dessa rörelsetyper blir ytterst komplicerat.
Jordskorpan utgöres av eruptivbergarter,
som delvis omvandlats genom värme- och
tryckmetamorfos el. vittrat och bildat ett täcke av
sedimentbergarter på ytan. Eruptivbergarternas
kemiska medelsammansättning i procent på den del
av j:s yta, som är tillgänglig för observation,
jämförd med motsv. värden för Finlands urberg,
framgår av tab. 5.
Tab. 5. Jordskorpans kemiska sammansättning.
[-Éruptivberg-arternas-]
{+Éruptivberg- arternas+} medel sammansättning Jordskorpan i Finland (enl. Sederholm)
Syre (O)..............,. 46,1 47,8
Kisel (Si);;..J............. 27,7 25,8
Aluminium (Al) ............... 8,1 7,b
Järn (Fe) .................... 5,0 3,s
Kalcium (Ca) .................. 33 2,4
Magnesium (Mg) ............... 2,1 1,0
Natrium (Na) ................. 2,8 2,3
Kalium (K) ................ 2,8 3,0 I
Våra begrepp om j:s inre grunda sig i
mycket liten utsträckning på direkt iakttagelse.
Genom borrningar ha djup på över 5,000 m nåtts
(jfr Djupborrning), men materialet för våra
föreställningar om j:s inre måste vi hämta från de
seismiska vågorna, från jämförelser med olika
grundämnens täthet (spec. v.) och från
analogislut med funna meteorstenar och rester av
sprängda planeter i vårt solsystem. Våra åskådningar
om j :s inre kunna sammanfattas i tre punkter:
1) J. är inhomogen, dess djupare delar äro olika
ytan, och de olika skikten markeras av plötsliga
förändringar i de seismiska vågornas hastighet och
riktning, s.k. diskontinuitetsytor. 2) Någon
horisontell differentiering finns icke, frånsett vid ytan.
3) Den vertikala differentieringen är överallt på
j. lika (fig. 10). — Jordskorpan uppdelas
morfo-logiskt i kontinenter och oceanbottnar, vilka bilda
— 135 —
— 136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
