Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordfrågan - Jordfräs - Jordfärger - Jordfästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDFRÄS
person el. fideikommiss. Arrendeavtalet får för
sådana arrenden icke upprättas på kortare tid
än 5 år, och arrendatorn har i regel ovillkorlig
rätt till nytt arrendeavtal för varje ny
femårsperiod (optionsrätt). Däremot kunna
arrendevillkoren ändras. Optionsrätten får icke
utövas, om ägaren el. någon av hans närmaste
släktingar ämna överta jordbruket. I så fall
måste denne emellertid begära tillstånd hos a
r-rendenämnden i länet, om han inom 2 år
vill försälja el. inom 5 år på nytt vill utarrendera
sin egendom. Nämnderna, som i dessa delar
övertagit jordbrukskommissionernas uppgifter, ha
vidare att övervaka arrendelagens tillämpning
samt att på anmodan granska arrendeavtal och
meddela skiljedom. I de fall arrendatorn har
optionsrätt, har han även förköp srätt till
den arrenderade fastigheten, vilket innebär rätt
att lösa denna till det avtalade priset, om
ägaren skulle sälja den. Vidare ligger en betydande
byggnads- och reparationsskyldighet på
jordägaren. Bostadshuset måste uppfylla
hälsovårdsstadgans fordringar, och de för jordbruket
nödvändiga byggnaderna måste vara brukbara utan
ombyggnad el. andra än mindre reparationer.
Dessa bestämmelser äro tvingande, d.v.s. däremot
stridande förbehåll i avtalet är utan verkan mot
arrendatorn.
Med hänsyn till de förhållanden, som rådde
under 2:a världskriget, utfärdades en ny
van-hävdslag 1942, gällande under 5 år. Enl. denna
lag skall uppsikten utsträckas till alla jordbruk
med mer än 1 ha odlad jord, oberoende av vem
som äger el. brukar fastigheten. Jorden får enl.
lagen icke vanhävdas, så att dess avkastning
äventyras, ej heller få för jordbruket nödiga
byggnader bortföras el. lämnas utan underhåll.
Ansvaret för vanhävden åvilar brukaren.
Uppsikten utövades före V7 1948 av
jordbrukskom-missionerna*. Dessa hade att träffa avtal med
brukaren om vanhävdens avhjälpande. Till
vanhävd räknas icke åtgärder, som föranledas av en
omläggning av driften, ej heller nedläggande av
jordbruk på områden, som ej lämpa sig härför.
Om vanhävden är grov och det med hänsyn till
dess omfattning el. egendomens storlek synes
erforderligt, att den avhjälpes på annat sätt än
genom avtal med brukaren, kan egendomen
exproprieras enl. provisorisk lag av 1946 (1 e x
B o gesund). Härtill fordras emellertid
riksdagens samtycke. Ny lag om uppsikt å jordbruk
utfärdades 3% 1947 (SFS 288/47) och trädde i
kraft V7 1948. Den innehåller i huvudsak samma
bestämmelser som 1942 års lag, dock att
uppsikten inskränkts till jordbruk med mer än 2 ha
odlad jord och att den överflyttats på
lantbruksnämnderna. Lagen är icke tidsbegränsad.
Samtidigt förlängdes 1946 års lag om tvångsinlösen
av vanhävdad jordbruksegendom (SFS 290/47).
För att underlätta den påbörjade stora
jord-bruksrationaliseringen har vidare i lag 3% 1947
(SFS 326/47) införts rätt till expropriation av
mark för förstärkande av ofullständiga jordbruk.
Lagen inskränker sig till de fall, då särskilda
svårigheter möta att genom avtal till skäligt pris
förvärva erforderlig mark och expropriationen
icke medför avsevärda olägenheter för markens
ägare el. innehavare. Hel fastighet får
exproprieras endast i vissa fall.
Av stor praktisk betydelse är slutl. lagen 17/e
1948 om inskränkning i rätten att förvärva
jordbruksfastighet (se Jordförvärvslagen). — Se även
Jordbrukspolitik. C.E.O.
Jordfräs, lantbr., trädg., jordbearbetningsmaskin,
vars arbetande organ utgöres av en hastigt
roterande vals med fjädrande el. på annat sätt
efter-givliga klor el. pinnar. Mindre j., försedda med
6—8 hk förbränningsmotor för fräsvalsens
drivning och för maskinens framdrivning, användas
i stor utsträckning inom trädgårdsodlingen, särsk.
i växthus för finfördelning av matjorden,
inblandning av gödsel etc. Större, traktordrivna j.
användas stundom inom lantbruket för nyodling etc.
För vanlig jordbruksdrift är j. för dyrbar i
användning. L.Gé.
Jordfärger, i naturen färdigbildade
mineralfärgämnen*.
Jordfästning. 1) Den kyrkliga ordningen för
begravning. I mots. till den antika
eldbegängelse-seden övertog kyrkan den judiska seden att jorda
liken. Den romerska medeltidskyrkans
begravningsritual omfattade ett flertal akter, ss.
likvigning, dödsvigilier, dödsmässa och den egentliga
j. Den hade väsentligen karaktären av ett
handlande med den döde. Den evangeliska
begravningsritualen syftar i stället främst till de
efter-levandes uppbyggelse. I Olaus Petris handbok
(1529) gavs den första svenska evangeliska
jord-fästningsordningen i Sverige. Den hade ur den
medeltida ordningen upptagit endast likvigningen
och j. Likvigningen förbjöds senare men lever
kvar i seden att ”sjunga ut” lik; den nuv.
evangelieboken innehåller anvisningar för en
utfärds-andakt. J. bestod i jordpåkastning med den ännu
brukliga formeln, bön, skriftläsning och
psalmsång. I äldre tid plägade graven igenfyllas under
psalmsången. De nuv. begravningsbönerna gå
delvis tillbaka på Olaus Petris ritual. Under
1600-talet blevo likpredikningar vanliga. De ha senare
ersatts av griftetal, som dock ej är obligatoriskt.
J. kan förrättas vid graven, i gravkapell el. kyrka.
Då den är förlagd till kyrkan, kan akten utökas
med den s.k. begravningsmässan (altartjänst med
växelsång mellan präst och församling). J. föregås
i regel av ringning i en el. flera kyrkklockor. —
Enl. 1686 års kyrkolag skulle de, som kristligen
levat, ”ärligen och på behörigt sätt till graven
befordrade vara”. J. skulle förrättas av präst i
svenska kyrkan (senare fingo dissenters rätt att
själva begrava sina döda). Begravning fick
endast ske på kyrkogård, som för ändamålet invigts.
Förlust av hederlig begravning blev ett straff,
som den borgerliga lagen i vissa fall stadgade.
Man skilde mellan neslig begravning (av grova
brottslingar) och begravning i stillhet, utan sång
och ringning och efter förkortad ritual. Den
senare brukades för odöpta barn, självspillingar och
vissa brottslingar. Numera förekommer utom den
vanliga begravningen endast mindre högtidlig j.
för dödfödda barn, varjämte kyrkolagen alltjämt
föreskriver, att den, som dött under förövande av
grovt brott skall jordfästas ”i stillhet”. — Nu
gällande föreskrifter ges i 1894 års lag om j.
Kyrklig j. var obligatorisk för alla den svenska
— 151 —
— 152 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
