Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordfästning - Jordförbättring - Jordförmedling - Jordförstöring, markförstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDFÖRSTÖRING
kyrkans medl., tills en lagändring av 1926
öppnade möjlighet till begravning utan j. i svenska
kyrkans ordning (se J.2). — Litt.: D. F.
Nylund, ”Begravningsritualet och begravningsseder i
den svensk-lutherska kyrkan” (1917); E. Rodhe,
”Svenskt gudstjänstliv” (1923); Y. Brilioth,
”Svensk kyrkokunskap” (2 uppl., 1946). Y.B.
2) J. av medl. av svenska kyrkan utan att bruka
svenska kyrkans ordning (något oegentligt kallad
civilbegravning el. borgerlig
begravning, jfr ”borgerlig vigsel”) har förts fram
genom lagstiftningen för främmande
religionsbekän-nare. Enl. k.f. 31/io 1873 äga de av Staten
godkända religionssamfunden (utom mosaiska
bekän-nare) rätt att få lägerstad för sina döda på allmän
begravningsplats samt enl. kungl. resolution 19/io
1894 j. förrättad av samfundets egna präster.
Jordfästningslagen av 25/s 1894 handlar dock endast
om j. enl. svenska kyrkans ordning. I mån som
frikyrkorörelsen i Sverige växte fram med
religiösa sammanslutningar, som ej formellt utträtt
ur svenska kyrkan, restes krav om rätt även för
deras predikanter att förrätta j., utan att denna
sedan behövde bekräftas av präst inom
statskyrkan, som praxis efter hand blivit. Motioner härom
framfördes ofta vid riksdagarna fr.o.m. 1910. 1918
tillsattes en kungl. kommitté, senare benämnd
religionsfrihetskommittén, för att bl.a. behandla
denna fråga. Dess betänkande om borgerlig
begravning förelåg färdigt 1923. Riksdagen antog
8/3 1925 lag i ämnet. Kyrkomötet s.å. begärde,
att lagen måtte stadga förbud för kyrkas
Upplåtande vid borgerlig begravning. Riksdagen 1926
formulerade saken så: ”Ej må vid sådan
begravning kyrka upplåtas, med mindre särskilda skäl
därtill äro”, vilket godkändes av kyrkomötet s.å.,
varefter lagen utfärdades 5/n 1926. Medl. av
svenska kyrkan kan alltså hädanefter välja mellan
kyrklig och borgerlig begravning. (Med det sistn.
förstås ant. frikyrklig begravning el. sådan av
^ent borgerlig karaktär.) För att erhålla
borgerlig begravning skall ant. den avlidne, om han
är fyllda 18 år, ha gjort skriflig bestämmelse om
sådan el. skola den avlidnes närmaste anhålla
härom. Någon allmän ritual för borgerlig
begravning finns ej. Kyrkogård och kyrkklockor få
användas, endast att intet förekommer, som strider
mot förrättningens helgd och allvarliga innebörd.
—■ I Danmark medgavs borgerlig begravning
under vissa villkor 1903, ny lag därom utfärdades
1907. Norge har ingen lag om borgerlig
begravning, men om sådan önskas, anmäles dödsfallet
till vederbörande präst och meddelas samtidigt,
att kyrklig begravning ej skall förrättas. Även
i Finland saknas direkta lagstadganden om
borgerlig begravning. [E.LtnlS.N.
Jordförbättring, ett slags grundförbättring*, som
företages för att varaktigt förbättra jordens
fysikaliska och kemiska egenskaper. Styva,
svårbru-kade lerjordar förbättras dels genom att höja
mull-halten, t.ex. genom påförande av mossjord, dy
o.d., dels genom att höja kalkhalten genom
påförande av kalk, kalkhaltiga ämnen el. jordarter
(märgling*); mullfattiga, torra, magra jordar
förbättras även genom påförande av mullrika ämnen.
Mull- och mossjordar äro ofta för lösa. Genom
påförande av lera el. sand förbättras sådan jord såväl
till sina fysikaliska som kemiska egenskaper; Även
inblandning av lera i sandjord, ant. genom
påförande av lera el. upphöjning (el. uppgrävning) av
ler-rik alv är en j., som i enstaka fall utföres. Hj.P.
Jordförmedling, anskaffning av jord framför allt
till småbruk och egnahem, ofta i samband med
lånegivning. Se Egnahem, Jordbrukskredit och
Jordbrukspolitik.
Jordförstöring, markförstöring (eng.
soil erosion), kallas den starkt ökade erosion
(bort-sköljning genom vatten el. bortblåsning genom
vind), som kan uppträda vid utnyttjande av mark
för odling, bete e.d. Den uppträder i olika
former, av vilka tre äro särsk. vanliga. Vattnets
inverkan består dels i en avspolning av marken,
d.v.s. i ett täml. likformigt bortförande av dess
ytskikt genom det avrinnande regnvattnet, dels
i ett utskärande av dalar av olika typer, särsk.
raviner. Vindens erosion framstår som stoftflykt
och uppträder där den nakna jorden är mycket
torr, så att de sammanhållande krafterna mellan
de olika partiklarna icke förmå göra sig gällande
i tillräckligt hög grad; ett mer el. mindre mäktigt
skikt av marken blåser därför bort, och jorden
lägger sig i drivor på andra, stundom mycket
avlägsna platser, när den icke blåser till havs.
— Av dessa processer är avspelningen den
vanligaste. Den kan ha svåra följder, om det övre,
fruktbara lagret av marken bortföres. Den
un-detliggande markhorisonten kan vara värdelös för
odling under långa tidsperioder framåt. Den mest
iögonfallande typen av j. är ravinbildningen,
kännetecknad av uppkomsten av smådalar, som
kunna fördjupas till 30 ä 40 m el. undantagsvis
mera. Denna erosionsform förekommer praktiskt
taget överallt på jordytan, men den drabbar mera
sällan större arealer. En besvärande biverkan är
den sänkning av grundvattensytan och den därav
följande uttorkning, som kan inträda, om
ravinerna skära sig djupt ned. Vinderosionen har
förstört mycket stora arealer odlad jord och
betesmark. När mark odlas upp med hjälp av
maskiner och växttäcket därvid skadas, blottas
jorden för vindens inverkan. Samma verkan ernås
på starkt utnyttjad betesmark. På detta sätt torde
under 1900-talet en utbredning av öknarna ha
ägt rum.
J. har under de senaste årtiondena blivit
mycket kännbar i flera världsdelar. Särsk. har den
blivit ett besvärande problem i USA. En rad
stoft- och sandstormar åstadkommo där under
1930-talet en i vissa områden förödande
skadeverkan. En rad motåtgärder ha därför framtvingats,
organiserade av ett särskilt ämbetsverk, Soil
Con-servation Survey. De konserverande åtgärder, som
vidtagits, ha främst gått ut på att dels
vidmakthålla el. återupprätta vegetationstäcket, dels hejda
vinden och vattnet i deras framfart. Det sker
genom läplantering runt åkrar, skogsplantering i
övrigt, insådd av markbindande växter, läggning
av fältens längdriktning och av plöjningen så nära
horisontellt som möjligt, införande av lämpliga
växtföljder o.s.v. — J. uppges i USA ha allvarligt
drabbat en areal av 114 mill. ha tidigare odlad
el. odlingsbar jord, varjämte en vida större areal
förlorat en del av det bördiga ytskiktet. Denna
beräkning torde dock vara relativt osäker. J. är
— 153 —
— 154 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
