Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordreform - Jordregister - Jordreva - Jordränta - Jordräntestegring - Jordrätt - Jordröksläktet - Jordskalv - Jordskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDREGISTER
Jordpelare vid Bolzano, Italien.
maschke, Michael Flürscheim (1844—92), H. H.
Gossen och Th. Hertzka. — Numera ha
jordrefor-misterna i flera länder koncentrerat sig på att få den
ofta abnormt stegrade jordräntan i städerna
socia-liserad (se Oförtjänt värdestegring). [T.ErlC.Wr.
Jordregister, se Fastighetsregister.
Jordreva, bot., art av släktet Glecho’ma*.
Jordränta, nationalek., den ersättning, som
produktionsfaktorn jord erhåller av
produktionsresultatet. Inom den äldre nationalekonomien
uppfattas j. stundom som liktydig med den
arrendeavgift, som arrendatorerna erlade till
jordägaren. I denna ingår dock ofta kapitalränta för
uppförda byggnader m.m. Den klassiska
ekonomiens jordränteteori är mest känd i D. Ricardos
utformning. Enl. Ricardo tages vid begynnande
uppodling av ett land först den bästa jorden i
anspråk. När befolkningen växer, blir jord av
sämre beskaffenhet föremål för odling. Denna
sämre jord kräver mera arbete och kapital för
att frambringa en skördeenhet än den bättre
jorden. Priset på produkterna blir, om en enhetlig
marknad finns, detsamma, näml, så stort, att det
täcker produktionskostnaderna på den sämre
jorden. Ägaren av den bättre jorden får då
uppenbarligen mera pr skördeenhet, än vad
användningen av kapital och arbete kostat honom. Denna
merinkomst utgör j. Priset bestämmer j:s storlek.
Däremot har j. ingen inverkan på priset. Priset
på lantbruksprodukter inställer sig alltid i ett
sådant läge, att det nätt och jämt täcker
produktionskostnaderna på den sämsta jord, som
behöver tagas i anspråk för fyllandet av
samhällets behov. Denna j. är alltså en
”differentialränta”, då den beror på skillnaden i avkastning
mellan bättre och sämre jord. Men även om all
jord i ett land vore av samma slag, skulle den ge
en j., blott den vore knapp. Vid intensivare drift
komma kostnadstillskotten för att utöka
produktionen att växa, på samma sätt som om
produktionen utökades, genom att sämre jord toges i
anspråk (jfr Avkastningslagen). — Ricardos j.-
teori utvecklades senare ytterligare av J. H. v.
Thünen. Sedan det klassiska systemet fullt
utbyggts genom införandet av begreppet
gränsprodukt*, intog jorden ej längre någon särställning,
utan jordens avkastning bestämdes, liksom arbetets
och realkapitalets, av dess gränsprodukt. —
So-cialekonomiskt innebär förekomsten av j. ett
betydelsefullt problem. J. stiger näml., allteftersom
befolkningen och kapitalresurserna växa.
Framåtskridandet tenderar alltså till ökning av j. utan
jordägarens förtjänst. Inom lantbruket har denna
tendens kraftigt motverkats av att alltjämt nya
vidder blivit tillgängliga för odling, bl.a. genom
transportmedlens utveckling. Även effektivare
brukningssätt bidraga till att hålla j. nere.
Däremot kan j. på jord, avsedd till bebyggelse i
folkrikare trakter, bli en betydande arbetsfri
inkomst. — Jfr Tomtränta och
Jordvärdestegring. [T.ErlC.lVr.
Jordräntestegring, se Jordvärdestegring.
Jordrätt, de rättsregler, som hänföra sig till
jorden, dess ägande, brukande, pantsättning, servitut
och grannelagsförhållanden. Se Jordlagstiftning.
Jordröksläktet, Fuma’ria, av fam. vallmoväxter,
omfattar o. 50 arter, mest i-åriga, späda örter,
hu-vudsakl. i Medelhavsområdet men även i mell. och
n. Europa. Närstående släkten finnas i Kaplandet.
I Sverige förekomma 2 arter, av vilka F.
officina’-lis, jordrök, en 1—3 dm hög, blågrön ört med
små, röda blommor i klasar, är mycket vanlig på
åkrar o.a. odlade ställen.
Jordskalv, se Jordbävning.
Jordskatt är en urgammal avkastningsskatt, som
utgått el. utgår i de flesta länder. I äldsta tid
pålades j. mycket summariskt efter antal husdjur,
kvantiteten utsäde e.d. yttre kännetecken. Redan
tidigt infördes dock på många håll (det gamla
Egypten, kejsartidens Rom o.s.v.) s.k. kataster*,
med gradering av olika jordområden, efter vilken
j. utgick. Ofta blev j. med tiden mycket ojämn,
enär adel och prästerskap fritogos från dess
utgörande. Den mest kända av j. är tiondet*, som
— 171 —
— 172 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
