Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joséphine (Marie Joseph Rose Tascher de la Pagerie, fransmännens kejsarinna) - Josephson, släkt - Josephson, 1. Axel (tonsättare) - Josephson, 2. Ludvig - Josephson, 3. Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEPHSON
krönt till kejsarinna. Hon underlättade åtskilliga
emigranters återvändande till Frankrike men
spelade ingen större politisk roll. Hennes måttlösa
slösaktighet väckte bekymmer, och framför allt
skadades hon av att hon icke födde Napoleon
några barn. Detta blev den närmaste anledningen
till skilsmässan 16/i2 1809. Med bibehållen
kejsa-rinnetitel bodde J. sedan på Malmaison; hon
upprätthöll kontakt med Napoleon och erbjöd sig
1814 att följa efter honom till Elba. Kort före
sin död uppvaktades hon av tsar Alexander. —
Litt.: ”Lettres de Napoleon å J., et lettres de J.
å Napoléon et ä sa fille” (1833); talrika biogr.,
bl.a. av F. Masson (3 bd, 1898—1901) och R.
Régis (1947). St.C.
Josephson, svensk-judisk släkt, stammande från
D a v i d J. (1750—1838), född i Prenzlau,
Branden-burg, inflyttad till Sverige 1780 och anställd som
lärare vid den då upprättade judiska skolan i
Stockholm. Dennes sonsöner voro J.i) och 2).
1) Jacob Axel J., tonsättare (1818—80). Efter
studier i Uppsala (fil. mag. 1842) och musikstudier
i Leipzig, bl.a. för Gade, blev J. 1849 director
mu-sices vid Uppsala univ.
och 1864
domkyrko-organist. 1874 f’ck han
prof:s titel. Genom
sina föreläsningar i
musikhistoria vid univ.,
genom sin verksamhet
i Filharmoniska
sällskapet, som han 1849
stiftade, och O. D.,
vars dirigent han från
1854 var, blev J. av
största betydelse för
Uppsalas musikliv.
Han gjorde staden till
en av landets
främs
ta musikstäder. Han deltog också i
koralboksar-betet vid denna tid och utgav en samling andliga
sånger, ”Zion” (1867—70). Trots en svagt utbildad
stilkänsla tonsatte J., ofta till egna texter, över
150 melodiösa solosånger, som blevo mycket
omtyckta. I en stil påminnande om A. F. Lindblads
skrev han t.ex. ”Längtan från havet”,
”Vårhälsning”, ”1 skogen”, ”Stjärnklart” och ”Jublande
skaror”. Genom O. D kom han att skriva en rad
utmärkta manskvartetter, ss. ”Stjärnorna tindra
re’n”, ”Vårliga vindar draga” och ”Requiem”.
Bland övriga verk märkas en del kantater, t.ex.
musiken till V. Rydbergs jubileumskantat 1877,
körverken ”Islossning” och ”Korsriddarna utanför
Jerusalem”, en symfoni samt pianostycken. Å.D.
2) Ludvig Oscar J., den föreg:s bror,
regissör, teaterchef och författare (1832—99). Vid
14 års ålder sattes J. i sockerbagarlära men
stannade ej länge där utan tog anställning i Adolf
Bonniers boklåda i Bazaren på Norrbro. 1851
begav han sig till Paris, där han erhöll plats i
Ch. Reinwalds bokhandel. Tre år senare
återvände han till Stockholm och öppnade 1854, tills, med
sin svåger M. Schück, egen bokhandel. Efter
debut 1858 som Narcisse Rameau (Brachvogel)
hos E. Stjernström >på Mindre teatern framträdde
han f.f.g. på Kungl. teatern 1861 som Jago i
”Othello” och erhöll därefter anställning. Som
skådespelare var J. dock mindre lyckad. Hans
begåvning låg åt annat håll. 1865—68 var J.
intendent för såväl den lyriska som den
dramatiska avd. på nationalscenen, och det var under
denna tid han utförde sina första storverk,
uppsättningarna av ”Coriolanus”, ”Sardanapalus” och
”Afrikanskan”. Under denna tid framträdde han
också som dramatisk förf. I hans egen regi
uppfördes sålunda hans
historiska skådespel
”Folkungalek” (1864)
och ”Marsk Stigs
döttrar” (1866) samt
komedien ”Med
konstens vapen” (1867).
Bland J :s övriga
dramatiska arbeten
kunna nämnas ”Rivaler av
missförstånd” (1869),
”Kapten Gars” (1870),
”Familjeliv” (1871)
och ”Thord Hasle”
(1878). 1868—69
ledde J. tills, med F.
Ahlgrensson Mindre (Hammerska) teatern i
Stockholm. Företaget gick efter sex mån. omkull,
varefter J. 1869—70 var regissör vid F. Strakoschs
nybildade sällskap på Nya teatern i Göteborg
samt 1871—72 tills, med L. Zetterholm och E.
Wallmark delägare i Södra teatern och
Ladu-gårdslandsteatern. 1873 kallades han till artistisk
ledare vid Kristiania teater, där han kvarstannade
till 1877. Han mottogs till en början med argsint
ovilja av det chauvinistparti med Björnson som
osynlig ledare, vilket ej kunde tolerera en svensk
på denna post. Men hans överlägsna duglighet
gjorde sig snart gällande, och de glänsande
iscensättningarna av Ibsens ”Per Gynt” och
”Kungs-ämnena” nedslogo alldeles motståndet. 1879
övertog J. tills, med V. Holmquist Nya (Svenska)
teatern, vilken de båda bolagsmännen följ, år
inköpte för 500,000 kr. Till 1887 var J. teaterns
konstnärlige chef och arbetade under denna tid
med outtröttlig energi och hängivenhet på
framförandet av en värdefull repertoar. Han framförde
sålunda bl.a. skådespel av Shakespeare, Goethe,
Schiller, Lessing, Calderon, Ibsen och Björnson;
till dessa sluta sig två märkliga svenska
urpremiärer, Strindbergs ”Mäster Olof” och
”Lycko-Pers resa”. 1891 återvände J. till Kungl. teatern
och var ånyo verksam som biträde vid denna
scens ledning. På gr. av sjuklighet nödgades han
1896 dra sig tillbaka till privatlivet. — J. sysslade
även med teaterteoretisk verksamhet och utgav
bl.a. ”Wåra teaterförhållanden” (1870), ”Något
om våra nyaste teaterförhållanden” (1885),
”Vigtiga teaterfrågor för dagen...” (1888),
”Teater-regie” (1892), ”Rakt på sak” (1894), ”Studier och
kritiker” (1895—98) och ”Ett och annat om
Henrik Ibsen och Kristiania teater” (1898), samtliga
präglade av hans djupa kärlek till teatern. A.L.
3) Ernst Abraham J., den föregrs brorson,
målare och diktare (1851—1906). J. tillhörde en
konstnärligt rikt begåvad släkt, och intrycken
från den av förfinad borgerlig kultur präglade
barndomsmiljön kommo att spela en
betydelsefull roll för konstnärens egenart. Efter utbild-
— 189 —
— 190 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
