Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josephson, 3. Ernst - Josephson, 4. Carl David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEPHSON
ning vid Konstakad., där han vann kungl.
medaljen, for J. utrikes 1876, först till Frankrike,
som han redan besökt 1873—74, och Holland,
1877 till Italien, 1879 till Paris, där han
stannade. Vid akad. hade J. ägnat sig åt
historiemåleri (”Sten Sture d.ä. befriar drottning Kristina
av Danmark ur
Vadstena kloster”, 1876).
I J :s övriga
ungdoms-produktion intar den
med lyrisk inlevelse
skildrade
”Pianolektionen” (1874) en
märkesplats. — I Holland
studerade J. främst
Rembrandt, den
konstnär, som lämnat
honom de mest
djupgående intrycken, och
utförde en
mästerlig kopia av dennes
”Staalmeesters” (1876,
Göteborgs konstmuseum). I Italien studerade
han särsk. de venetianska renässansmästarna,
vilka i mycket påverkade hans första större
självständiga arbete, ”Saul och David” (1878,
Nationalmuseum). Från Italien-vistelsen daterar sig
även det fintonade porträttet av J. P. Jacobsen
(1879, Frederiksborgs slott). Intrycken av det
klassiska måleriet, i sht av den venetianska
kolorismen, blandades i Paris med impulser från
Manet och impressionisterna. En resa till
Spanien 1881—82, som J. gjorde med Zorn, verkade
ytterligare stimulerande för J :s konstnärliga
frigörelse. — Från de första åren i Paris märkas
främst en rad kamratporträtt. Målningarna av
Hugo Birger (1879, Nationalmuseum), Carl
Skån-berg (1880, Göteborgs konstmuseum) samt Allan
österlind (1880, Nationalmuseum) röja med sina
poserande figurer, sina mustiga färgklanger och
sin rika stoffskildring konstnärens lärdomar av
icke minst holländska och spanska
1600-talsmäs-tare. Bilden av journalisten Renholm (1880,
Nationalmuseum) företer med sin kyliga färgskala
och sitt summariska skildringssätt likheter med
Manets måleri. I Spanien målade J. i breda
penseldrag ”Spanska smeder” (2 versioner: 1881,
Nationalmuseum; 1882, Nasjonalgalleriet, Oslo)
samt den mer minutiöst utförda ”Spansk dans”
(1882, Göteborgs konstmuseum). Under besök i
Sverige målade J. flera kvinnoporträtt: den
magistrala bilden av modern (1880, Waldemarsudde),
målningar av farmodern, Nennie af Geijerstam
m.fl. samt det ornamentalt utciselerade
mästerverket Jeanette Rubenson (1883, Göteborgs
konstmuseum). I Sverige utförde J. även den
impressionistiskt ljusdränkta ”Gosse med skottkärra”
(1880, Nationalmuseum). — 1881—84 behandlade
J. i olika versioner näckenmotivet. I detta har
han låtit sin romantiska ådra fritt bryta fram
för att tolka sina mest personliga drömmar och
själskval. Inspirationen till näckenmotivet hade
J. fått redan 1872 vid ett besök i Eggedal i
Norge. Den första varianten ”Näcken” är vemodigt
romantisk och hållen i smultna toner av umbra
och silvergrått (1882, ex. i Nationalmuseum och
Göteborgs konstmuseum). Denna i Paris utförda
ateljéfantasi — med reminiscenser från Rodin i
figurskildringen — tilltalade ej kamraterna, och
den slutliga målningen ”Strömkarlen”
fullbordades som friluftsmåleri med levande modell i
Norge (1884, Waldemarsudde). Den stilla,
vemodiga stämningen utbyttes mot en våldsam
uttrycksfullhet av lust och kval. Tavlan, som hör
till de förnämsta inom svensk konst, erbjöds 1893
av prins Eugen till Nationalmuseum, som
avböjde gåvan. — J., som var stiftare och ledare
av konstnärsoppositionen mot akad., utgick 1887
ur det av ”opponenterna” bildade
Konstnärsförbundet och bosatte sig i isolering i Bretagne, där
han målade ”Byskvaller” och ”Höstsol” (båda
1886, Nationalmuseum, resp. Thielska galleriet)
samt den mysteriösa ”Spinnerskan” i dunkelt
glödande färgklanger (1887, Göteborgs
konstmuseum). J :s största duk, ”En skandal i
societe-ten” (1886—1905, Waldemarsudde), blev
visserligen ofullbordad men kan dock betraktas som
ett av det svenska måleriets koloristiskt
mäktigaste arbeten. 1888 utbröt konstnärens
själssjukdom, och han fördes tillbaka till Sverige. —
Under sjukdomsåren i hemlandet utvecklade J.
en säregen fantasikonst, som i viss mån
förebådats i hans tidigare produktion. Den visionära
synen och det egendomligt broderiaktigt
ornamen-tala i kompositionen äro betecknande. Motiven
hämtas helt ur fantasien, ”Gåslisa”
(Waldemarsudde) har stark sagostämning. I
pennteckningarna äro fantasimotiven också dominerande. Det
mest utmärkande för teckningarna är den
eleganta konturen i ett enda rytmiskt penndrag,
som ger ett sömngångaraktigt säkert intryck, och
den expressiva överdriften i proportionerna. J :s
sjukdomsalstring, som till en början var
oförstådd, har senare väckt mera uppmärksamhet än
hans tidigare produktion. Den har betytt mycket
för expressionister och naivister, både i Sverige
och utlandet. — Först efter specialutställningar
1893 i Stockholm och Göteborg blev J. fullt
uppskattad och framstod tydligt som Sveriges kanske
största målarbegåvning. Som romantiker och
stämningsmänniska stod han i motsatsförhållande
till sin egen tid, det realistiska 80-talet, och
förebådade kommande epoker. Till skillnad från
sina kamrater fångades J. aldrig helt av det
gråstämda friluftsmåleriet. Hans sydländska
temperament liksom hans fördjupade studier av de
gamla mästarna ledde honom till ett måleri, i
vilket den koloristiska intensiteten ständigt
utgjorde konstnärens främsta uttrycksmedel. —
Som skald framträdde J. med diktsamlingarna
”Svarta rosor” (1888) och ”Gula rosor” (1896).
Djup melankoli och dityrambisk uppsluppenhet
växla, tonen är enkel och okonstlad. I den
starkt bildmässiga och koloristiska synen
framträder målaren och romantikern. — Litt.: Monogr.
av K. Wåhlin (2 bd, 1911—12), P.-O. Zennström
(1946); studier av G. Pauli (1902 och 1914), K.
Fåhræus (1907), A. Brunius (i J:s ”24 målningar”,
1916), G. Paulsson (i J:s ”Teckningar 1888—
1906”, 1918), E. Blomberg (1945) och I. Jacobsson
(1946). [A.lT.Pr.
4) C a r 1 David J., den föreg:s kusin, läkare
(1858—1939), prof, i obstetrik och gynekologi i
Uppsala 1909—23, framstående läkare och medi-
— 191 —
— 192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
