Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josephsson, Robert - Josephus, Flavius - Josetsu - Joshihito - Josia - Jósika, Miklós - Joslin, Mike (Filip Elvius Olsson) - Josquin des Prez - Jost (namn) - Jost (markgreve av Mähren) - Jost, Ludwig - Jostedal - Jostedalsbreen - Jostlagarna - Josua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEPHUS
är J. bitr, förlagschef i Åhlén & Åkerlunds
för-lags-ab. J. gav ökat utrymme åt det politiska
reportaget i ”Vecko-journalen” och ägnade stor
omsorg åt dess typografiska utstyrsel. J. har
redigerat flera illustrerade verk, bl.a. samlingsverket
”Sveriges försvar” (”Sjöförsvaret”, 1939, och
”Flygvapnet”, s.å.). E.
Jose’phus [-f-], Flavius, historieskrivare, se
Josefos.
Josetsu, japansk målare och präst (levde trol.
1370/75—1440/50). Endast ett säkert arbete har
bevarats. J. anknöt till den stora Sung-traditionen
och var den förste, som bildade skola inom denna
stil. Han var lärare till Shubun och genom honom
till Sesshu, vilken satte honom högre än de
kinesiska mästare, vilka han under sin resa i Kina
lärt känna.
Joshihito, japansk kejsare, se Yoshihito.
Josi’a, konung i Juda (640—609 f.Kr.), bröt med
den assyrervänliga politiken, vilket möjliggjordes
av Assyriens sjunkande makt. Antiassyriskt är J:s
främsta verk, reformationen 622 f.Kr. (2 Kon. 22
—23). Templet renades helt från assyrisk kult, i
själva verket ett avbrytande av vasallförhållandet
till Assur. Reaktionen riktade sig även mot all
ka-naneisk kult, aseradyrkan m.m. Kultens renhet
och enhet — blott i Jerusalem fick man offra —
var målet. Denna reformation betydde seger för
de levitiska idealen; upphovsmännen voro
Jerusalems präster med Hilkia i spetsen, grunden till
reformen Deuteronomion*. J. stupade vid Megiddo
i kamp mot Assyriens allierade farao Neko. J.
var far till konung Sidkia. — Litt.: Ä. Bentzen,
”Die josianische Reform” (1926). G.Bsm.
Jösika [jå’Jika], Miklos, ungersk författare
(1794—1865). Genom ”Abafi” (1836) och
efterföljande romaner med historiska motiv skaffade sig
J. snart rykte som den främste ungerske
roman-förf. Efter revolutionen 1848 tvingades han som
landsförvisad att skriva för sitt levebröd. Bland
mängden av romaner från landsflyktstiden märkas
”Ester”, ”Häxorna i Szeged” m.fl.
Joslin, Mike (Filip Elvius Olsson),
ingenjör och industriman (f. % 1894). Efter att
i Sverige ha arbetat i flera yrken utvandrade J.
till USA och var under i:a världskriget soldat
i amerikanska armén. J. examinerades 1919 från
en amerikansk ingenjörsskola, innehade härefter
ett flertal korta anställningar och begav sig under
depressionsåret 1922 till Guldkusten för att söka
guld och äventyr. Här blev han 1924 engelska
statens entreprenör för vissa väg- och
järnvägsbyggnader och slog sig senare fram som
självständig industriidkare efter att länge ha försörjt
sig genom handelsexpeditioner bland
negerstammarna i landets inre. — J. äger numera två
guldgruvor och en diamantgruva, sågverk,
rågummi-fabrik och kreatursfarm samt har en koncession
på avverkningen från vissa mahognyskogar. Han
återvände 1946 till Sverige. Till Statens
etnografiska museum och till Riksmuseet har J. donerat
värdefulla etnografiska och zoologiska saml. J.
har bl.a. utg. ”Med M. J. på Guldkusten” (1937)
Och ”Med M. J. i obesegrade djungler” (1947). A.Lg.
Josquin des Prez [zåskät)’ de pre’], nederländsk
tonsättare, se Desprès.
Jost, mansnamn, se Joost.
Jost, markgreve av Mähren, se Jobst.
Jost [jå’st], L u d w i g, tysk botanist (1865—
1947), fil. dr i Strassburg 1887, prof, vid
lant-brukshögsk. i Bonn-Poppelsdorf 1907, vid univ.
i Strassburg 1908 och i Heidelberg 1919. J.
behandlade i originalarbeten åtskilliga centrala
växt-fysiologiska frågor, ss. i ”Zur Physiologie der
Wuchsstoffe”, 1—4 (i ”Berichte der Deutschen
botanischen Gesellschaft”, 53, och ”Zeitschrift für
Botanik”, 30—33, 1935—39), och utgav
översiktliga framställningar, ss. ”Vorlesungen iiber
Pflan-zenphysiologie” (1904; 4 Aufl.,
”Planzenphysiolo-gie”, 1923—24, tills, med W. Benecke) och ”Baum
und Wald” (i ”Verständliche Wissenschaft”, 29,
1936). Han medarbetade i den av E. Strasburger
m.fl. grundade ”Lehrbuch der Botanik” (10—16
Aufl. 1909—23). A.Hr.
Jostedal, en av höga fjäll omgiven dalgång i
Sogn och Fjordane fylke, Norge, som från
Gaup-ne vid Lusterfjord (en n. gren av Sognefjorden)
sträcker sig c:a 50 km rakt norrut och som
ge-nomflytes av Jostedalselva, vilken
upprinner inom n. delen av Jostedalsbreen; flera
glaciärtungor skjuta från denna ned i dalgången.
Jostedalsbreen, glaciär i Norge, på platån
mellan Sognefjord och Nordfjord. Huvuddelen av J.
sträcker sig från fjällövergången Böyum (Sogn)
—Lunde (Jölster), vilken nu icke är snötäckt,
till fjälltoppen Lodalskåpa (2,083 m ö.h.). Denna
J :s huvuddel är 42 km lång i riktning s.v.—n.ö.,
5—15 km bred, har en areal av 431 km2 och
ligger på 1,600—1,800, max. 1,900 m ö.h. N.ö. om
Lodalskåpa är terrängen mycket kuperad, men
det finns fortfarande sammanhängande snöfält
fram t.o.m. Sikkelbreen s. om Skjåk. Denna n.ö.
del mäter 150 km2, och om detta lägges till
förstn. siffra, får man 581 km2, som sålunda kunna
sägas vara sammanhängande is- och snöfält.
Lägger man härtill större och mindre
glaciär-områden kring huvudglaciären (Jostefonn i s.v.,
glaciärerna mellan Olden och Loen i
Nordfjord m.fl.), uppgår J:s areal till 1,156 km2. J.
är det europeiska fastlandets största glaciär.
Från J. utgå 24 större glaciärtungor; mest
bekant är Tunsbergdalsbreen (i Jostedal), c:a 15
km, som är Norges längsta glaciärtunga med
en tidvis isdämd sjö, Brimkjelen, på v. sidan.
Vidare märkas Böyumbreen och Austerdalsbreen,
båda i Fjærland, Nigardsbreen i Jostedal,
Briks-dalsbreen i Olden och Kjenndalsbreen i Loen. F.I.
Jostlagarna [jå’st-], psykol., efter den tyske
psykologen Adolf Jost uppkallade minneslagar, som
genom ett stort antal senare experiment (lagarna
offentliggjordes f.g. 1897) visat sin giltighet. De
båda lagarna, som i sin formulering anknyta
till associationistiskt tänkesätt, lyda: 1) Om två
lika starka associationer äro av olika ålder,
medföra nya repetitioner starkare effekt för den äldre.
2) Om två lika starka associationer äro av olika
ålder, avtar den yngre hastigare i styrka än den
äldre. E.Bng.
Jo’sua, israelitisk hjälte, som enl. sägnerna ledde
Israel efter Moses död, erövrade och fördelade
landet v. om Jordan. J:s historicitet är omstridd.
Är han en verklig person, torde hans betydelse
vara inskränkt till segrar i lokala stamfejder. J
o-sua bok i GT, som skildrar J:s strider, är en
— 195 —
— 196 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
