Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jotunheimen, Jotunfjällen - Jotuni, Maria (Haggrén) - Joubert, Joseph - Joubert, Barthélemy Catherine - Joubert, Piet - Jouffroy, François - Jouguet, Pierre - Jouhaux, Léon - Jou-jan, žou-žan - Joukahainen - Joule - Joule, James Prescott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOTUNI
med gammal nyttjanderätt för bygderna omkring).
— Litt.: O. A. överland, ”J :s opdagelsehistorie”
(i ”Fortællinger fra alle Lande”, 18, 1896): ”Den
Norske turistförenings årbok”, 1948. [P.1F.I.
Jotuni [jåtfo-], Maria Gustava, urspr. H a
g-grén, finsk författarinna (1880—1943). J. väckte
stor uppmärksamhet redan genom sina första
no-vellsaml. ”Suhteita” (”Förhållanden”, 1905) och
”Rakkautta” (”Kärlek”, 1907; sv. övers. 1908). Sin
litterära ställning befäste hon genom berättelsen
”Arkielämää” (”Vardagsliv”, 1909; sv. övers. 1920),
som gav en realistisk bild av finskt allmogeliv,
samt novellerna ”Kun on tunteet” (”Då känslorna
råda”, 1913), ”Martinin rikos” (”Martins brott”,
1914) och ”Tyttö ruusutarhassa” (”Flickan i
rosengården”, 1927). J. har ytterligare publicerat
ypperliga komedier: ”Miehen kylkiluu ” (”Mannens
revben”, 1914), ”Savu-uhri” (”Rökoffret”, 1915),
”Kultainen vasikka” (”Den gyllene kalven”, 1918),
”Tohvelisankarin rouva” (”Toffelhjältens fru”,
1924) och ”Kurdin prinssi” (”Den kurdiske
prinsen”, 1932), tragedien ”Olen syyllinen” (”Jag är
skyldig”, 1929) och det historiska skådespelet
”Klaus, Louhikon herra” (”Klaus, herre till
Lou-hikko”, 1946). Det utmärkande för J:s diktning
är blandningen av komik, humor och tragik och
en mustig, obönhörlig realism. E.Ed.
Joubert [zobä’r], J o s e p h, fransk författare
(1754—1824). J. kom 1778 till Paris, där han gjorde
bekantskap med Marmontel, La Harpe, Diderot
och d’Alembert och senare blev intimt knuten till
Chateaubriand och dennes krets. Under
revolutionen var han någon tid fredsdomare men drog sig
tillbaka, när dess excesser började; under
napo-leontiden hade han anställning vid
undervisningsväsendet. Sin mesta tid tillbragte J. med samtal
och brevväxling i andliga ting. Hans religiösa
ståndpunkt är en kristligt färgad platonism. Det
bästa han efterlämnat är en saml. strötankar om
allehanda ämnen, i ett på en gång utsökt och
naturligt språk. Hans arbeten äro utg. av P. Raynal
(2 bd, 1842, flera nya uppl.), i urval av V.
Giraud (1914), danskt urval av P. V. Rubow (1930).
— Litt.: Monogr. av A. Beaunier (3 bd, 1918
—23). P.Rw.
Joubert [zobä’r], Barthélemy
Catheri-n e, fransk krigare (1769—99), inträdde 1789 som
frivillig i armén, utmärkte sig under fälttågen i
Italien och blev 1795 generalmajor, 1796
generallöjtnant. J. bidrog avsevärt till segern vid Rivoli
och förde därpå med stor skicklighet ett
självständigt befäl mot Tyrolen. 1799 erhöll han efter
Mo-reau befälet över den franska armén i n. Italien.
Underlägsen fienden ville han draga sig tillbaka
men måste vid Novi 15/s upptaga kampen mot
Su-vorov och stupade i slagets början. P.S.
Joubert [zobä’r], Petrus (Piet), Jacobus,
boergeneral (1831—1900), inflyttade som ung från
Na-tal till Transvaal, invaldes i folkrådet och var 1874
president Burghers ställföreträdare under dennes
resa till Europa. Sedan England 1877 annekterat
Transvaal, verkade J. energiskt för landets
frigörelse från det engelska väldet och blev, då republiken
proklamerats 880, överbefälhavare i det
utbrytande kriget. Här vann han 27/a 1881 över G. Colley
den avgörande segern vid Majuba Hill, som
medförde krigets slut. J. blev 1893 vicepresident och
vid det sydafrikanska krigets utbrott i okt. 1899
högste befälhavare för Oranjefristatens och
Trans-vaals förenade stridskrafter. Han vann i början
åtskilliga framgångar i Natal över G. White och
inneslöt denne i Ladysmith men tvingades i febr.
1900 att upphäva belägringen, varefter han nedlade
befälet och drog sig tillbaka till Pretoria, där han
s.å. avled. [E.Bz]B.
Jouffroy [zofrpa’], F r a n q o i s, fransk
bildhuggare (1806—82), har fortsatt den nyantika
riktningen, t.ex. ”Ung flicka vid Venusherm” (1839;
replik i Glyptoteket, Köpenhamn); arbeten av
honom pryda Palais de Justice, flera kyrkor samt
Operan i Paris.
Jouguet [zogä’], Pierre Félix Amédée, fransk
arkeolog och papyrolog (1869—1949), prof, i Lille
1911—20, vid Sorbonne 1920—28, dir. för Inst.
franqais d’archéologie orientale i Kairo 1928—40.
Tills, med P. Collart och J. Lesquier började J.
1907 utge ”Papyrus de Théadelphie”. F.ö.
behandlade J. huvudsaki. Egyptens historia under
hellenistisk och romersk tid, bl.a. i ”La vie municipale
dans 1’Égypte romaine” (1911), ”L’impérialisme
macédonien et 1’hellénisation de 1’Orient” (1926)
och ”La domination romaine en Égypte aux deux
premiers siècles après Jésus-Christ” (1947). J.
utgav 1919—24 tills, med A. Moret ”Revue
égypto-logique” och från 1927 tills, med A. Ernout
”Revue philologique”. B.O.
Jouhaux [zoå’], L é o n, fransk
fackföreningsledare (f. 1879). Urspr. tändsticksarbetare gjorde
J. en snabb karriär inom fackföreningsrörelsen
och blev 1909 generalsekr. i Confédération
géné-rale du travail. Han tillhörde i unga år den
re-volutionär-syndikalistiska riktningen men anslöt
sig senare till socialdemokratien. Efter i:a
världskriget verkade han bl.a. för en ny internationell
facklig samverkan, blev led. av Internationella
arbetsorganisationens förvaltningsråd och 1919 v.
ordf, i Fackföreningsinternationalen. 1925—28 var
han fransk delegat för ekonomiska frågor och
avrustning i Nat. förb. Han inledde 1935
samverkan med kommunisterna inom den franska
fackföreningsrörelsen, ivrade för Folkfronten och
genomdrev 1936 med stöd av Blums regering
kraven på 40-timmarsvecka, kollektivavtal och
betydande löneförhöjningar. S.å. blev han led.
av styrelsen för Banque de France. Efter CGT:s
upplösning 1940 togs J. i skyddshäkte,
arresterades senare och utlämnades till tyskarna,
befriades 1945 i koncentrationslägret Buchenwald
och återtog sin post i CGT med en kommunistisk
generalsekr. vid sin sida. Då landsorganisationen
sprängdes 1947, ledde J. den moderata riktningen
och blev generalsekr. i Force ouvrière. Han blev
1945 som arbetarnas repr. v. ordf, i Internationella
arbetsorganisationen och är sedan febr. 1949 ordf,
i den inofficiella europeiska enhetsrörelsens (United
Europé Movement) internationella råd. S.Br.
Jou-jan, z o u-z a n, asiatiskt folkslag, se Avarer.
Joukahainen [jåu’ka-], se Kalevala.
Joule [jäul], se Elektriska enheter, sp. 334.
Joule [jaul], James Prescott, engelsk
fysiker (1818—89). J. var bryggeriägare i Salford
men bedrev vid sidan av sin borgerliga näring
omfattande studier i fysik, huvudsaki. på egen hand.
Efter 1854 ägnade han sig som privatman uteslu-
— 199 —
— 200 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
