Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Joule, James Prescott - Joule-Kelvineffekt (Joule-Thomsoneffekt) - Joules konstant - Joules lag - de Jounge, Arendt - Jour - Jour, Le - Jourdan, Jean Baptiste - Jourhavande - Journal - Journal, Le - Journal de Genève - Journal des débats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOURNAL DES DÉBATS
tande åt vetenskaplig forskning och blev en av sitt
årh:s främsta fysiker. — Redan som 20-åring
publicerade J. sina första arbeten över elektricitet och
magnetism. 1840—42 undersökte han den elektriska
strömmens värmeverkningar och upptäckte
sambandet mellan energiutvecklingen, strömstyrkan,
motståndet och slutningstiden (J o u 1 e s la g*).
Han fördes härigenom in på frågan om ett ev.
samband mellan värme och arbete. Med
utomordentligt skarpsinne och stor ihärdighet genomförde han,
från 1842, en rad av mätningar, som gåvo det
första noggranna värdet på den mekaniska
värme-ekvivalenten, och han
räknas därför, jämte
Mayer och Helmholtz,
till grundläggarna av
termodynamikens
första huvudsats. I senare
arbeten visade J., att
en förenings
molekylvärme är summan av
dess atomers
atomvärme och vidare att
energiinnehållet hos en
idealgas är beroende
endast av temp. Jämte
Lord Kelvin klargjorde
han, att en gasmassa
avkyles, då den får adiabatiskt utvidga sig (se
Jou-le-Kelvineffekt). — Enheten för elektrisk energi
i det praktiska enhetssystemet är uppkallad efter
J. J:s samlade arbeten (2 bd, 1884—87) ha utgivits
av Physical Society. A.B.L.
Joule-Kel’vineffekt [jau’l-] (J o u 1 e-T h o
m-soneffekt), fys., den av J. P. Joule och W.
Thomson (efter adlandet Lord Kelvin) 1854
funna värmetoningen, som uppstår, då en
real-gas får adiabatiskt-isentalpiskt utvidga sig.
Härvid förrättar gasen ett yttre arbete. Vid en
idealgas (se Gas, sp. 307) är arbetet = 0, och
ingen värmetoning uppkommer. Storleken av
J. hos realgaserna är ett mått på gasernas
avvikelse från idealtillståndet. Effekten är i allm.
liten, men genom att använda stora
tryckdifferenser kunna stora temp.-ändringar erhållas. Så
uppstår, om luft av o°C. temp. får expandera
från 200 till 1 atm. tryck, en temp.-sänkning av
45°. Härav begagnar man sig inom kyltekniken
(Linde). J. förorsakar i allm. ett temp.-fall vid låga
temp. och en temp.-förhöjning vid höga. Vid en
viss temp., den s.k. inversionstemp., är
värmetoningen 0. Denna temp. är olika för olika
gaser: för väte —80° för helium mycket lägre,
men för alla andra gaser är den högre än
rums-temp. Re.
Joules konstant [jaüls], fys., se Joules lag.
Joules lag [Jauls] anger, att den värmemängd,
som utvecklas i en av en elektrisk ström
genom-fluten ledare, är proportionell mot kvadraten på
strömstyrkan (i), mot ledarens motstånd (r) och
mot den tid (t), som strömstyrkan varar. Om i, r
och t uttryckas i resp. A, U och sek, utgör den
utvecklade värmemängden i2rt joule el. 0,2388 i2rt
gramkalorier, och proportionalitetsfaktorn (J o
u-1 e s konstant) äri, resp. o,23ss.
de Jounge, A rend t, industrimän, se De
Jounge.
Jour [sv. utt. Jor el. Jur] (fra. jour),
mottagnings-dag, tjänstgöring för dagen, dag. —
Jourhavande, tjänstgörande el. vakthavande för dagen
(dygnet), daghavande. Jfr Dagbefäl.
Jour, Le [la zo’r] (fra., dagen), fransk
tidning, grundad 1933 av L. . Bailly, 1938 förenad med
”Écho de Paris” under titeln ”J.—Écho de Paris”.
J., som redigerades i skarpt nationalistisk och
antidemokratisk anda, upphörde 1942.
Jourdan [zordan’], Jean Baptist e, greve,
fransk krigare (1762—1833), deltog i den kungl.
armén i nordamerikanska frihetskriget, tog därpå
avsked men
återinträdde 1790 i
militärtjänst och blev 1793
generallöjtnant. 1794
återtog J. Belgien men
led 1795 och 1796
flera motgångar och
nedlade befälet. En tid
ägnade sig J. nu åt
politiken och blev
upphovsman till den
viktiga konskriptionsla-gen men fick 1798
befälet över
Donauar-mén. Slagen av
ärkehertig Karl 1799
ned
lade J. åter befälet. I början motståndare till
Napoleon försonade han sig snart med denne, blev 1804
marskalk och 1806 Josef Bonapartes
generalstabs-chef. Efter nederlaget vid Vitoria 1813 avgick J.
men återinträdde i jan. 1814 i tjänst. Under de 100
dagarna slöt sig J. åter till Napoleon. Han togs
dock till nåder av bourbonerna, blev greve och pär
men övergick snart till oppositionen. J. har även
uppträtt som militärskriftställare. PS.
Jourhavande [Jo’r-], daghavande, se Jour.
Journa’1 [Jor-] (fra. journal, av lat. diurnus,
daglig), dagbok, liggare; tidskr., i sht förr även:
tidning. — Journalis m’, tidningsväsen.
Journalist’, tidningsman. — J o u r n a 1 i s t i’k,
tidnings (manna) verksamhet; tidningsskriveri.
Journal, Le [la zornall’], daglig Paris-tidning,
grundad 1892 av Fernand Xau. Den vann tidigt
stor spridning tack vare sina noveller och sitt
allmänna nyhetsmaterial. Bland sina medarbetare
har tidn. räknat ett stort antal kända förf., ss.
Mme Adam, O. Mirbeau, M. Barrès, Gyp, P.
Bourget, C. Mauclair, bröderna Rosny, P. Mille
samt konstnärer som Forain och Guillaume. Tidn.,
som under mellankrigstiden särsk. lade an på stora
reportage och sensationella enquéter, upphörde
efter Frankrikes befrielse från den tyska
ockupationen under 2:a världskriget. [G.Lw.JE.
Journal de Genève [zornall’ da zanä’v],
schweizisk tidning, på franska, grundad 1826 i Genève.
J., som alltid ägnat brett utrymme åt
internationella frågor, upplevde en storhetstid under
mellankrigstiden, då Genève var säte för Nat. förb.
Journal des débats [zornall’ de deba’], fransk
tidning, grundad 1789. J. hade först till uppgift
att återge debatterna i Nationalförsamlingen men
blev 1799 en verklig politisk och litterär tidn.
under ledning av L. F. Bertin, som var red. till
1841, J :s storhetstid. J. försvarade den
ministe-riella politiken under Ludvig Filip, var organ för
— 201 —
— 202 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
