Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juel, Karin - Juel, ätt - Juel, 1. Niels - Juel, 2. Jens (ämbetsman, diplomat) - Juel, Jens (målare) - Juel, Chritian - Juel, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUEL
har även framträtt som skönlitterär förf, med
romanerna ”Prostens dotter” (1933), ”Jordens
famn” (1934), ”Stammen och grenarna” (1940),
”Tre fäder” (1942) och ”1 anden fattig” (1948); J.
tar gärna upp socialt färgade motiv. — J. blev
1949 chefredaktör för tidskr. ”Hela världen”. —
G.i) m. handelsresanden B. H. Dahlman 1920—
25, 2) m. översten B. N. J. Juel 1925—35, 3) m.
skådespelaren Stig Järrel 1937—48. E.
Juel [jol], dansk adlig ätt, känd sedan o. 1350.
1) N i e 1 s J., sjökrigare (1629—97), tjänade
några år med utmärkelse i holländska marinen,
dåtidens främsta, återvände 1656 till Danmark, 1657
—90 chef för ”Holmen” (varvschef), utmärkte sig
1657—60 i krigen med svenskarna. 1676
överbefälhavare för flottan, erövrade J. s.å. Gotland men
ställdes under holländaren Tromps befäl. J:s andel
i segern vid Öland är
därför svår att
fastställa. 1677 slog J.
under Tromps frånvaro
en svensk eskader vid
Mön och förintade
därpå den svenska
huvudflottan i Köge Bugt
V7. J. hade trots
konungens varningar
djärvt upptagit striden
med den starkare
fienden, och hans
överlägsna taktik och
sjö-mansskap skaffade
danskarna segern och
därmed herraväldet till sjöss för återstoden av
kriget. J. utnämndes nu till generalamirallöjtnant
och återfick efter Tromps avsked 1678
överbefälet. Under den följ, fredstiden inlade J.,
sedan 1683 president i amiralitetet, stora förtjänster
om flottan. P.S.
2) J e n s J., den föreg:s bror, från 1672 baron,
ämbetsman och diplomat (1631—1700), ägnade sig
efter en 4 års utrikesresa åt diplomatien, 1657
resident i Polen, 1662—70 sändebud i Stockholm.
Efter återkomsten därifrån överhopades J. med
förtroendeuppdrag, 1675 blev han geheimeråd, 1680
medl. av konseljen. Liksom sin vän Griffenfeld
önskade J. uppskjuta kriget med Sverige och
verkade som e.o. ambassadör i Stockholm 1673—74
därför. 1677 sändes J. som kommissarie till flottan
och stödde brodern i hans beslut att angripa
svenskarna. 1679 anslöt sig J. som underhandlare i Lund
till J. Gyllenstiernas idéer om en svensk-dansk
vänskap men blev efter dennes död åter bestämd
motståndare till Sverige. P.S.
Juel [jol], Jens, dansk målare (1745—1802),
utbildades i Hamburg och vann erkännande i
Köpenhamn som porträttmålare, fick tillfälle att företaga
en flerårig studieresa till Rom och Paris och
återvände, efter en framgångsrik vistelse i Genève,
1780 till Danmark. Här blev han medl. av, snart
lärare vid och slutl. dir. för konstakad. J. är den
egentlige grundläggaren av måleriet i Danmark
under nyare tid — detta hade förut mest utövats av
utländska krafter. En mängd porträtt av J. finnas
i danska, några också i svenska samlingar; bland
utländska personer, som J. målat, märkas
Klop-stock och Sergel. Även för naturomgivningen hade
Jens Juel: Självporträtt. Statens Museum for Kunst,
Köpenhamn.
J. sinne, och han är Danmarks förste
landskapsmålare. — Litt.: A. Lowzow, ”Mindeskrift om
Maleren J. J.” (1891); E. Poulsen, ”J. J.” (1942). E.W.
Juel [jol], Christian Sophus, dansk
matematiker (1855—1935), disputerade 1885 på avh.
”Bidrag till den imaginære Linies og den
imagi-nære Plans Geometri”, vari v. Staudts geometriska
teori för imaginära figurer systematiseras och
berikas genom nya begrepp och resultat. J. var
1907—25 prof, i rationell mekanik vid Polyteknisk
Læreanstalt i Köpenhamn, men hans vetenskapliga
intressen samlade sig så gott som uteslutande
kring geometriska ämnen. Hans huvudarbete är
teorien för kurvor och ytor av ändlig ordning,
d.v.s. kurvor av ytor, som, bortsett från vissa
kontinuitetsegenskaper, äro karakteriserade genom
att de av en rät linje el. ett plan skäras i ett
begränsat antal punkter. WrF.
Juel [jol], Axel Niels Christian, dansk
författare (1883—1948). J. studerade språk och
juridik vid univ. i Köpenhamn, blev 1905 assistent
i Marineministeriet, där han blev kontorchef
1923. J. debuterade 1909 som skönlitterär förf,
med diktsaml. ”De förste Blomster” och utgav
sedan ”Frimodige Sange” (1913),
”Vandrings-manden synger” (1915), ”Himmel og Hav.
Ma-rinedigte” (1916, 4 omarb. ed. 1948), ”Ved
Kær-lighedens Korsvej” (1917), ”Sange om
Danne-brog” (1919), ”Bogen om Grete. Kærlighedsdigte”
(1920, 11 Udg. 1946), där han fint och försynt
berättar en kärlekshistoria, ”De kongelige
Hjer-ter” (1921), ”Rosa. En Skæbne” (1923), ”Langs
Vejene” (1924), ”Glædens Hemmelighed” (1929),
”Knud Lavard” (1932), ett skådespel,
”Lykke-skillinger” (1936), ”1 de dybe Skove” (1941)
— 237 —
— 238 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
