Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Judisk musik - Judisk tidskrift - Judith (opera av Berg) - Judith (opera av Honegger) - Judits bok - Judo - Judson, Adoniram - Jud Süss - Juegos florales - Juel, Oscar - Juel, Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDISK TIDSKRIFT
omgivningen syntes vara utesluten. Goda
traditioner från den äldre tiden ha därvid bevarats i de
österländska synagogornas melodier. Men även
dessa kultmelodier rönte småningom inflytelse från
yttervärlden. I sht spansk-moriska och slaviska
melodier, båda uppvisande österländska element,
vunno insteg i synagogorna. Nya beståndsdelar
tillkommo sedan i Tyskland. Då den judiska
gudstjänsten huvudsaki. är av liturgisk karaktär, kom
liturgen (scheliach zibbur, församlingens ombud el.
böneman, på nyare tid ”kantor”) att spela den
viktigaste rollen. Hela gudstjänsten föredrogs av
honom på ett recitativiskt-melodiskt sjungande sätt,
till stor del improvisatoriskt (församlingens
deltagande var begränsat till ett minimum). Stundens
stämning och böneordets innehåll blevo således
allena formbestämmande för dessa utgjutelser i
toner. Därav förklaras de synagogala melodiernas
glödande intensitet och skiftningsrikedom.
Oberoendet av yttre formlagar, ofta även av all
tradition, hade emellertid även sin avigsida:
improviserandet åtföljdes ofta av godtycke och smaklöshet.
Frånvaron av flerstämmig körsång berövade också
den synagogala sången möjligheten att nå den
vittfamnande karaktär, som den kyrkliga
poly-fonien kan berömma sig av. Nytt liv kom in i j.
under 1800-talet, då begåvade kantorer o.a. judiska
musiker upptecknade de melodier, som vunnit
hävd, och komponerade kantorala och körsånger i
mer el. mindre traditionell stil. Även orgel
infördes. De mest betydande namnen i detta
reformarbete, som alltjämt pågår, äro: Sulzer, L e w a
n-dowski, Deutsch, Weintraub, Nau
m-b o u r g, Kirschner, Baer, Alman, N
a-del, Kornitzer. — Ideö. länderna, där
judarna levat mera avskilda från den övriga
befolkningen, ha de även utbildat en egen folkvisa, som
delvis står den synagogala stilen nära. Detsamma
gäller den världsliga j., som en del rysk-judiska
tonsättare (Achron, Gnesin m.fl.) vinnlagt
sig om — den är i grunden en blandning av rysk
och synagogai ton. — Litt.: A. Ackermann, ”Der
synagogale Gesang in seiner hist. Entwicklung”
(1894); A. Friedmann, ”Der synagogale Gesang”
(2 Aufl. 1908); J. L. Cahan, ”Yiddish folksongs and
their original airs” (1912); A. Z. Idelsohn,
”He-bräisch-orientalischer Melodienschatz” (5 bd, 1914
—29), A. Nadel, ”Den j.” (i ”Judarna”, 1920);
L. Ssabanejew, ”Die nationale jüdische Schule
in der Musik” (1927). F.SI.
Judisk tidskrift, månadstidskrift, grundad i
Stockholm 1928, sysslar med judiska religiösa
och profana kulturella spörsmål. Red. är sedan
grundandet Marcus Ehrenpreis.
Judith, opera av Natanael Berg, som även
skrivit texten (efter den bibliska berättelsen). Den
uppfördes f.g. i Stockholm 1936. Huvudroller:
Judith (sopran), Holofernes (basbaryton).
Judith [fra. utt. zyditt’], opera av Arthur
Honegger med text (efter den bibliska
berättelsen) av René Morax. I sin första version som
skådespel med musikinlägg framfördes den i
Mézières i Schweiz n/e 1925. Omarbetat till
opera hade verket sin premiär i Monte Carlo W2
1926. Huvudroll: Judith (sopran).
Judits bok, en av GT:s apokryfer (bl.a. bevarad
på grek., men urspr. skriven på hebr.), berättar om
Judit, en vacker judisk änka, som genom list
räddade sin fädernestad, Betylua, och om natten
lyckades döda assyriernas fältherre
Holofernes. Framställningen lider av historiska
orimligheter: Nebukadnessar göres till assyrisk i st.f.
babylonisk konung m.m. Boken torde stamma från
mackabéertiden och uppmanar till trohet mot
lagens föreskrifter. — Judit förekommer sporadiskt i
medeltida konstframställningar och blev under
1500-talet särdeles omtyckt i scenen med
Holofernes’ huvud (mest berömd är Baldassare
Pe-ruzzis bild). Under renässansen och barocken
uppträder hon ej sällan i konsten som naken
gestalt. — Litt.: F. Buhl, ”Fortællingen om Tobit
og Judith” (1919); G. Brunner, ”Der
Nabuchodo-nosor des Buches Judith” (1940). G.Bsm;E.W.
Judo, sportv., se Jiu-jitsu.
Judson [jndsn], A d o n i r a m, amerikansk
missionär (1788—1850), en av de första av
missions-sällskapet American Board 1812 till Indien utsända
missionärerna, där J. emellertid snart övergick till
baptismen. På gr. av Ostindiska kompaniets
motstånd lämnade J. Indien och upptog nytt arbete i
Burma, vilket gav anledning till grundandet av
Amerikanska baptistiska missionssällskapet. —
Litt.: Biogr. av E. Judson (sv. övers. 1913).
Jud Süss [jo’t zy’s], se Feuchtwanger, L.,
Har-lan, V., och Oppenheimer, J. S.
Juegos florales [/Qä’gås flåra’läs], se Jocs
florals.
Juel, Hans Oscar, botanist (1863—1931), fil.
dr 1890, doc. 1892, e.o. prof, i Uppsala 1902,
borg-strömiansk prof, i botanik och praktisk ekonomi
1907—28. J :s
vetenskapliga forskning
omspänner nästan alla
botanikens discipliner.
Han undersökte
sålunda rötternas
hudvävnad, marcgraviacéer-nas anatomi och
rötternas reotropism,
utgav viktiga avh. inom
cytologi,
utvecklingshistoria och
systematik, ss. över ett flertal
svampgrupper,
parteno-genesen hos
Antennaria alpi’na,
utvecklings
historien hos Saxifraga granula’ta, rosacéernas
blomanatomi och systematik, samt företog
ingående historiskt botaniska studier över Bursers
herbarium, Plantae Thunbergianae och Hortus
Linnaea-nus. J. var en av Svenska Linné-sällskapets stiftare,
Uppsala univ:s ombud i dess styrelse samt i flera
år prefekt för Linné-stiftelsen på Hammarby. G.
Juel, Karin Sofia, f. Engdahl, sångerska,
författarinna (f. 26/s 1900). Vid mitten av
1920-talet uppträdde J. tills, med sin förste make som
vissångerska och framträdde i början av
1930-talet i radio. Hon blev snabbt populär, var
tidvis engagerad vid revyteatrar, 1934 och 1937 vid
Blancheteatern, 1938 och 1939 hos Karl Gerhard
på Stora teatern i Göteborg. Hon har blivit
särskilt uppskattad för tolkningar av Martin Kochs
visor, spanska sånger och negro spirituals. J.
— 235 —
— 236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
