Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugend (konsthistoria)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUGEND
oberoende av antikens formvärld, är den icke
utan yttre påverkan. Så t.ex. har den asiatiska
konsten, särsk. den japanska och den kinesiska,
gett viktiga impulser, och keltisk och
fornnordisk ornamentik återupplivas i mer el. mindre
självständig form. I en jugendströmning kring
1900 är det egyptiska inflytandet viktigast. Under
i:a världskriget drabbades j. av en kraftig
reaktion, som innebar dess undergång som stil, men
trots detta fortleva impulser från j. i de flesta av
brukskonstens olika områden. Namnet j. upptogs
efter den radikala konst- och kulturtidskr. ”Die
Jügend”, som började utkomma i München 1896.
I Frankrike kallades stilen Vart nouveau (den nya
konsten) efter ett konstslöjdsmagasin i Paris,
grundat 1896. — Sina förnämsta anor har j. i
England, där den s.k. morrisrörelsen o.
1860 verkade för ett intimt samarbete mellan
konstnärer, arkitekter och konsthantverkare för
att rädda nyttokonsten undan industrialismens
smakförflackande inflytande. Denna anda levde
kvar i England och fick på 1890-talet inflytande
över hela Europa genom tidskr. ”The Studio”
(från 1893). De engelska idealen mötte ute i
Europa en vegetativt ornamental stiltendens, och
den sammansmältning, som nu uppstod, skapade
den egentliga jugendrörelsen, vilken kom att
gestalta sig täml. olika i olika länder men överallt
med samma ideal. J:s livslängd kan ungefärligt
bestämmas till tiden 1890—1916. —
Konsthantverket och inredningskonsten fingo genom j. ett
kraftigt uppsving. Arkitekterna ritade ofta själv
möblerna till de hus de byggde, och konstnärerna
ägnade sig åt glasmålning och keramik vid
sidan av stafflimålning och skulptur. Vid
konstutställningen i Dresden 1897 xisades f.f.g.
rums-inredningar som likvärdiga med de s.k. sköna
konsterna. I jugendrörelsens början betonades
hantverkstanken starkt, men under dess senare
år accepterades industriens frammarsch, och
konstnärerna försökte få inflytande över den estetiska
utformningen även av dess produkter. Särsk.
aktivt verkade i detta syfte Deutscher Werkbund
(stiftat 1907) och dess dotterrörelser i olika länder.
— Inom byggnadskonsten medförde
jugendrörelsen dels ett intimt samarbete mellan arkitektur,
inredningskonst och bildkonst, dels en frigörelse
från historisk stilimitation. Hos många av tidens
ledande arkitekter resulterade denna frihet i att
principen, att arkitekturen skall utformas efter
ändamålets och materialets krav, blev ledande
efter att under så gott som hela 1800-talet ha
funnits latent under den förhärskande stilsmaken.
Häri innebar j. i hög grad en förberedelse för
funktionalismen. Några arkitekter kombinerade
denna jugendfunktionalism med jugendstilens
linjespel, andra med ett formspråk, som inspirerats
av japanska träkonstruktioner. Bland
jugendrörelsens konsthantverkare och arkitekter märkas
belgarna H. van de Veide och V. Horta,
holländaren P. Berlage, tyskarna P. Behrens, Th. Fischer
och B. Pankok, österrikarna O. Wagner, J.
Hoff-mann och J. M. Olbrich, engelsmännen Ch. R.
Mackintosh och C. F. A. Voysey, amerikanerna
L. Sullivan och F. L. Wright samt svenskarna F.
Boberg och C. Bergsten. — Inom bildkonsten
innebar j. en starkt ökad inriktning på det ornamentala.
Dörrhandtag av D. Veazey.
Inom måleriet och
skulpturen kan
benämningen j.
endast användas som
karakteriseringsord,
då jugendtendensen
ingår
svårupplösli-ga föreningar med
andra
stilströmningar. I den tyska
nyidealismen finnas
starka inslag av j.,
likaså hos
fransmannen G. Moreau
och symbolismen,
särsk. hos O.
Re-don, som bildar en
intressant övergång
till surrealismen.
Vidare vore
norrmannen E. Munchs
karakteristiska stil
otänkbar utan j.
Det är emellertid
i
illustrationskons-ten och reklamen,
som j. i bildkonsten
har manifesterat
sig starkast.
Ju-gendillustrationens
genombrott skedde
samtidigt med en
serie viktiga
förbättringar på
reproduktionsteknikens område, och
det blev därför
möjligt att slösa med illustrationer i
böckerna. Redan morrisrörelsen hade tagit upp
bokkonsten på sitt program, nu blev det en
huvudsak. Typiskt för jugendillustrationen är, att
skillnaden mellan text och illustration icke längre
iakttages, dessa element vävas ofta in i varandra.
Den dekorativa anfangen utvecklas, och här
demonstreras jugendstilens frodighet, i det att en
textillustration samtidigt kan tjänstgöra som
an-fang i texten, alltså en organisk bokstav.
Jugendillustrationen kombinerar ofta en dekorativ
uppläggning med en rent litterär fantasi. Särsk. i
sagoillustrationen har j. visat stor livskraft och
lever fortfarande kvar. Likaså har
exlibriskons-ten fortfarande ej sällan starka drag av j., då
dess ornamentala stil har förmåga att på
begränsat utrymme förena text med dekorativa
element. Många varumärken äro likaså av
ju-gendursprung. Någon bestämd boskillnad mellan
illustrationskonst och bokbandskonst gjorde icke
j. Den typografiska texten ersattes ofta med
kalligrafi och ornamentik. I Sverige kan stilen
på detta område icke sägas ha lidit något
avgörande avbräck, förrän Acke Kumlien på 1920-talet
slog igenom med sin sakliga linje för bokkonsten.
Några av de mera kända konstnärer, som under
längre el. kortare tid anslutit sig till jugendstilen,
äro engelsmännen A. Beardsley, W. Crane och A.
Rackham, tyskarna M. Klinger och O. Eckmann,
finnen A. Gallen-Kallela och svenskarna Carl
— 241 —
— 242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
