Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungner, 1. Emil - Jungner, 2. Hugo - Jungner, Ragnhild - Jungnerackumulator - Jungstedt, 1. Hugo - Jungstedt, 2. Axel - Jungstedt, 3. Mathilda - Jungstedt, 4. Kurt - Jung-Stilling, Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNGNER
från 1898 vid olika dövstumlärov., föreståndare
vid Manilla dövstumskola, rektor vid därv.
döv-stumlärarseminarium 1923—36 samt inspektör för
rikets dövstumundervisning 1923—38. Bland J:s
skrifter märkas ”Förberedande utredning rörande
omorganisation av dövstumundervisningsväsendet”
(1915; tills, med F. Nordin) och ”Underdånigt
utlåtande med förslag till omorganisation av
dövstumundervisningsväsendet” (1921; tills, med J.
Bergqvist & A. Pers). E.Bng.
2) Daniel Hugo Teodor J., den föreg:s bror,
filolog, skolman (1881—1940), fil. dr i Uppsala
1922, adjunkt vid Katarina realskola i Stockholm
1910—25, rektor vid högre allm. lärov. i Umeå
1925—-30, därefter lektor i kristendomskunskap vid
Nya elementarskolan i Stockholm. J:s mångsidigt
orienterade forskning sysslade främst med
hemlandskapet Västergötland, t.ex. i den
uppslagsrika dr-avh. ”Gudinnan Frigg och Als härad”
(1922) och i ett flertal arbeten rörande
Västergötlands runinskrifter. Han var 1938—40 ordf, i
Sveriges religiösa reformförbund. L.
Jungner, Ragnhild Sofia, pedagog (f. 13/a
1897). Efter genomgång av Slagsta seminarium
för sinnesslölärarinnor 1918 var J. lärarinna där
1919—23. Som folkskollärare i Uppsala 1924
—42 upprättade J. enl. H. Hanselmanns
läke-pedagogiska principer den första s.k.
observa-tionsklassen* i Sverige. 1942—46 var J.
övnings-skollärare vid Folkskoleseminariet för kvinnliga
elever i Stockholm. 1934 blev hon inspektör för
sinnesslöundervisningen och är därjämte sedan
1946 hjälpskolekonsulent i Skolöverstyrelsen. J.
har bl.a. varit expert åt 1941 års sakkunniga för
sinnesslövården och är led. av 1946 års
hjälp-och särklassutredning. J. har bl.a. utg. ”Samhället
och de abnorma barnen” (1940) och tills, med
J. O. Ulne och T. S. T. Sjövall ”Utredning ang.
personalorganisationen vid Statens
uppfostringsanstalter för sinnesslöa” (1947; maskinskrift). E.Bng.
Jungnerackumulator, se Elektrisk ackumulator,
sp. 329-
Jungstedt. 1) Karl August Hugo J., militär
(1854—1936), underlöjtnant i Fortifikationen 1875,
löjtnant vid Generalstaben 1887, överste och
sekundchef för Livreg. till fot (Livregis grenadjärer)
1902, generalmajor, t.f. chef för 4:e
arméfördelningen 1910, ord. chef 1911, inspektör för
militär-lärov. och generallöjtnant 1917, avsked 1919. J. var
chef för Lantförsvarsdepis kommandoexp. 1899—
1900 och för Krigshögsk. 1900—02,
överkommendant för Stockholms garnison 1910—16 och 1918,
ordf, i direktionen för Arméns pensionskassa 1918
—23. Han var dessutom ordf, i och led. av ett
stort antal kommittéer, bl.a. ordf, i
värnplikts-kommissionen 1906—07, kommissionen för
flyg-och ballongvapnens, luftförsvarets m.m. ordnande
1917—22 och led. av militära kontrollkommissionen
på Åland. J. idkade en flitig militär
författarverksamhet och utgav bl.a.: ”Historisk öfversigt af
Sveriges befästningsväsende 1523—1899” (1899),
”Kriget mellan Frankrike och Tyskland 1870—71”
(2 bd, 1898—1900), ”Försvars-anfallsstriden i
fältkriget” (1919), ”Krigsväsendets tekniska
utveckling under det I9:e årh.” (1921) och
”Flygvapnets uppkomst och utveckling” (1925). E.Bz.
2) Axel Adolf Harald J., den föregis kusin,
målare (1859—1933), utbildades hos Perséus och
vid Konstakad., väckte uppmärksamhet med den
kraftfullt realistiska duken ”1 stenbrottet” (1886,
Nationalmuseum) och utförde sedan
”Strömmingsfiske” (1888, Göteborgs museum) nym., vidare
plafondmålning i Kungl. teaterns vestibul (1907) m.fl.
dekorativa målningar samt en mängd omsorgsfullt
utförda porträtt. Självporträtt i Konstakad. (1897).
1908—24 verkade J. som prof, i teckning vid
Konst-högsk. i Stockholm. E.W.
3) M a t h i 1 d a J., den föregis syster,
operasångerska (1864—1923), utbildades 1884—88 hos
J. Günther, F. Arlberg och S. Hebbe i Stockholm,
debuterade på Kungl.
teatern 1889 i ”Den
bergtagna”, studerade
för Mme Artot i
Paris 1890—91, sedan åter
vid Kungl. teatern till
1910, med undantag av
en säsong vid Stora
teatern i Göteborg, 2
år vid Oscarsteatern
(1906—08) samt
gästspel i Köpenhamn och
Oslo. Hennes
klangfulla mezzosopran
utbildades ytterligare av
Zur Mühlen i
Lon
don. Under senare år gav hon flera
framgångsrika gästspel på Operan i Stockholm, där
hon vann stort erkännande ej blott för sin
kultiverade sångkonst utan även för sitt dramatiskt
uttrycksfulla spel. Bland J:s bästa roller märkas
Orfeus, Carmen, Delila, Amneris i ”Aida”, Ortrud
i ”Lohengrin”, Brünhilde i ”Valkyrian” och
Che-rubin i ”Figaros bröllop”. G.m. 1) 1891—99
regissör E. Linden, 2) 1905 konstnären F. E.
Reuterswärd (f. 1878). G.Hsm.
4) K u r t J., den föregis son, målare,
dekoratör och tecknare (f. 21/s 1894), studerade hos
Carl Wilhelmson, Henrik Sörensen och
Wold-Thorne, i Köpenhamn samt i Paris, där han
1919 framträdde som målare i kubistisk stil. J.
har senare särsk. gjort sig bemärkt som
dekoratör för bl.a. fartygen ”Kungsholm” (1928),
”Drottningholm” (1929), och ”Stockholm” (1938),
för Stockholmsutställningens huvudrestaurang
(1930) och Valands festsal i Göteborg (1932). J:s
rikliga produktion som bokillustratör, t.ex. av
Voltaires ”Candide”, Almqvists
”Folklivsberättel-ser” och Tegnérs ”Frithiofs saga”, utmärkes av
en smidig anpassning efter innehållets krav samt
av fin typ- och miljökarakteristik. J. är sedan
1943 led. av Konstrådet. — Litt.: M. Strömberg,
”K. J.” (1945). [G.V.]K.Re.
Jung-Stilling [joq’-], Johann Heinrich, tysk
mystiker (1740—1817). Sedan han prövat olika slag
av kroppsarbete, lyckades J. få tillfälle att studera
medicin i Strassburg. Där gjorde han bl.a.
bekantskap med Goethe, som i ”Dichtung und Wahrheit”
givit en fin analys av J:s väsen. Efter att en tid
ha verkat som ögonläkare ägnade sig J. åt
nationalekonomiska studier och blev 1804 prof, i
Heidelberg. Mest känd blev han genom sina mystiska,
ofta krasst spiritistiska skrifter, varibland märkas
”Der graue Mann” (1795), ”Scenen aus dem Geister-
— 311 —
— 312 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
