Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfrutrana - Jungingen, 1. Konrad von - Jungingen, 2. Ulrich von - Jungius (Jung), Joachim - Jungman - Jungmann, Josef - Jungmarker, Gunnar - Jungner, Waldemar - Jungner, 1. Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNGNER
Jungfrutoffel.
heterna. Han upprätthöll kontakt med
Kalmarunionens motståndare, Albrekts av Mecklenburg
anhängare, men irriterades av deras sjöröveri och
bemäktigade sig genom ett överrumplande krigståg
1398 deras högborg Gotland. 1399 erkände Albrekt
Tyska ordens herravälde till denna nyckelposition
i Östersjön genom att pantsätta den till J.
Drottning Margaretas svensk-danska krigsexpedition till
Gotland 1403—04 måste återvända med oförrättat
ärende. Mot Polen-Litauen sökte J. anknytning
i Tyskland och förvärvade här för ordensstatens
räkning 1402 Neumark i Brandenburg. Detta ökade
motsättningen till Polen-Litauen, och i detta läge
måste J. försona sig med de skandinaviska
staterna. Efter långa förhandlingar, som slutfördes
1407, kort efter J:s död, avstod ordensstaten mot
ekonomisk gottgörelse Gotland till Erik av
Pommern. B.
2) Ulrich von J. (d. 1410), bror till J.i), som
han 1407 efterträdde som Tyska ordens härmästare.
Då han förde en mer aggressiv politik än brodern,
blev den hotande brytningen med Polen-Litauen
oundviklig. 1409 började J. kriget med ett fälttåg
in på polskt område; 1410 ryckte polackerna in i
Ostpreussen och tillfogade ordenshären 15/t det
svåra nederlaget mellan Grünenwalde och
Tannen-berg. J. själv omkom, slaget blev för Tyska orden
en katastrof, från vars följder den aldrig kunde
hämta sig. B.
Jungius [jorj’ios] (eg. J u n g), Joachim, tysk
naturforskare, filosof och matematiker (1587—1657),
prof, i Giessen 1609, i Rostock 1625, rektor vid
Johanneum i Hamburg 1628. Inom botaniken har
J. gjort sig berömd som den förste, som skilde
begreppen släkte och art, och som grundläggare
av den växtmorfologiska terminologi, som senare
utvecklades av Linné. Hans viktigaste botaniska
verk är ”Isagoge phytoscopica” (utg. 1678 av J.
Vagetius).
Jungman, sjömanslärling (jfr Lättmatros); elev
vid Flottans sjömansskola*.
Jungmann [jou’-], Josef, tjeckisk
språkforskare och författare (1773—1847), inlade stora
förtjänster om det tjeckiska litteraturspråkets
utveckling, bl.a. genom utmärkta översättningar
av klassiker som Goethe, Schiller m.fl. och
genom en stor tjeckisk-tysk ordbok (5 bd, 1835—39).
Jungmarker, Gunnar Karl Axel,
konsthistoriker, museiman (f. n/4 1902), fil. lic. i Uppsala
1930, anställd vid Nationalmuseum 1928, intendent
där 1945. J. har utg. ”Fören :s för grafisk konst
meddelanden”, 9—26 (1930—47), ”Döderhultaren”
(1943), ”Oskar Andersson (O.A.)” (1946),
”Naket” (s.å.), ”Svart och vitt” (1947; tills, med R
Hoppe).
Jungner, Ernst Waldemar, ingenjör,
uppfinnare (1869—1924), fil. kand, i Uppsala 1891.
Efter ytterligare några års studier vid bl.a.
Tekniska högsk. ägnade sig J. åt uppfinnarverksamhet.
Bland resultaten härav märkes i främsta rummet
en alkalisk ackumulator, nifeackumulatorn (1899;
se Elektrisk ackumulator, sp. 329), vilken fått stor
praktisk användning och blivit föremål för
fabriks-mässig tillverkning genom Svenska
ackumulator a b. Jungner*. J. uppfann även en
metod att vid tillverkning av cement ersätta leran
med kalirika bergarter (kalicementmetoden),-
varvid som biprodukt erhållas kalihaltiga ämnen,
vilka kunna användas som gödningsmedel. R.Ln.
Jungner. 1) Lars Johan Emil J.,
dövstumpeda-gog (1873—1939), folkskollärarexamen 1896,
döv-stumlärarexamen 1898, fil. kand. 1911, tjänstgjorde
Jungfrutrana.
— 309 —
— 3!O —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
